Smärta är oundvikligt – lidande är frivilligt.

Började inlägget så här;

Det här är trist. Mycket trist. Det här med att knät inte vill vara med riktigt. Det gör ont när jag går, det känns när jag cyklar. Det värker på nätterna och ilar på dagarna. Det hugger till när jag klättrar på stolar eller hoppar upp för att nå. Jag kan inte sitta i seiza på karaten, jag kan inte sparka mawashi-geri. Just nu har jag paus i smärtstillande också, magen tål inte hur mycket Voltaren som helst. Jag lider av att inte kunna. Cykelturer kan aldrig bli lika härliga som ett löp- eller karatepass.

Plötsligt slog det mig;

Pain is inevitable. Suffering is optional!

Jag tog på mig löparkläderna och joggade lugnt 8 km i höstsolens sken. Jag har inte mer ont nu än före löpturen, och jag mår mycket bättre.

Annonser

6 Responses to Smärta är oundvikligt – lidande är frivilligt.

  1. hatamej skriver:

    Det reder sig som han sa bonden ..eller hur det var. Ta en XXX* och njut av stunden.

    *fyll i själv.

  2. Christine skriver:

    Blir svårt att upprätthålla ett jobb då…om man springer hela tiden…

  3. sanna skriver:

    Så tänkte jag med, fortsatte springa trots att jag fick tydliga varningssignaler från ryggen. Jag behövde springa och träna för smärtan i kroppen var aldrig större än den i själen. Tills det tillslut tog helt stopp och när den svagaste länken som var min rygg brast helt. då kunde jag inte springa mer, inte ens gå eller stå. Så jag blev stilla, länge, och tvingades möta allt annat som gjort ont. Innan ryggen gick helt sönder var mitt måtto att allt går bara man vill och jag kunde pressa mig nästan hur långt som helst på ren vilja och envishet. Jag har fått omvärdera rätt mycket. Allt går inte bara man vill och man är inte starkare än sin svagaste länk. Trots att jag levt i ett smärthelvete länge så mår jag bättre själsligt än jag någonsin gjort tidigare. Livet är bra märkligt och inte helt enkelt. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Du har rätt i att man inte väljer smärtan, bara hur man hanterar den vilket ju även gäller alla andra problem i livet också! Hoppas verkligen att ditt knä håller och låter dig fortsätta leva som du vill! Oj vilken lång kommentar om mig det blev i din blogg 😉

    • Ninja Ister skriver:

      Du får skriva hur länga kommentarer som du vill!

      Jag VET att knät inte blir sämre av belastning, det är artros och rekommendation vid artros är att träna, träna, träna. Jag har ju fördelen att jobba med rörelse- och stödjeapparaten, vet när skadorna är sådana att jag bör vila och när det är okej att träna.

      Precis som jag vet att själens smärta ibland bara är att finna sig i och stå ut vet jag också att ibland behöver jag en paus från den och då fungerar löpning alldeles utmärkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: