Ister – AA och 12-stegsmetoden

Idag tänkte jag skriva om 12-stegsmetoden och AA, precis som kyrksyster gjorde för ett par dagar sedan.

Jag har genomgått behandling via 12-stegsmetoden och därifrån slussats in i AA, så jag har lite inside information. Och jag tycker inte om 12-stegsmetoden, jag gillar inte sekten AA.

Jag fastnade redan i steg två och tre (Här en länk till samtliga steg och traditioner)

2. Vi kom till tro på en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom.

Utdrag ur min dagbok sommaren 1999, då jag började behandlingen (i min stad finns inget annat alternativ idag heller)

Jag kan inte ta mig till detta att vara maktlös, kapitulera, att lita till en yttre kraft. Jag har ju precis mobiliserat hela mig och litar på att min egen kraft ska leda mig rätt – bara jag får rätt stöd. Och här finns ju bara den förbaskade tolvstegsmodellen – i en eller annan form. Precis som om människorna var lika allihopa.
 
Hur ska jag trovärdigt kunna leda mina patienter till självhjälp om jag inte tror att jag sitter med svaren till mina egna problem? Ingen annan vet svaret åt mig, jag måste bara ha hjälp med att våga möta svaren. Dom finns inom mig. Det är jag övertygad om. I mig själv bor min gud, i mig själv finns svaren och kraften. Inte utanför. Men min kraft är naturligtvis beroende på hur omvärlden bemöter mig, hur omvärlden stödjer mig.

Jag är inte maktlös. Jag har ansvaret för mitt liv och jag har makten över mitt liv. Jag har ingen makt över alkoholen. Och jag har umgåtts tillräckligt med alkoholen. Den ska inte få ta makten över mitt liv igen. Det är det jag behöver hjälp med.

Under hela behandlingstiden förde jag dagbok för att reda ut mina tankar, under hela behandlingstiden hade jag vänner som stöttade mig, hjälpte mig att tro på mig själv. Det blev nog min räddning – och det att jag inte skrevs in på ett behandlingshem utan genomförde behandlingen inom öppenvården, dvs jag bodde hemma.

Efter avslutad primärbehandling, under påbörjad efterbehandling och några månader med dagliga AA-möten kom jag fram till följande;

Målet med 12-stegsmetoden är inte en självständig människa, målet med AA är inte att man utvecklas utan att man blir kvar i AA för all framtid. Man ska aldrig glömma att man är alkoholist, man ska aldrig sluta att gå på möten. AA sägs vara det enda sättet att ta sig ur missbruk, om man slutar att gå på möten kommer man förr eller senare ta sig ett återfall.

När jag kom fram till ovanstående slutsats slutade jag både med efterbehandlingen på behandlingshemmet (två timmar/veckan) och med mina besök på AA-möten.

Och jag har ingen lust att någonsin berusa mig igen, trots att jag inte har varit på ett AA-möte sedan januari 2000.

[Jag kanske redigerar inlägget under dagen, jag vet inte om jag fick till det ordentligt]

Sekt eller botemedel – centrum för debatt om 12-stegsrörelsen. (länken redigerad 110220) Fredrik Somervilles kritik och granskning av 12-stegsrörelsen hjälpte mig att inte svälja allt med hull och hår.

Annonser

74 Responses to Ister – AA och 12-stegsmetoden

  1. imsy skriver:

    ”Den enda man kan förändra är sig själv” tjatar Dr. Phil ständigt om i sina program. Så är det. Om man förlitar sig på någon annan – AA, Gud eller vem som helst – är det enkelt att skylla ett återfall eller fortsatt missbruk på dessa yttre figurer. Och därmed smita ifrån det egna ansvaret.

  2. Ister skriver:

    Precis!Men AA går ut med att man inte klarar sig utan AA-s hjälp. Det är en sekt.

