Målande berättelse

Hade lite ont i halsen imorse när jag vaknade så jag struntade i morgonlöpturen. Tog cykeln till färgaffären och inhandlade 7 liter färg + ett teleskopskaft till rollern, jag har tydligen slängt den gamla, letade genom hela förrådet först. Det var lite vingligt att cykla med all packning, men jag kom hem helskinnad.

Slogs sedan en stund med maskeringstejpen och satte igång med det tråkigaste; lägga golvpapper och sparmåla runt dörrar, tak och golv. Det är mördande tråkigt att sparmåla; upp-och-ner på stegen hela tiden för att sedan krypa omkring på golvet med onda knän. Men sen var det kul – rolla på färgen, svischh, svischh, stänk! Jag hade inte plockat ut bordet så det var lite trångt i mitt lilla matrum, men det blev lite bättre när jag la omkull bordet. Jag förstår inte att jag alltid ska ha så bråttom när jag sätter igång; undan med det värsta bara och kör på sen. Fast jag vet att det skulle bli mycket enklare om jag planerade lite innan. Och som vanligt höll jag till vid diskbänken med färgen, utan att plocka undan disken eller ens diska undan det som låg i diskhon. Jepp, det blev lite färgfläckar på disken också, men det är smällar en otålig kvinna får ta.

När jag hade målat en gång insåg jag att jag behövde en pensel till – och jag tog en löptur till K-Rauta för att inhandla några nya penslar. Konstigt nog var jag betydligt bättre i halsen … det var nog bara latmasken som gömde sig där på morgonen. Jag känner mig som en riktig löpare när jag tar på mig min lilla ryggsäck och sticker ut, det är liksom lite extra att springa med ryggsäck. Som de riktiga löparna. Inte bara en Trind Tant i löparkläder.

Nu har jag målat två gånger, förutom på en vägg där jag har målat på med magnetisk färg, den måste rollas över (minst) två gånger med vanliga färgen … och magnetfärgen måste torka i 6 timmar innan den är övermålningsbar. Så jag måste vänta. Vänta.

Avslutar nog kvällen med intag av den andra halvan av Ben&Jerry’s Caramel Chew Chew. En itusågad burk håller sig inte så länge i frysen, högst ett dygn eller så. Tror jag. Bäst att ta det säkra före det osäkra, det vore ju förargeligt om jag åt den i morgon kväll och blev magsjuk lagom till måndagen och måste sjukskriva mig och allt jobb som det skulle innebära för mina kära kollegor. För att inte tala om min stackars studerande.

Lika bra att göra det nu, på en gång.

Annonser

2 Responses to Målande berättelse

  1. BeBest skriver:

    Just det: Glass ska inte smälta in, den ska inmundigas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: