Passion, glädje och drivkraft

Jag har funderat hela dagen på det Jonas Colting talade om igår. Bland annat det han sa om framgång, han säger att det är

10% talang
90% hårt arbete över tid
100% glädje, passion och drivkraft.

Och jag tänker på min kommande gradering imorgon och söndag. Om jag blir godkänd av den Högt Graderade från Huvudstaden så att jag får åka till Malmö och försöka till svart bälte. Och jag har tänkt på vad jag ska göra om jag inte blir godkänd, om han tycker att jag inte är bra nog för att ens få försöka i Malmö inför de Ännu Högre Graderade i Malmö. Det innebär att nästa chans är om ett år, det är svartbältesgraderingar  bara en gång per år. Så då får jag träna ett år till om han inte godkänner mig.

Och vad innebär det för min del?

Jag kommer att åka till Malmö i alla fall och finträna en vecka, njuta av varje pass ändå. Det blir en semestervecka med massor av karate, bara för nöjes skull. Jag älskar ju att träna karate! Det är karateträningen som har räddat mig under den svåra tiden efter min Älskades död, jag har tränat, tränat och återigen tränat. Jag har svettats, fått ont, jag har gjort fel, jag har gjort rätt, i dojon har jag kunnat vara i nuet.

I dojon finns inget annat än här och nu.
I dojon släpper jag allt annat och fokuserar på nästa teknik.
I dojon är det bara nästa teknik som är viktigt.

Karate är min passion. Jag har hållit på i 10 år, två pass i veckan, normala ungdomar tar sig till svart bälte på 4-5 år, men jag som inte har så mycket talang eller ungdom har fått träna lite mera. Det tar tid för mig att lära mig mönstret till en enkel kata, det tar tid för mig att hitta rätt.  Det tar tid för mig att hitta balans, att hitta styrkan, att hitta timingen.

Karate är min passion. Den har också fått mig att börja löpträning, bara för att ha kondition nog att orka ett pass. Löpträningen som har blivit mitt andra andningshål och feel-good-grej. Visserligen tog det väl en 4-5 år innan jag började njuta av löpningen, jag stretade på med mina fem kilometer två-tre gånger i veckan först, men numera är det en självklar och rolig del av mitt liv och fem kilometers löpning är idag bara något som jag tar till när jag är skadad, annars blir det gärna det dubbla.

Så det gör inget om han inte godkänner mig, har jag kommit fram till. Jag kommer att träna som vanligt. Ingenting förändras med färgen på bältet. Jag tror på Jonas’ framgångsrecept.

Talangen är det kanske si och så med, men jag får se till att arbeta hårt över tid – för passion, glädje och drivkraft har jag gott om!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Annonser

21 Responses to Passion, glädje och drivkraft

  1. Linda Mpili skriver:

    Ja, hårt arbete är helt avgörande. Helt! Lycka till, jag tror du grejar det.

  2. Larsson skriver:

    Du har helt rätt inställning. Den kommer ta dig dit du vill.

  3. badaren skriver:

    Det är inte målet som är det viktiga utan resan dit.

    *vet hon ingenting*

  4. Andromeda skriver:

    Lycka till! Med din målmedvetenhet går det säkert bra 🙂

    • Ister skriver:

      Jodå. Jag kommer till målet så småningom. Kanske inte nu, men sen.

      Men ”sen” kommer sen. Nu är nu och jag tänker njuta av nuet.

  5. m skriver:

    Hej Ister,

    Jag har tragglat mig igenom mina inlägg och kommentarer nu eftersom bloggen snart kommer avslutas…

    Det jag alltid kommer minnas av alla kommentarer jag fått är när du påtalade för mig att man inte behöver känna oro om man lever i nuet. (Om du minns?)

    Jag tänker på dina ord dagligen faktiskt.
    Och jag försöker verkligen.

    Du har gjort en oerhörd skillnad i mitt tänkande, och för det är jag dig sannerligen tacksam.

    Varm kram.

  6. m skriver:

    ”Ibland”?

    Ganska ofta skulle jag vilja säga.
    Och min fru håller med. 😉

  7. Lustgården skriver:

    Kul och se dig här 🙂
    /Adam
    http://adamoeva.wordpress.com

  8. sanna skriver:

    Det är nästan läskigt hur du beskriver din karate och löpträning då det skulle kunnat vara jag som skrev samma saker. Innan skadan satte stopp för mig alltså. Jag mådde så bra av träningen och tänkte ofta att jag inte skulle kunna klara mig utan. Det har jag gjort men gud VAD JAG SAKNAR den tiden! Det kommer att gå bra för dig. Du har helt rätt inställning! Kram

  9. Annica skriver:

    Jag blir glad av att läsa att du brinner för din träning, det är roligt med människor som gör det!
    Jag ska ju alltid börja träna på måndag eller nästa veckan eller när det nu blir istället för att bara göra det!
    Ha en riktigt bra lördag

  10. sanna skriver:

    Jag har nyss gjort en stor steloperation av ländryggen så tyvärr kan jag inte träna alls. Hoppas på att resultatet blir bra när allt läkt färdigt efter ca 6 månader. Kommer förhoppningsvis hitta något som passar att träna!

  11. sanna skriver:

    I mitt fall kommer det finnas restriktioner av olika anledningar, särskilt mot kampsport! Men efter allt jag gått igenom nu måste jag vara tacksam för om smärtan minskar så pass att jag kan delta i livet igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: