Ister – innerligt tacksam

Det är fantastiskt så många människor som har hört av sig till mig med kondoleanser – alla kommentarer, alla mail, alla telefonsamtal.

Boken, Ninja-dockan, kortet med donation till cancerfonden som har kommit med posten.

Mina vänner som ringer och messar och hela tiden kollar att jag inte är i nöd.

Jag är så innerligt tacksam över den vänlighet som människor visar mig och Dottern.

Små ting

Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud;
dignar du trött under hopplös gråhet –
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma –
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.

Karin Boye

Annonser

12 Responses to Ister – innerligt tacksam

  1. Ninapinas skriver:

    Du är ju så öppen med det, skriver så avskalat. Så innerligt och kärleksfullt, men också smärtsamt.Tror det är bra för dig Ister att skriva av dig, du är den typen .

    • Ister skriver:

      Jag är övertygad om att sorgen ska blottas, vändas och vridas innan den kan läggas till handlingarna.Genom att skriva blottar jag, vrider jag och vänder jag på min sorg.

  2. Lilla Anna skriver:

    Visst är det underbart att ord kan värma hjärta och själ. Det behövs ibland. Jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom… det gör ont bara jag tänker på det. Däremot har jag en aning om vad din dotter går igenom… tyvärr. Du vet var jag finns om hon behöver ”prata” av sig med någon. Kram till er båda!

  3. Granntanten skriver:

    Absolut – sorg skall ventileras och hängas ut för att man sedan skall ha ett fungerande sinne. Sorg får inte bäras tyst inom en det är inte bra, man skall våga blotta sig och sorgen för att kunna gå vidare.

  4. Anna skriver:

    Vad skönt att du fått stöd – vi svenskar har ju annars lite rykte om oss att vara dåliga på att hantera att någon drabbas av stor sorg. Då har det i alla fall inte stämt i ditt fall och det är bra.

  5. Anna skriver:

    Apropå det och hur rädda folk kan vara att säga och göra fel. Min pappa som är organist fick en gång motta en blomma som uppskattning för det han spelat på en begravning. De anhöriga kom själva med blomman och ringde på. Min pappa sa då: Vad roligt att ni blev glada… Varpå de såg chockade ut och sa: Nej GLADA blev vi inte!! (jag hörde det själv för jag var där).

  6. Ellen skriver:

    Ler igenkännade åt Annas kommentar :-)Själv jobbar jag på en palliativ enhet och får ofta underliga blickar när jag berättar om att vi har haft roligt på jobbet.Nåväl. Jag beklagar din sorg och förlust men anar att du och dina närmaste är rädda om varandra. Det är bra!

    • Ister skriver:

      Tja, varför skulle man inte kunna ha roligt på jobbet även på en palliativ enhet ? Skillnaden mellan patienterna där och på andra avdelningar är väl att dina patienter VET att livet är ändligt och kanske kan njuta mer av ögonblicket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: