Du tror du kuvar mig, Liv?

Kände mig eländig. Såg på nyheterna och de förvarnade om blivande snö imorgon. Imorgon när jag skulle springa det lugna passet. Tänkte, neeej, inte det också! Hela världen är emot mig. Till råga på allt körde katten klorna i mina sidenlångkalsonger. Livet var helt klart inne på att trycka till mig igen.

Men va f-n. Så här kan jag ju inte ha det.

Tog på mig löparkläderna och gav mig ut i mörkret. Reflexväst + reflexband här och där. Sprang åt ett helt annat håll än jag brukar. Sprang precis så långsamt att jag hann tänka, hann fundera, hann gråta och vara förbannad. I det regniga mörkret var det ju ingen som såg mig.

Dryga 10 km.

Det är inte alla förunnat att möta Kärleken i sitt liv.
Det är inte alla förunnat att hinna tala färdigt innan den andre lämnar Livet.
Det är inte alla förunnat att ha varit så älskad.

Ha! Du tror du kuvar mig, Liv?

Annonser

4 Responses to Du tror du kuvar mig, Liv?

  1. Om det händer så hoppas jag att jag kan var lika starkt som dig. Som vågar att känna. Som vågar att gå vidare. Du är verkligen en inspiration för mig. En äkta ninja.
    Jag hoppas du hann springa ikapp de vackra minnena.

    • Ninja Ister skriver:

      Det gäller att våga tycka synd om sig själv ibland också. Vältra sig lite i sorgen och eländet. Låta det kännas, låta gråten lindra, låta ilskan komma ut.

      Sen, efter att man har brutit ihop en stund, då kan man kliva upp och stappla vidare.

      För vidare ska man.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: