Tillbaks till löpbandet

Hela jävla inlägget försvann! Jag skrev ett långt och välformulerat inlägg om min löpning idag (8 km på löpband, då regnet bara öste ner) om mina hamstrings som höll på att krampa.

Jag skrev också en rad om karatelägret i Malmö, dit jag ska i sommar.

Men allt försvann.

Kanske träning imorgon?

Slutade arbetsdagen med att jogga 40 minuter på löpbandet. Tog det relativt lugnt i början och ökade på mot slutet – medelpuls på 155 och max på 168, dvs i min pulszon 3 den mesta tiden. Det var tillräckligt jobbigt så, sjukdagarna känns i kroppen fortfarande – men det var skönt att få ta ut sig lite igen! Min kropp behöver rörelse i mängder för att må bra!

Funderar på att delta i helgens karateläger – det är träningspass både lördag och söndag med Björn Grünstein, tränaren som blir bättre och bättre ju längre jag tränar (hmm…kan det bero på att jag fattar mera nu än tidigare?) Det vore nog rätt smart att komma igång med karaten nu i helgen, sen är det bara att fortsätta. Fast det trista är att jag får bara dåligt samvete av karaten nu – jag borde, jag måste bla bla bla. Jag tror att jag säger ifrån mig styrelseuppdraget till årsmötet, jag har gjort mitt efter två år i styrelsen. Då kanske… eller…

Dagens LCHF-middag; Kebabsallad från pizzerian. Snabbt och enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, karate, shotokan, jogging, pulsbaserad träning

Karateläger i Flen

Fredagkvällen tillbringade jag, tillsammans med några andra, med att träna karate.

Södermanlands Shotokan Karate (Flen) hade bjudit till träningsläger fredag-lördag, med Sensei Björn Grünstein, 5 Dan. Det är väldigt utvecklande att få träna för honom, han är en bra pedagog och har djup kunskap inom karaten. Som sjukgymnast blir jag imponerad över hur han behärskar sin egen kropps rörelser till fullo – det är kroppskännedom på hög nivå!

Jag känner mig alltid jävligt kass efter att ha varit på ett av hans pass, jag blir så medveten om allt som jag kan göra bättre! Tidvis känns det som om jag blir sämre och sämre, men jag försöker trösta mig med att jag nog har blivit bättre eftersom jag upptäcker fler och fler fel i min karate…men det skulle vara kul att känna någon gång att jag blir bättre!

Igår körde vi dessutom en för mig ny kata; Sochin …nedan en variant av den. Så ser den inte ut när jag försöker mig på den…inte på långa vägar!

Tyvärr orkade min kropp bara med fredagen, jag vaknade i morse med en känsla av dagen-efter trots att jag inte har druckit alkohol på många år. Förmodligen är det en förkylning på gång och nackens alla leder tycks sakna ledvätska idag, det skär när jag vrider på huvudet. Så vi åkte hem i förmiddags och nu går jag på Ipren igen.

Läs även andra bloggares åsikter om karate, shotokan, sochin, träning

Motivationsökande

Fredag och eftermiddag på jobbet. Fick ett återbud och passade på att köra mitt express-pass på jobbet – då är jag färdigtränad när jag kommer hem. Det är skönt att avsluta veckan med ett träningspass på jobbet!

Under veckoslutet ska jag träna karate, vi har kata-läger här i klubben, bara för oss. Per Bergman, 4:e Dan, kommer att instruera – det kommer att bli skitbra! Han är bra som instruktör och har så j-a snygga tekniker med timing som får mig att bli grön av avund! Så bra som han är kommer jag inte att bli, men jag kan bli bättre än vad jag är nu. Det är bara att träna på. Träna på. Träna på. Träna på. Trots att det känns att det inte går framåt.

Motivation – var är du?

Läs även andra bloggares åsikter om shotokan, karate, träning, motivation

Härlig måndag!

Måndagkvällar är underbara!

Ett stenhårt karatepass idag – svetten rann och jag ville bara hem den sista halvtimmen. Men jag stannade kvar och känslan nu är underbar; lite öm i låren, baken och baksidan av skuldrorna. Börjar få kläm på det bakre benet nu…det gäller att spänna allt samtidigt, precis exakt rätt tid. (För de invigda; vi körde Heian Shodan och Nidan sisådär hundra gånger)

Och mungiporna bara dras uppåt när jag känner träningens verkningar i kroppen!

Andra bloggar om: karate, shotokan, träning

Push-ups på knogarna

Det var längesedan jag uppdaterade på den här bloggen, men tiden tycks inte räcka till för allt jag vill hitta på….vila och läsa och sånt viktigt.

Jag har kommit igång med karateträningen igen och löpningen fortsätter som vanligt ett  par gånger i veckan. Nu kan jag åter äta glass ett par gånger i veckan utan att byxorna krymper i midjan!

Gårdagens karatepass känns i knogarna – en av tränarna har fått för sig att vi ska göra push-ups på knogarna. Visst. Skitlätt. Men jag fick ett tips av en ”gammal” karateka - när man har knutit näven ordentligt, spänner man mest lillfingret och tummen, då hamnar man på pek- och långfingerknogen.

Jag klarade två ynka push-ups på det viset. Till jul ska jag klara 3 x 10.

Andra bloggar om: karate, push-ups, träning