Idag blev det en cortisoninjektion i SI-leden. Direkt efter, då bedövningen hade satt in, då kunde jag kliva upp på pall och liknande som jag inte kunde före injektionen och inte heller kan nu när bedövningen är helt ur. Det tyder på att diagnosen SI-ledsirritation var rätt i alla fall. Vår unga injektionspigga läkare på hälsocentralen var så försiktig och skicklig på att injicera så jag knappt kände något alls!
Men nu har jag ont, förhoppningsvis är jag bra om ett par dagar. Jag kanske, kanske kan rehabjogga imorgon, bara 5-6 km, får se hur det känns imorgon.
Här kan ni läsa hur illa det kan gå om man äter LCHF och tränar!
Idag blev det åtta-kilometersslingan, tyvärr la mobilen av (det här med ladda mobilen är inte så högprioriterat alltid) så jag vet inte vilken tid jag hade. Det kändes rätt jobbigt idag, dessutom hade jag foten tejpad igen. Börjar känna av hälen igen, inte bra! Här instruktion på hur man kan tejpa om man har problem med plantarfasciit eller med hälkuddarna.
Var och simmade idag, 1000 meter. Förr i tiden simmade jag den sträckan alltid under 30 minuter, oftast kring 25 minuter, nu tog det lite drygt 30 minuter. Men det var skönt, helt underbart – vi var bara tre personer i bassängen så vi slapp trängas. Det är så skönt att simma, det är meditativt – i alla fall när det inte är en massa människor som trängs.
Det är bara att jag får så ont i nacken när jag simmar och efter 500 meter börjar det smärta i högerarmen ner till fingrarna, det är en nerv i nacken som kommer i kläm. Fast det brukar gå bra ändå, det går ju över sedan. Det gör i alla fall inte ont i foten att simma!
Dottern ringde i morse, vid halvsex-tiden. Hon hade då kommit fram till Phoenix, Arizona. Hon lät glad men lite nervös – och vem skulle inte vara det?! Förhoppningsvis uppdaterar hon sin blogg idag så jag får reda på lite mera, jag tror att hon skulle skrivas in i skolan imorgon, fredag.
Om några timmar ska vi iväg till Arlanda. Hela dagen har gått i nervositetens tecken, alla vi är lite strittiga idag. Men det kanske är så det ska vara? Jag vet inte, men det känns inte så där jättekul nu. Blir nog bättre sen…förhoppningsvis.
Jag var ute och sprang idag, det lugnade nerverna, tog en halvtimmesrunda. Hade lite skadevarning igår när jag var ute och promenerade – kände en rejäl smärta i mellanfoten som bara tilltog under promenaden. Sen hade jag ont på natten också, men det kändes bättre idag. Och när jag sprang så kändes det helt okej.
Jag var lite orolig att det skulle vara stressfraktur, men hoppades på att det bara skulle vara en låsning i mellanfotsbenen…vilket det sannolikt var… min Älskade fick massera, vrida och bända foten lite hårdhänt så att det knakade lite och då blev det lite bättre…det är inte dumt att vara sjukgymnast och veta vad som ska göras!!
Satans ont i höger häl igen. Promenerade sisådär 7-8 km med mina gamla Ecco-sandaler igår och de är inte tillräckligt dämpade i hälen för mig efter två års användande. Skulle ha haft joggingskorna på mig istället, men det blir ju så varmt att ha dom på sig…joggingdojorna hade jag sedan på kvällen när jag sprang min runda.
Så i morse när jag skulle ta mina första steg höll jag på att dö av smärta! Nu blir det till att tejpa foten som om jag hade plantarfasciit – vilket jag dock inte har. Men den tejpningen lindrar betydligt. Här finns en bra instruktion till tejpning (Youtube-video) har man som jag smärta från fettkuddarna så är man noga med att täcka hela hälen med tejp.
Efter gårdagens löptur kändes det inte alls skönt att ha ett tufft karatepass idag. Mycket sparkar och grundtekniker, det känns rejält i benen! Men i morgon är det en vilodag…jag ska inte göra någonting fysiskt alls…på hela dagen!
Misstänker att jag har någon liten överansträning i soleus-muskeln på vänster vad, den känns så konstig. Får försöka stretcha ut den och kanske lägga i en liten kil under hälen ett par dagar för att avlasta. Eller gå i högklackat – synd bara att jag inte äger ett endaste par skor med klack!
Det blir ett långt träningsuppehåll – tån vill inte läka och snoret rinner fortfarande. Tog dock en cykeltur med Dottern efter att varit på stan – en liten omväg på två mil blev det. Trots att tån inte belastas vid cykling har jag nu värk i den igen – det är nog en liten spricka i den.
Mina lyckopiller har gjort verkan – det är skönt att leva igen! Jag går omkring och är lite förundrad – jag hade glömt hur skönt det är att må bra, hur lätt det är att leva då och hur trevliga alla människor är! Depressionen har en förmåga att ta fram de mörkaste och elakaste tankar inom mig – alla känns som idioter som inte fattar någonting.
Bestämde mig för några dagars vila från träning, lika bra det för nu har jag åkt på en förkylning! Antagligen blev det lite för mycket under veckan, immunförsvaret orkade inte med alla virusar o bakterier.
Mina karatekamrater fixade sina examinationer, två tog Shodan och en Nidan (1:a resp 2:a svarta bältet). De var trötta men lyckliga när det äntligen var över – för dem var inte veckan endast fysiskt ansträngande utan även en stor psykisk press. På tåget hem släppte grabbarna loss med pilsner och whisky…och så började berättandet – den ena galna berättelsen efter den andra!
Jag tror att jag är frisk nog för att delta i onsdagens karate-pass, jag hoppas det i alla fall. Dock är vänster pektå fortfarande öm och jag har svårt att gå normalt, förhoppningsvis läker det snart så att jag kan sticka ut på en löptur.
Det går inte jobba när man inte bryr sig om patienterna. Det går inte jobba när man glömmer bort 80% av det man ska göra. Det går inte att jobba när man gråter för minsta motgång.
Tog en löprunda igår, mellan diarré-attackerna. Magen har ballat ur helt med antibiotikan, trots att jag med jämna mellanrum skedar i mig hälsofiler av olika slags bakterier. Det är äckligt med fil, men jag försöker få i mig en sked fil då och då.
Andningen och orken i benen var OK igår, däremot kändes vänstra hälen inte alls bra. Vet i f-n vad det är som gör ont – nu har det gått upp mot insidan av foten, småvärker även i vila. Jag har självdiagnosticerat allt från irriterad hälsena till plantarfasciit och hopknycklade fettkuddar…. inget har visat sig vara rätt. Har även provat med anti-inflammatoriska (tabletter och gel) under en vecka, men smärtan återkommer när jag sätter ut medicinen. Kan det vara så att jag är för tung för mina fötter?
Publicerat av Ister 
Publicerat av Ister 
Publicerat av Ister 
