Matrevolutionen – jag blir förbannad!

Jag har, som så många andra, läst Kostdoktorn Andreas Eenfeldts bok Matrevolutionen. En bok som är skriven på ett lättillgängligt sätt men ändå har vetenskapliga referenser för den som vill lära sig mera och fördjupa sig i olika studier.  Jag gillar sättet den är skriven på – det enkla först och referenserna i slutet för den som orkar. Den är så pass flytande skriven att den faktiskt går att sträckläsa, vilket jag naturligtvis gjorde.

Och jag blir så in i hel-ve-te förbannad! Förbannad på alla dessa kostråd som vi har matats med sedan 80-talet:  att minska på fetter och öka kolhydrater,  att mättat fett är farligt,  att vi måste äta fyra-fem måltider om dagen för att må bra.  Livsmedelsverket, socialstyrelsen, sjukvården – alla har förespråkat tallriksmodellen som den enda rätta – trots att det knappt finns några som helst studier som kan visa på att så är fallet.

Och jag blir så in i hel-ve-te förbannad! Förbannad över att jag själv har gått på det: ätit lightprodukter, tryckt i mig fibrer och frukt – vilket har resulterat i 30 års ständig kamp mot suget och lika många kilos övervikt (mina data från kroppsmätning i juni 2010, bör tolkas med en nypa salt dock).

Och jag blir så in i hel-ve-te förbannad! På hur jag, genom att följa idiotråden, har misshandlat min kropp med ständiga toppar och dalar av socker och insulin. Jag har följt råden och på det viset lagt en bra grund för hjärt- och kärlsjukdomar, för cancer och andra vällevnadssjukdomar.

I boken Matrevolutionen kan man läsa om varför kroppen mår så mycket bättre av låg halt kolhydrater, om varför insulinet ska hållas på låg nivå, om vad som sker när kolhydrater invaderar kroppen – och framför allt reder Eenfeldt ut detta med kolesterolens farlighet och ofarlighet.

Läs boken, om du har turen att få tag på den! Själv ska jag grotta in mig i några av studierna och lära mig mera!

 

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Kostdoktorn, Matrevolutionen, Andreas Eenfeldt

Cykeln fixad!

Idag blev det ett löppass på löpbandet; dryga 6 km varav 10×200 m intervaller. Det var precis så äckligt jobbigt som jag förväntade mig, inte alls skönt. Dessutom kändes hälsenan rätt bra efteråt, men smärtan försvann efter några excentriska övningar.

För övrigt har det blivit två pass karate denna vecka och cykeln är fixad så jag har kunnat cykla till jobbet igen. Bromsvajern som var av är lagad, kedjan är smord och dubbdäcken är på. Det är skönt att få cykelturen på morgonen, det är skön början på dagen!

P är bättre idag, efter tre dagars riktigt  dåligt mående. Ett tag trodde jag att vi skulle vara tvungna att åka in på sjukhuset, men han återhämtar sig bra. Nu gäller det att föda honom under helgen och nästa vecka, innan nästa cytostatikakurens biverkningar sätter in!