Trollhares bok

Jag har läst Immanuel Trollhare Brändemos bok Trollhare – ur en bokstavsvuxen transpersons ordgarderob. Jag ”känner” Immanuel sedan Aftonbladet-bloggtiden, alltså sedan många år tillbaka. Jag har följt honom under åren som han har gjort sin könskorrigering, följt honom på bloggen alltså, vi har aldrig träffats AFK. Och nu har han skrivit en bok. En självbiografi, som inte bara är en självbiografi utan också en aspis-antropologs studier av människoskapet, hur människor fungerar och vilka regler som styr dem.

För hen är ju ingen människa, hen ser bara ut som en människa. Inte är hen en han, inte en hon heller. Varför ska hen gå på toaletten med en symbol på en kjolklädd människa – hen har ju byxor på sig. Immanuels funderingar kring människoskapet är ibland dråpliga, men ur dråpligheterna skymtar man en människas förtvivlade försök att förstå. Förstå hur världen och människorna är beskaffade. Vad är det som styr människornas beteende.  Immanuel studerar mänskligheten och sätter upp regler för sig själv, regler som ska hålla ordning på hans liv så att han också kan uppträda som människa och inte bli avslöjad.

Regel 124 – Det viktigaste är att hindra ondskan från att lämna min mun. När jag kommer till denna regel i mitt läsande, då känns det som om mitt hjärta brister. Jag får svårt att andas när jag tänker på alla människor, som likt Immanuel tror att de är onda och demoniska bara för att de inte passar in i mallen. Att det är fel på dem. När det är vi, neurotyperna som inte kan se utanför vår egen lilla sfär, som inte vågar se det som inte passar in.

Immanuel beskriver också hur han till slut förstår att han har Aspergers och att han inte är en Sigrid, utan en Immanuel, tyvärr i Sigrids kropp. Han beskriver den mödosamma vägen att bli trodd … och dessa helt inkompetenta kontaktpersoner  och boendestödjare som han får stå ut med, som trycker till honom, som vägrar att kalla honom Immanuel, som försöker fostra honom istället för att stödja, som vägrar att se någon annan värld än sin egen.

Immanuels bok är en bok som alla neurotyper borde läsa, speciellt de som jobbar med människor. Det är en stark berättelse om en aspis som är en transperson som är en människa. Den är välskriven med ibland riktig underbara nya ord; nedmärksamhet, kvinnoskap, människoskap för att nämna några. För han är bra på ord, Immanuel. Kommunikation via skriven text är han mycket bra på och det är ett flyt i texten trots att det förekommer regler och kursiveringar, det är en spännande bok, man vill hela tiden veta hur det går, hur det slutar.

Jag köpte två exemplar av boken och det är jag glad för – nu har jag en jättefin present att ge till en av mina vänner! Boken finns att köpa på Andet utbildning och förlag, skynda dig att köpa den innan den tar slut.

Den får sex Ninjor av fem möjliga.

Läs även andra bloggares åsikter om ,
Annonser

5 Responses to Trollhares bok

  1. Ken skriver:

    Man kan inte gilla när man inte är registrerad. *gilla*

  2. schizad skriver:

    Nedmärksamhet var verkligen ett bra ord. Någon borde uppmärksamma Svenska Akademien.

  3. […] Ister har recenserat Trollhare — ur en bokstavsvuxen transpersons ordgarderob där hen använder nyordet nedmärksamhet. Jag tycker att det är ett fantastiskt ord. När något […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: