Karateläger i Flen

Fredagkvällen tillbringade jag, tillsammans med några andra, med att träna karate.

Södermanlands Shotokan Karate (Flen) hade bjudit till träningsläger fredag-lördag, med Sensei Björn Grünstein, 5 Dan. Det är väldigt utvecklande att få träna för honom, han är en bra pedagog och har djup kunskap inom karaten. Som sjukgymnast blir jag imponerad över hur han behärskar sin egen kropps rörelser till fullo - det är kroppskännedom på hög nivå!

Jag känner mig alltid jävligt kass efter att ha varit på ett av hans pass, jag blir så medveten om allt som jag kan göra bättre! Tidvis känns det som om jag blir sämre och sämre, men jag försöker trösta mig med att jag nog har blivit bättre eftersom jag upptäcker fler och fler fel i min karate…men det skulle vara kul att känna någon gång att jag blir bättre!

Igår körde vi dessutom en för mig ny kata; Sochin …nedan en variant av den. Så ser den inte ut när jag försöker mig på den…inte på långa vägar!

Tyvärr orkade min kropp bara med fredagen, jag vaknade i morse med en känsla av dagen-efter trots att jag inte har druckit alkohol på många år. Förmodligen är det en förkylning på gång och nackens alla leder tycks sakna ledvätska idag, det skär när jag vrider på huvudet. Så vi åkte hem i förmiddags och nu går jag på Ipren igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

3 kommentarer till “Karateläger i Flen”

  1. Soulsister Säger:

    Ville mest passa på att gratta min favvo Ninja på födelsedagen!

    Jaaaa måååå hon leeeeva JAAAAAAAAAAAAAAAA må hon leva, JAAAAAAAAAa må hon leeeeva uti hundrade år. Javisst ska hon leva , JAVISST ska hon leva, javisst ska hon leva uti HUNDRADE ÅÅÅÅÅÅR!!!

    O när hon har levat, o när hon har levat, o när hon har levat uti hundrade år, ja då ska hon skjutas ja då ska hon skjutas ja då ska hon skjutas på en rullebör fraaaaaaam!

    Ett fyrfalligt Skånskt Hurra: HURRA HURRA HURRA HURRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!

    Gratts!

  2. Ister Säger:

    Tack så mycket Soulsister! *bugar å det finaste*

  3. kontakt Säger:

    Karaten fick mig att börja träna för länge länge sedan, typ en halv evighet. Det blev bara två år sammanlagt i två olika stilar och jag lär aldrig börja om, men jag är väldigt glad för min första karateklubb som gjorde det möjligt för en klant som jag att börja.

Skriv kommentar