Alla sinnen fick näring

december 5, 2016

Ett intensivt veckoslut blev det igen – fredagen tillbringades tillsammans med arbetskamrater och knytis-julbord. Det blev mycket skratt och mat och stämningen var som det bara kan vara när människor trivs med varandra.

Lördagen blev en intensiv dag, iväg till Stockholm på ETC-tidningens 40-årsjubileum tillsammans med Väninna. Johan Ehrenberg talade länge, lite om sin obotliga sjukdom, mycket om solenergi. Gripande och peppande. Kände mig alldeles fylld av energi (miljövänlig) och känslor när han slutade. Därefter uppträdde Stefan Sundström, Love Antell och Systraskap. De sistnämnda rusade rakt in i min själ, jag har gått och tänkt och nynnat på deras musik sedan dess.

Söndagen tog vi oss till Fotografiska och behållningen där var Anton Corbijns utställning – huvudsakligen svartvita fotografier på olika rockmusiker. Helt fantastiskt, jag kunde knappt se mig mätt på bilderna. Skuggor, svärta, ljus. Mindre svart, mera svart. Masker. Avskalat. Fullt. Underbart!

Tiden med Väninnan är inte heller att förakta, det var längesedan vi tillbringade en längre sammanhängande tid tillsammans. Ni vet så där att man snackar allvarligt en stund om viktiga saker, sedan flamsar man en stund för att helt plötsligt ta upp tråden om seriösa ting igen. Jag har saknat det, märkte jag.

Alla sinnen fick näring. Känner mig pånyttfödd.


Lonesome Runners lov(e)

november 13, 2016

Var till Göteborg i helgen. Bokrelease för Lonesome Runners bok Några varv runt jorden, bara. Det är ett femtiotal Lonesome Runners som har skrivit om löpning, ett kapitel var. En bok som spretar åt alla håll, precis som vi människor. En del kapitel berör inte mig, vissa kapitel får ögonen att tåras, andra göder min lust att springa och en del får mig att skratta högt. En härlig bok skriven av härliga människor som springer.

Människor som jag träffade igår. Som jag egentligen inte känner, men ändå känner så väl. Vi har ju umgåtts i cyberrymden på Facebook där Lonesome Runners har funnits som klubb sedan 4:e juli 2009. Det är en sällsynt trevlig Facebook-klubb, det är ytterst sällan som någon är elak eller mästrande. Alla får vara med – så länge man springer, eller åtminstone försöker springa. Alla får peppning, lika mycket vare sig en springer sin första kilometer utan att stanna eller precis har tagit sig igenom ett ultralopp på 20 mil. Där ingen sak som berör löpning är oviktig, allt från snörning av skorna till strikta löpscheman och styrketräningsråd diskuteras – ofta med massor av humor.

Jag åkte alldeles Lonesome till Göteborg till bokreleasen igår och var lite, lite orolig för att jag kanske inte skulle ha någon att prata med, någon att mingla med – att jag skulle vara Lonesome på riktigt. Och så fel jag fick – jag fick lyssna och prata hela dagen och kvällen! Trevliga samtal om löpning, om skor och skador, men också om andra ting som nästan berörde löpning. Om årets Nobelpris i litteratur, om filmer, om snusning, om slivovic och andra världsliga saker.

Jag är fortfarande full av glädje och välbehag efter gårdagen. Fick så mycket input, så mycket vänlighet, så mycket nya möten, så många härliga människor!

Lonesome Runners – världens största och bästa löparklubb!


Tiden läker

november 9, 2016

För sex år sedan var det snöstorm just denna dag.
För sex år sedan var denna dag en dödens dag.
För sex år sedan sjönk jag.

För sex år sedan, just denna dag,  viskade jag kärleksord till min Älskade när han lämnade mig.

Idag har stormen bedarrat.
Idag har denna dag varit en hyllning till Livet.
Idag flyter jag omkring förnöjt.

Tiden läker.


Hans kärlek bär mig än

november 5, 2016

Allhelgonahelgen. Tiden då vi ska minnas våra döda.

Jag minns.

Hans värme.
Hans blixtsnabba hjärna.
Hans ordskämt på blandspråk.

Jag minns.

Hur han fick mig att kikna av skratt.
Hur han fick mig att diskutera med hetta.
Hur han fick mig att bli en hel människa.

Jag är tacksam.

För att vi hann träffas.
För att vi ändå fick vår tid tillsammans.
För att vi kunde göra ett avslut när vetskapen om ändlighet kom.

Jag minns honom med tacksamhet och kärlek, varje dag.

Hans kärlek bär mig än.

 


Blir inte lätt att somna

oktober 28, 2016

En fredagkväll med en massa skrivande. Bara för mig själv, för att klara mina tankar. Jag måste säga att jag har varit produktiv och en del saker har faktisk blivit lite klarare. Helt klart värt ett par timmars förstrött tangentbordsknackande som sedan mynnade ut i flera insikter och mer strukturerat skrivande. Tyvärr gällde det inte studierna som jag borde ha tagit itu med i kväll.

Men jag hinner studera sen. Rapporten som ska vara inne i november är klar, nu är det bara fördjupningsuppgiften och en halv rapport kvar – de ska vara inne i december. Det kommer jag att hinna med.

Nu ska jag fundera på allt jag har kommit fram till under kvällens skrivande. Kommer inte att bli lätt att somna.


Jul i Phoenix?

oktober 25, 2016

Håller på att planera in en resa till Phoenix till jul, vill ju så gärna träffa Dottern och hennes Amerikan igen. Dessutom har jag lite ångest inför att behöva fira jul ensam. Jag brukar visserligen inte vara så jultokig, brukar klara mig alldeles själv utan problem, men i år tror jag att jag behöver familj och Människor omkring mig för att inte hamna i svärta igen.

Och jag tror nog att det skulle vara intressant att fira amerikansk jul också, Dottern och Amerikanen firar både på svenskt vis med julafton och naturligtvis på amerikanskt vis på juldagen. Och julskinka finns på Ikea, så det behöver vi inte vara utan. Vörtbröd till doppet har Dottern redan beställt, det finns tydligen inte over there.

Ju mer jag tänker på det, desto mer tilltalande verkar det. Jag tror jag beställer flygbiljetten i morgon.

Jul i Phoenix låter ju inte så illa.


Mån om min hälsa

oktober 23, 2016

Dagens plan var att plugga. Först en löptur och sedan plugga. Det gick … sådär.

Löpningen blev en rätt smärtsam historia, första fyra kilometrarna gick väl an, men sedan blev det lite tungt. Jag var tvungen att stanna och gå efter 6K, det gick inte att springa längre för det smärtande knät. Men jag sprang i alla fall, det känns bra i själen.

Väl hemma pysslade jag med lite av varje – bäddade, plockade undan, tvättade och sånt smått medan jag i huvudet planerade läsandet. Gjorde i ordning läshörnan, tog fram artiklarna jag skulle läsa och ställde fram snus, vatten och kaffe inom räckhåll. Och precis när jag satt mig och greppat den första artikeln fick jag en liten chatförfrågan – om jag ville se på film idag. Det var ju ett erbjudande som jag inte kunde säga nej till – jag vill ju inte vara otrevlig – så det var bara att masa sig upp och ge sig iväg.

Dagen har alltså tillbringats i en soffa med Trevligt Sällskap och bra film. Det är viktigt att man sköter sina sociala kontakter även AFK, har jag hört, det är bra för hälsan.

Och jag är väldigt mån om min hälsa.