Det blev picnick vid Lake Pleasent – en konstgjord liten sjö nordväst om Phoenix. Det var en grusgrop i öknen och det var en hel del folk där. Människor som åkte vattenskooter, paddlade, simmade eller bara var. Lite läckert var det allt med kaktéerna som omgärdade stranden. Vi hade också tur med vädret – det var molnigt hela förmiddagen. Vi fällde upp skuggtältet och åt vår matsäck och simmade lite – precis som man ska göra.
- En skorpion! ropade Dottern helt plötsligt och stampade i marken med sin flipp-floppklädda fot.
- Wow, vilken tuff Dotter jag har, tänkte jag och stirrade med beundrande ögon på henna. Men det var spindel hon hade ropat, inte skorpion, det var bara min skorpion- och skallerormsfobiska hjärna som spelade ett spratt … å andra sidan är många av spindlarna här giftiga, bland annat finns ju Svarta Änkan här, så lite tuff var hon allt. Dessutom är Amerikanen väldigt rädd för spindlar efter att blivit riktigt illa däran av spindelbett en gång i tiden, så hon skyddade honom väl.
På eftermiddagen fick jag se en riktig Arizonabo gå i matvarubutiken med hölster vid höften, ett skjutvapen och en stor kniv hängandes där. Det kan ju vara farligt att handla mjölk en söndageftermiddag, tänkte han väl eftersom han beväpnade sig så väl. Här i Arizona är ju vapenlagarna väldigt fria. Man får köpa gevär när man är 18 och pistol när man är 21, man får dock bära pistol fast man är under 21, förutsatt att man bär det öppet.
Kvällen tillbringades med Amerikanens Mormor och en god vän till dem, vi åt middag tillagad av Amerikanens Mor och avslutade naturligtvis middagen med glass. Amerikanens Mormor råkade ut för inbrottsförsök i går kväll så hon var lite uppskärrad. Hon är änka sedan dryga året tillbaka och bor i en trailerpark, i ett litet ”hus” med massa små rum i. Riktigt läckert litet hus, compact living. Det som var lite speciellt med hennes hem var alla trämöbler som hennes make hade tillverkat själv. Fantastiskt hantverk, kvalité på allt!
Nu återstår endast en dag i Phoenix, sedan är det dags att lämna landet och Dottern.
Tiden går fort när man har roligt.
Det har gått väldigt fort den här gången. Bara svischat förbi. Skulle vilja stanna kvar for ever, men inser att jag måste hem till Svedala och håva in lite stålar …
Svarta änkan har ”etablerat sig” i Sverige också, läste jag nånståns. Men jag är inte rädd för farliga spindlar, det är ÄCKLIGHETEN jag är rädd för.
Men spindlar är väl inte äckliga? De är ju så fina med sina långa, graciösa ben och dessa fantastiska nät de spinner sen!