  3. trollhare skriver:

    Väldigt intressant. Jag har hört flera som berättat samma sak; det är ingen regelrätt sekt kanske, men sektliknande. Själv har jag ingen erfarenhet av AA, men däremot OA (Overeaters Anonymous) som bygger på samma grund. Jag gick på ett enda möte och det räckte för att jag aldrig mer skulle vilja sätta min fot där igen. Till exempel så ville jag inte säga ”Jag heter X och jag är en tvångsmässig överätare”. Jag sa ”Jag heter X och jag har ätstörningar” (vilket jag tyckte gav en mer korrekt bild av mina problem och dessutom var bättre svenska; dåliga översättningar är mitt favvohatobjekt) och det var tydligen fel. Så fick man ju inte säga, det störde RUTINERNA som var sååå viktiga för att bli frisk. Underförstått: Om jag inte sa exakt som jag ”skulle” så kunde jag inte bli frisk. Då gav jag upp och kom aldrig mer tillbaka.

    • Ister skriver:

      Just det där med att man ÄR sin sjukdom, istället för att man HAR en sjukdom – jag tycker det är hemskt.För mig är det en stor skillnad på att ha eller vara en sjukdom…Och jag vill påstå att jag är frisk nu eftersom jag är symtomfri. Det går ju AA aldrig med på – man är sjuk resten av livet…Usch, det ÄR sekteristiskt!

  4. Halleluja moment skriver:

    Jag var på anhörigvecka 1991. Kan bara säga att 12-stegsmetoden räddade min mors liv. Hon (och även jag) gick därefter bara på några få möten, högst frivilligt. Vi har inte tvingats (vare sig av någon behandlingsterapeut eller ”AA-bibel”) att känna oss maktlösa, varken inför någon Gud eller andra krafter. Tvärtom så stod AA med öppna famnen – ta till dig det du behöver och lämna resten. Min mor var maktlös inför kung alkohol, that´s it. Inte inför något eller någon annat. (Sån är hon fortfarande, apropå att klara sig resten av livet). 1 månad på AA:s behandlingshem förändrade 20 års supande och har därefter gett ffa henne, men även oss andra, 18 års äkta liv. Ursäkta om jag låter religiös nu..men jag är övertygad om att det är tack vare vissa fundamentala insikter som hon fick där och då, som möjliggjorde detta! Kan man inte ”plocka russinen” ur AA-kakan så förstår jag att det finns grejer att haka upp sig på. Riktigt sköra människor kan säkert bli räddade av att gå på möten resten av livet, inte minst tack vare den varma gemenskapen de har och får hos varandra, ”sektliknande” eller ej. Oavsett vilken punkt i programmet man väljer att haka upp sig på, eller om man behöver hela paketet eller inte, så tycker jag det är fantastiskt att AA finns och räddar liv. Lärdomar och livsinsikter är tyvärr inte det första som drabbar aktiva alkholister, inte heller kan alla räkna med omgivningens fulla support, stöd och uppmuntran. Hoppas inte rädslan för ”sekterism” skördar fler offer för alkohol och droger.

    • Ister skriver:

      I min stad finns inget alternativ till 12-stegsmetoden. För mig som ateist var det totalt främmande att anamma tankar om en yttre kraft mm. För mig som fysioterapeut (som behandlar människor med kroniska livshotande sjukdomar) är det främmande att göra en människa till sin sjukdom, att frånta människan sitt självbestämmande, sin kraft att själv hantera sitt liv.Jesus har räddat många från missbruk, likaså AA. AA skrämmer sina deltagare till att delta resten av livet – annars faller de ju tillbaka.Och jag tycker inte att en kommun ska hänvisa sina medborgare till en religiös rörelse (vilket AA är) för att lära sig att hantera sitt missbruk.Det finns många andra sätt, men AA är gratis, det är därför 12-steg är så populärt.

  5. Vb skriver:

    Att just du Ister skriver dessa rader är en befrielse.Du är en av dom bloggare som har dom mest sunda värderingar.Tack, bifogar lite i samma anda jag skrivit tidigare.I inlägget finns länkar som beskriver just som du säger.Sekteristiskt.Ryser.http://vendettanbetta

    • Ister skriver:

      Jag minns ditt inlägg, jag läste det då och tänkte skriva om mina erfarenheter, men just då var det inte läge för det.Jag har även deltagit i AAs nät-möten och mailing-lista. Det var skrämmande.

  6. Vänja skriver:

    Säger detsamma, tack för dessa väl valda ord. Har också haft en 12-stegssväng, och den har inte gjort mig gott. 12-.stegs anhängare tycks tro att det inte finns något annat sätt att bli fri från alkohol eller droger än just deras program. Det är högmodigt som bara den. Dessutom vill jag säga till kommentar #4 att det inte var AA som räddade livet först och främst på din mamma, utan hennes beslut att inte dricka/droga mer. Individens egna val och förmågor är något som man hela tiden dribblar bort i AA-retoriken. Det är väldans sekteristiskt om du frågar mig. Kollektivet är allt, individen räknas inte.

    • Ister skriver:

      Det är ju nästan omöjligt att kritisera AA , eftersom AA är anonymt och ingen får/kan ställa upp som talesman för AA.Fredrik Somerville har skrivit lite om AA, det var hans gamla hemsida från 1998 som jag läste och fick argument ifrån när jag själv var som längst nere i svackan och höll på att dras in i sekten.http://www.sektellerb

  7. Puppe skriver:

    Att lägga sitt öde i någons annans händer är ju korkat.Bara jag kan ändra på mig själv.Väl skrivet Ister för oss som går vår egna väg.

  8. Lennart skriver:

    Det där låter då som en sekt i min öron. Kanske inte så underligt att Kyrksysters inlägg togs bort…Ska bli intressant att se om dit får vara kvar.

  9. tyrla skriver:

    å jag håller ju med dig..

  10. Älsk Ling skriver:

    Vad duktig du är som håller dig på banan!Grattis!

  11. Puppe skriver:

    Måste ju säga att de är en smart idé att inte kunna ha någon som behöver stå tillsvars för AA genom just de anonyma!=)

  12. Kurran skriver:

    Jag tror precis som du att man behöver stöd och hjälp men jobbet gör man själv. Ingen annan. Gäller i livet stort, som smått.

  13. Puppe skriver:

    Inga mothugg idag Ister?

  14. medella skriver:

    undertecknar….

  15. Puppe skriver:

    *kollar bara lite*

  16. Hanna skriver:

    Varifrån har du fått uppfattningen att AA skulle vara kopplat till religion?!Jag kan inte hålla med om sekt- och ofrivillighetstankarna du presenterar, har under mitt relativt korta liv hunnit träffa på alltför många människor som valt att se på AA på ett annat sätt än du, och oberoende av kultur, religion, utbildning och andra sociala faktorer känt att konceptet fungerar.Dock – du har uppenbarligen hittat ett sätt som funkar för dig, och det är inte att förakta. Trevlig kväll!

    • Ister skriver:

      För mig är en tro på gud religiositet. Det krävs i AA. Att tro på gud, en yttre kraft.Vad är annars religion?

  17. Erik skriver:

    Att få en att förstå, att det inte är bra, och sen ge en hjälp, att hjälpa sig själv. Är inte det, det enda som funkar?För det är enbart jag, som alltid kommer att vara med mig, det är enbart jag, som kan fatta beslutet, om jag ska stå emot eller inte. Hmm… ja, inte för att jag har någon erfarenhet av just alkoholmissbruk

    • Ister skriver:

      AA går ut på att du kan endast klara dig om du för all framtid besöker möten. Den dagen du slutar, sen kommer du förr eller senare att falla.Jag gillar inte det sättet.

  18. Ludmilla skriver:

    Mycket intressant inlägg. Jag känner mig enormt okunnig eftersom jag inte hade förstått att det var en religiös underton i AA. Är det så? Uttryckligen alltså?

    • Ister skriver:

      Du kan läsa om de 12 stegen o traditioner härhttp://www.aa12-steg….Om det inte är religiöst, vet jag inte vad som är religiöst. Dessutom pratas det om Gud i ”Den stora boken” som är AA-s viktigaste bok.

  19. Ken skriver:

    Bra inlägg Ister, och jag vet att du har rätt.

  20. musher skriver:

    Bra att kritiskt granska saker och ting. Jag ser AA på nära håll, genom mitt jobb. Och för vissa hjälper det och för andra inte. Så är det med alla behandlingsmetoder. Jag köper inte allt i deras sätt att tänka och lägga upp det. Men har sett många som blivit rena av det. Och då är det väl bra. Var och en hittar sin modell. Är också ateist och har mycket svårt för just detta med gud och det sättet att tänka. Fått det förklarat flera gånger men ändå inte min modell att tänka.Nå bra att andra erfarenheter kommer fram.Bra inlägg Ister, du e klok för å va en ninja. :)))Ha en bra dag.

    • Ister skriver:

      Det som är så trist är att det oftast inte finns något annat att få på de mindre orterna – det är bara i storstäderna det finns andra metoder för missbruksavvänjning.Kommunerna är ju tacksamma offer för tolvstegsrörelsen och deras kontakt med AA – eftersom AA är helt gratis för kommunerna!

  21. carina skriver:

    Glad att du funnit din väg i livet och klarar dig på det vis som passar dig. För nummer ett är ju att leva utan alkohol och droger, hur man finner sin väg är underordnat. Dock är det många som finner sin livlina i AA, jag själv är en av dom. Jag är inte maktlös inför mitt liv, däremot är jag maktlös inför kung alkohol. Jag går på mina möten för att inte glömma hur smärtsamt mitt supande var, för om jag glömmer det kan jag köpslå med mig själv och tro att jag kan dricka igen. Det va precis det som hände mig, gick inte på AA på ca 3 år och jag började göra saker som om jag var aktiv. Jobbade som besatt, stressade i min tillvaro så jag totalt tappade fotfästet. Det slutade i mitt återfall i våras. Nu går jag på möten igen och börjar finna ett lugn i mig själv igen. Men aldrig, aldrig att någon tvingar mig att vare sig prata eller göra några steg. Valet är helt och hållet mitt. Vill jag ha ett gott liv gör jag det som krävs av mig, varken mer eller mindre. Vill även tillägga att jag beundrar människor som finner väg in i livet oavsett vilken väg dom väljer. Ingen väg är att förakta, viktigaste är väl ändå resultatet. För mig var det tolv stegen livsavgörande. Min ryggsäck som jag släpade med mig har jag gått igenom och lagt till mina erfarenheter, så nu har jag plats för glädjen i mitt liv. Min familj känner sig trygg och slipper vara rädd att jag knarkar ihjäl mig. För dom känner direkt när jag är sann, dom visste långt innan mig att jag var på väg in i alkoholdimmorna igen. Mamma sa att mitt beteende förändrades och jag vart mer retlig och så. Vi har alla olika erfarenheter och vi löser våra problem på lite olika sätt. Det som passar för en kanske inte är den bästa lösningen för en annan.I all vänlighet,Carina

    • Ister skriver:

      Jag hamnade i en svacka, kanske tre år efter att jag slutat behandlingen. Stressade och höll på att gå in i väggen, började få tankar på att självmedicinera med alkohol igen.Jag sökte mig då till en KBT-terapeut och gick ett antal gånger, det kostade mig ungefär en semestervecka utomlands, men det var värt det.Jag fick en massa verktyg att använda mig av, jag fick tillbaka tron på mig själv och kunde gå vidare, starkare och med tillit till mig själv.KBT bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, vilket inte tolvstegsmetoden gör.

  22. vänja skriver:

    Tack Ister, intressant länk. Och nej det går inte att kritisera AA, eftersom det inte finns någon offentlig AA-person. Många säger att ”det har hjälpt mig” och så sade jag med då det begav sig. Men faktum var/är att inget hade hjälpt mig om jag inte tagit beslutet själv. Ingen ”gud” eller någon annan än mig har hjälpt mig och i AA sägs det att det är tack vare guds försyn (och AA) som man är nykter.Och det är ju ingen som kan säga att AA ”hjälper”, eftersom det inte finns någon statistik. Ingen kan ju säga att man kommer att vara nykter livet ut, och många som tar återfall i AA och går ut ur programmet, de finns ju inte i något register någonstans. Jag tror som du Ister, att det är ett billigt alternativ och att AA dessutom skänker gemenskap till missbrukare som kanske helt saknar det, vilket är behövligt i början. Man ska dock vara införstådd med tycker jag att denna ”gemenskap” endast består om du predikar och underställer dig till den rätta läran (religionen). Egna åsikter, känslor eller tankar och att välja sin egen väg premieras inte inom detta ”program”. Hur det påverkar en människa att ställa sig under sådana premisser, finns det massor att läsa om i olika böcker. Jag såg inte4 det sekteriska i AA riktigt förrän jag var miltals ifrån denna rörelse. Nu är jag endast tacksam över att jag kan se det.

    • Ister skriver:

      Jag var också nära att bli en av de som säger ”hellre hjärntvättad än nedsupen”. Det fanns sådana människor i gruppen som hade gått dagligen på AA-möten under 15-20 år…hela deras liv var AA och gemenskapen.Jag hade dock fördelen av att ha hela mitt sociala nätverk kvar och några av mina närmaste vänner stöttade mig i mina tvivel under behandlingen och hjälpte mig att sortera och bearbeta. Jag tror att det ”räddade” mig.Det är en sekt, det kan inte räknas som något annat, det obehagliga är att det går inte kritisera en sekt som inte har någon officiell styrelse…

  23. carina skriver:

    Tack för ditt svar. Jag har också gått i KBT, vilket har hjälpt mig mycket. AA är anonymt just för att man ska kunna gå dit och vara anonym, det är högst frivilligt och kostnadsfritt. Minnesotamodellen har bara lånat de tolv stegen av AA, AA är en egen självhjälpsgrupp. Jag tänker på många människor jag mött under mina år i AA som inte skulle våga be om hjälp eller har någon annan möjlighet att få hjälp. För det finns många i vårt land som blir nekade hjälp och som står utanför samhället. Att sätta sig på höga hästar och hävda att man klarat sig utmärkt utan AA och någon behandling inom det är att trampa på dom som faktiskt tror på och får hjälp av att gå på AA. Jag tycker du gör det bra som fixat livet som du gjort och även andra som gjort det med andra hjälper eller för egen maskin. Men för en stor massa är det dock AA som räddat deras liv, det finns de som aldrig haft något i livet som får vänner och hjälp att leva drogfritt. AA frivilligt, stöttande av andra med samma problem som jag, där jag kan känna igen mig själv osv.Jag anser att vad som än hjälper en människa att stå på egna ben utan att långsamt ta sitt liv med droger är gott.Det va mitt tyckande och tänkande i denna debatt, nu backar jag undan och ska göra annat. Min ståndpunkt står fast och du får ha din ståndpunkt. Ha det gott.Carina

    • Ister skriver:

      ”Att sätta sig på höga hästar och hävda att man klarat sig utmärkt utan AA och någon behandling inom det är att trampa på dom som faktiskt tror på och får hjälp av att gå på AA”.Det är en väldigt AA-mässig tolkning, tycker jag. För så fort man kritiserar något (steg, traditioner) så är man högmodig, har inte förstått stegen, är i förnekelsestadiet och/eller hånar AA.Jag struntar i vilken metod människor blir fria från sitt missbruk, men jag tycker inte att den enda behandlingsmetoden som erbjuds ska vara religiöst flum flum. Det funkar inte för mig.

  24. vänja skriver:

    Vilken tur att du hade ett sådant bra nätverk, så att du kunde vara mer kritisk, och fanns i ett bra sammanhang. Jag svalde nästan allt med en gång och blev kvar i 4 år. Tyvärr hade inte jag det nätverket just då utanför heller. Jag tror att det hänger på det, om man har bra människor runt omkring sig som inte är indragna i sekten själva, och också hur stark man är i sig själv, vilket tillstånd man är i då man kommer dit, osv. Mig tog det ganska lång tid att våga lyssna på min magkänsla (4 år som sagt), och lämna. Det var inte helt enkelt och det var för mig förenat med att lämna en del personer som jag kommit nära där (= ännu svårare). Men jag har aldrig ångrat det en sekund, för man ska liksom kasta bort det viktigaste man har, sig själv och sin magkänsla, till förmån för ett abstrakt ”program”. Och då man mår dåligt av detta, som jag gjorde, så betyder det endast att man inte ”förstått” eller tagit emot programmet. Det finns ingen annan förklaring i AA. Det var vad jag upplevde då jag försökte uttrycka detta.Men jag kom över en del böcker, (bla. Alice Miller, det självutplånande barnet, hon riktar ju kritik mot programmet), och fick kontakt med människor som på olika sätt kunde bekräfta vad jag faktiskt kände och varför.Ja, puh, detta blev långt. Inte meningen att ta upp allt utrymme här. Det känns viktigt däremot att det kommer fram bara, att det finns en motvikt till detta program, och framför allt till att alla säger att det är så oskyldigt.

    • Ister skriver:

      Jag visste en del om tolvstegsmetoden, min Lillebror hade genomgått en behandling och blivit ”frälst”, men var ändå inte riktigt beredd på detta flum och allt snack om att inte förstå och förnekelse så fort man ifrågasatte.Det är inte oskyldigt program. Det är ett religiöst program. Jag fattar inte hur man kan säga att det inte är religiöst när allt handlar om att ge sig hän till Gud.(Och Alice Miller – hon och Rollo May är några av mina gurus som jag ständigt återkommer till!)

  25. Vänja skriver:

    Ja Alice Miller är husguden för mig med ; )

  26. Puppe skriver:

    *antecknar Alice Miller*

  27. Puppe skriver:

    *knallar in på bokus direkt*Nå tips?

    • Ister skriver:

      Det självutplånande barnetI begynnelsen var uppfostranDu skall icke märkaDen bannlysta vetskapenDet var några stycken!

  28. A skriver:

    Jag har gått i ett annat 12-stegsprogram, ACoA. Ca 1 1/2 år. Sen räckte det. I början var jag euforisk. Och efter att jag lämnat så har jag haft vissa funderingar om vad som egentligen var bra. Jag är ganska kritiskt ställd så här i efterhand. Men en sak som jag är väldigt tacksam för är att jag för första gången började titta på mig själv och säga jag i varje mening. Förut skyllde jag lätt ifrån mig och såg aldrig mitt egna personliga ansvar för både lyckan och sorgen i livet. Nog för att det både gjorde ont, fick mig att skämmas och känna skuld ibland.Det kan dels ha varit den, som jag nu tycker, lite manipulativa stämningen på vissa möten när vissa helfrälsta medlemmar var närvarande, men jag tror också att jag skulle gått igenom det processtadiet även utan ACoA. I vilken behandling som helst.Jag tycker inte att ACoA eller andra 12-stegsprogram är rena sekter. Det finns inga ledare som tvingar folk. Men eftersom de är grupper och stora, så händer saker som kan utvecklas till både grupptryck och skuld- och skambeläggande. Det blir lätt en obehaglig dynamik när gruppen inte får vara flexibel och öppen för förändringar. Det blir dogmatiskt. Hade det varit en annan typ av självhjälpsgrupp som hade max antal träffar och med en utbildad ledare så hade gruppen upplösts av sig själv efter låt säga 8-10 träffar och inte hunnit utveckla sekteristiska tendenser. Men det är det som är problemet med 12-stegsgrupper som inte har något slut. För alla grupper som inte kan förändra sig och vara öppna för andras perepektiv på både gruppen och arbetet inom dom bli till slut osunda. Eller de bli osunda för en själv om man väljer att stanna kvar för länge.För vissa kan det dock vara en trygghet. Ett tag. Faran är om man stannar i den och aldrig vill leva livet utanför och förutan programmet.Jag tycker alltså att en hel del kristna värderingar (läs punkter) är rätt bra, men långt ifrån alla. Men jag tror inte det är bra att år ut och år in gå på dessa möten och presentera sig som sjukdomen per defintion och maktlös mm.Gudbenämnadet har jag dock inte problem med, trots att jag inte är religiös. För mig är Gud bara ett annat ord för gudomlig kraft. Som finns inom oss alla när vi är balanserade. Och maktlösbegreppet är för mig bara en temporär maktlöshet inför det problem jag har. Men som det sägs i texterna så kan jag hålla med om att nog vissa tar det bokstavligt. Alla har inte förmågan att tänka eget och blir så beroende av gruppens definitioner så de köper allt rakt av. Men det finns också många som inte är så. De skapar sig en egen tolkning för orden och nöjer sig med det och det viktigaste för dom är kanske mer att få prata av sig, lyssna till andra och ta till sig det det vill och strunta i resten.

