Det kändes tufft

Tog en promenad i solen, det blev nästan 9 kilometer. Till urnlunden på Skogskyrkogården, till Vårt Nya Hem och till stan en sväng.

Det kändes tufft att se min Älskades gravsten.

Annonser

10 Responses to Det kändes tufft

  1. ninapinas skriver:

    Ja, men nu har du varit där. Nu är ett steg till taget.

  2. sarahmara skriver:

    Jag kan förstå dig Ister… Jag förlorade pappa , ingen annan kände mig som honom..Jag beställde gravsten, fick ta hand om mamma och allt med begravning mm… Första gången jag var där bara satt jag och slog på stenen och svor… Ingenting verkar rimligt..Nu är jag rädd att gå dit med barnen… Du är stark och har gjort det!!!

    varma kramizar

    • Ister skriver:

      Fast det är ju Livet.

      Människor dör hela tiden, överallt.Och föds också för den delen.

      Det går inte göra någonting åt det.

  3. lindalou skriver:

    Kan inte ens föreställa mig för någon så älskad har jag inte förlorat ännu.

  4. solnatt skriver:

    Ja, ..ditt inlägg ger mig minnen.
    Tack

  5. blogg51 skriver:

    Skickar upp några Backwoods(se min blogg). De lindrar inte men gör minnena ljusare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: