Berättar inte vem det är

augusti 30, 2016

Jag har reggat mig på några dejtingsajter, bara för att. Är främst ute efter att få kontakt med någon. Att chatta en stund, att få fråga, att få svara. Dialog i skriven och snabb form. Det är det jag saknar mest i självsamheten, småpratet om allting och ingenting.

Ikväll när jag kom hem från min mycket produktiva shoppingrunda (klänning, jacka, strumpor och sjalar) satte jag mig en stund vid datorn och skulle bara kolla in en av sajterna. Några meddelanden fanns det allt, men inget intressant. Men plötsligt såg jag det – en som skrev en hälsning med ett bekant namn, en av mina bloggföljare sedan många år tillbaka! Han hade listat ut att det var jag och presenterade sig med sitt bloggalias som han hade redan på den tiden vi bloggade på Aftonbladets blogg.

Det blev lite läskig känsla efter ett tag, för han har ju följt mig mer eller mindre sporadiskt under många år men han själv har inte haft en aktiv blogg på länge, vad jag vet i alla fall. Han vet alltså mycket om mig, men jag vet nästan inget om honom. Visserligen är den här bloggen inte hela min värld, mycket är det som jag inte skriver om, men jag blottar mig rätt mycket här också, just för att jag är ganska anonym.

Vi chattade väl en timme eller två, jag har inte så noga koll, men det kändes väldigt trevligt, så trevligt att jag glömde plocka upp mina saker från den produktiva shoppingrundan. Jag behövde inte berätta en massa, han känner ju till de stora händelserna i mitt liv som jag skrivit om. Men jag vet i princip ingenting om honom så jag fick fråga en del. Och det blev ett samtal, tror jag.

Det är lite annorlunda. Men annorlunda behöver inte vara dåligt. Annorlunda kan ju faktiskt vara riktigt bra, det.

Nej, jag berättar inte vem det är.


En sann version?

augusti 29, 2016

– Vem är du, frågade den nya chefen idag när hon hade sin lära-känna-medarbetarna-halvtimmen med mig idag. Jag brukar kunna svara på sådana ”intervjufrågor” – har ju varit på några anställningsintervjuer och det finns ju några standardsvar som man alltid kan leverera. Men idag började jag faktiskt att fundera på vem jag egentligen är.

Till en stor del väljer jag ju själv vem jag är –  ser jag mig själv som den stackars bortvalda bittra kvinnan eller är jag den tuffa och modiga kvinnan som återigen har fått möjlighet till något nytt?

Jag vet inte riktigt vem jag är just nu. Jag vet inte riktigt vem jag håller på att förändras till, men jag är i förändring. Helt plötsligt gör jag saker som jag inte ens har tänkt på tidigare, långt utanför min tidigare föreställningsvärld. Och jag förändras, ser nya saker, ser nya människor. Om förändringen är till det bättre eller sämre är svårt att säga, men det är en förändring till en sannare version av mig. Och det känns inte fel.

Vem vill inte vara en sann version av sig själv?


Värdefullt med vänner

augusti 26, 2016

Fick lite otäck ensamhetskänsla i eftermiddag, hade ju ingen plan alls för veckoslutet. Ringde till en Väninna som också hade lite oklara planer och jag åkte dit. Vi gnällde och klagade lite och åkte därefter till ett par gamla vänner som bjöd på svampmiddag – på deras tomt växer det stolt fjällskivling och de tyckte att det var dags att skörda svamparna.

Stolt fjällskivling

Stolt fjällskivling

Svampen stektes i mycket smör, lite stekta grönsaker, klyftpotatis och några dressingar till gjorde måltiden till en smaksensation. Avslutade med ost och därefter lite glass, kanske lite för mycket glass rent av.

Måltidspratet var det vanliga, om allt och ingenting. Senaste tidens göranden och varanden avhandlades, skämten var de vanliga och som alltid vänliga och lugnet infann sig i min själ.

Det är värdefullt med vänner.


Och jag spänner bågen igen

augusti 25, 2016

Nu känns det inte ont längre, jag är alldeles förvånad över att jag kan känna sådan likgiltighet över det som skedde, jag trodde det betydde mer. Jag trodde inte likgiltigheten skulle komma så snart. Märkligt.

Nu är det mest allt nytt i livet som tar plats i min hjärna, jag har så mycket att hämta in. Jag kan känna hur glädjen i kroppen återkommer, hur jag sakta men säkert hittar min kärna, mitt mod och återigen blir en kvinna som vågar leva och ta de risker som Livet faktiskt innebär.

Det går ju att resa sig från ett fall ner i ett djupt svart hål också, det har jag upptäckt nu. Och nu är det hålet bakom och jag är inte så korkad att jag går tillbaka och tittar i däri. Nu är det bara att blicka framåt – det finns säkert nya hål att ramla ner i! Ut ur comfortzonen bara – bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna bågen.

Och jag spänner bågen igen.


Fokusera på det positiva?

augusti 24, 2016

Ligger i soffan och tycker lite synd om mig – knäeländet värker och det känns lite tråkigt att inte kunna delta i karaten för fullt. Men löpningen funkar rätt bra ändå, om jag bara springer korta sträckor. Får ihop 5-6 km om jag springer till och från jobbet  och gör det varannan dag, det är helt okej. Det räcker för att hålla humöret uppe.

Och jag har ju faktiskt ett vänsterknä också – det knät gör inte ont alls – så sammantaget är det väl rätt okej.

Det gäller att fokusera på det positiva. Typ.


En vacker gåva

augusti 23, 2016

Vaknar till efter en dryg timmes sömn. I den sömndruckna vakenheten blandas dröm och verklighet och plötsligt förstår jag. Insikten sprider sig som en värme i kroppen och jag blir klarvaken.

Helt plötsligt förstår jag att hudlösheten som jag levt i har gett mig möjligheten att se mig själv som jag är. Förstå vem jag är. Och vad jag kan förändras till. Vad jag har förändrats till.

Känsla av att jag har fått en vacker gåva.


Tillit, igen

augusti 21, 2016

Senaste dagarna har jag gjort saker som ligger miltals utanför min comfort-zone! Jag känner mig modig. Men i modet ligger ju rädslan, det finns inget mod utan rädsla.

Att göra saker utanför sin bekvämlighetszon är som att hoppa över ett stup och inte vara säker på att man når andra sidan. Och når man inte så kommer det att bli smärtsamt, men kommer man över på andra sidan kommer kanske nya världar att visa sig. Jag tänker klara mig till andra sidan. Även om jag faller några gånger under försöken. Nog är jag rädd allt, men jag jobbar på det.

Jag jobbar med tilliten. Igen.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 222 andra följare