  29. Ister skriver:

    ”Det blir lätt en obehaglig dynamik när gruppen inte får vara flexibel och öppen för förändringar. Det blir dogmatiskt.”EXAKT!

  30. imsy skriver:

    Tittar bara in och kollar läget. Förstår ännu mindre nu att kyrksysters inlägg blev raderat när ditt får vara kvar. Kanske någon anmälde henne bara för att jäklas?

  31. medella skriver:

    Kan inte hålla mig…hmmmm. AA bygger lite sitt upplägg som också nämnts här och var på en livslång behandling och att men stöd av andra i samma situation ska hjälpa till genom självinsikt….hmm ja .. Det är ju som Ister så klokt säger…att KBT går lite vid sidan om det tycker jag…man får verktyg som skall hjälpa till att bryta ett beteende/tanke/känsla…men få förstår att man super av en anledning..eller? och att många blir hjälpta av att förstå orsaken och löser den känslomässiga knuten som genererar ångesten som man försöker bota med alkohol…många har ju också skapat den ångesten själva genom att börja dricka och härja runt å göra saker som man normalt sätt aldrig skulle göra…men det finns en naturlig förklarad orsakt till de med….inlärning alt tillgång…å många många andra skäl att ta till flaska..Det gäller enlig mig att komma på vad/hur/varför/när för att nå ett optimalt resultat och vara i ett vattentätt tillstånd…om ni förstår…och gud eller inte har inte med saken att göra tycker jag…Våga känna smärta ffa tillsammans med någon …aldrig ensam…att ha tillgång till alla känslor ….mmmmAtt ta bort beroende och inte veta varför är att gå som en tickande….även om jag tycker att KBT är mkt bra i initialläget framför AA.

    • Ister skriver:

      AA är har ju dessa religiösa inslag som jag vänder mig starkt mot, jag tycker inte man ska behöva utsättas för det när man är skör för övrigt – vilket man är när man inser att man inte rår över alkoholen längre.

  32. hannah skriver:

    HORUNGE!!!!

    • Ister skriver:

      Vad jag kan se så handlar inte inlägget om vare sig horor eller ungar.Eller du kanske syftar på dig själv?

  33. fredde skriver:

    Hejsan.Jag har påbörjat en behandling som heter 12-stegs programmet! Jag har ett missbruk bakom mig, och jag förlorade allt, och för att ”gottgöra” alla nära och kära, så lovade jag dem att jag skulle genomföra behandlingen! Nu har jag gått 6veckor i programet och jag känner mig ”hjärntvättad” redan! Dom trycker ner mig och jag känner mig tvingad att gå på aa-möten som jag inte vill gå på! Jag ville gå på AA-möten i början av behandlingen, pga den schyssta gemenskapen och alla trevliga förstående människor, som dela många likadana problem jag har!Jag får en känsla av välbehag direkt när jag går ifrån mötet, men lite senare på dagen så börjar jag tvilva! Du skriver att du tycker att man ska lämna AA om man känner att något är fel med programet, vilket jag känner! Jag har verkligen följt deras program/steg och till en början så mådde jag bra av att göra det, men jag känner varje dag att något inte stämmer!Jag blev arg häromdagen och sa till mina behandlare att jag inte kan finna någon ”gud”…men dom bara log och bad mig att ha tålamod och invänta det andliga uppvaknandet!? Jag känner mig så dum när jag sitter där och inbillar mig med flit att jag ska hitta ”den större kraften” samtidigt som jag känner att inte allt står rätt till! Jag är mycket förvirrad och står snart vid ”vansinnes port” pga AA…vad ska jag ta mig till!?Jag ska flytta till ”Lönnen” ( ett drog/alkoholfritt boende) i sthml snart,för jag har ingenstans att bo. Jag vet inte vad jag ska göra, tänk om jag inte får flytta dit om jag inte fullföljer min behandling!? Ska jag låta mig drivas till ”vansinnes port” och få bo kvar, eller ska jag våga ta upp detta med min behandlare!? Jag känner mig så sjukt förvirrad och skev!Hoppas att någon kan ge mig råd eller tips…Kan du!?Mvh

  34. Chribba skriver:

    Besök gärna min blogg försöker skriva om steget eller tradetionen som månaden visar.http://fredlig.blogg.se/

  35. F.d. tolvstegare skriver:

    Hej Ister,Skulle vara intressant att utbyta tankar med dig. Jag gjorde den här sidan för två år sedan: http://www.aa-kritik.info, som du kanske redan har sett. Kanske kan vi byta några rader?MvhF.d . tolvstegare

  36. BeBest skriver:

    Har med stort intresse läst och begrundat en värld som varit mig främmande.:O)

  37. Transparent skriver:

    Det mesta som är infekterat av kristendom är dåligt för en.

  38. Lyckliga skriver:

    Jag har själv varit där.. upplevde det dom ett fängelse av att andra ville jag skulle vara där…. det går ej att tvinga vuxna människor att göra nåt annat under tvång…

    • Ister skriver:

      Det är en sekt, man måste tänka som de gör, annars lider man av ”högmod” eller så har man inte fattat att man är sjuk.Nä, AA är ont.

  39. Lyckliga skriver:

    Så skönt du skriver detta…. Det är en sekt som hjärntvättar folk…för att dom ska gottgöra .. ??!!!

  40. kyrksyster skriver:

    Bra att det här inlägget aktualiseras! Minns att debatten började med att jag hade läst P O Enqvists självbiografiska bok och fått dela hans inblick i 12-stegsmetoden. Jag hade inte en aning då om att den hade koppling till Oxfordrörelsen och Moralisk Upprustning MRA.Men när man läser Enqvist och alla kommentarer här och på mina inlägg jag hade står det ju ganska tydligt fram att det är samma sektliknande – nästan fascistiska stuk som dessa rörelser hade.MRA gjorde mängder av människor illa genom sina krav på perfektionism, disciplin och underordning. Rörelsen samlade mängder av anhängare både inom kyrkorna likaväl som bland de intellektuella. Men blev en skamfläck och finns inte numera annat än som ett arv till andra rörelser.Jag har aldrig blivit klok på varför mitt inlägg togs bort. Någon anhängare tyckte att det var kränkande och opassande. Jag skrev sen några inlägg till på temat som fortfarande finns kvar…

  41. anna skriver:

    Snälla hälsa på mig! Jag behöver en ny nykter gemenskap!!!

  42. KatarinaK skriver:

    Vill göra er uppmärksamma på att hemsidan Sekt eller botemedel är borttagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: