På måndagar brukar karatepasset vara relativt lugnt, det brukar vara kata och mycket prat kring teknikerna så vi hinner hämta andan emellan. Så jag packade min väska och såg fram emot ett pass då duschen efteråt inte innefattar hårtvätt – för så svettig brukar jag inte bli på måndagspassen.
Utan att meddela någon hade tränarna bytt pass. Han, Vår Sadistiske Tränare, körde riktigt hårt med oss. Inte så jag kräktes, men jag såg att mina läppar var lite blåaktiga tidvis av syrebrist. Det var så jobbigt att när det var 30 minuter kvar önskade jag att jag redan var hemma, men han bara fortsatte ge order om nya tekiker. Framåt och bakåt. Slag och sparkar. Som avslut lite fys – armhävningar, situps, knäböj och sånt larv. Gin var genomblöt och en liter vatten slank ner utan att minska törsten det minsta.
Med andra ord – ett underbart karatepass!
Visst är det underbart att jag finns ibland….
o ibland så måste man överaska!!
Den sadistiska tränaren 🙂
Det är alltid roligt med överraskningar, speciellt när man får svettas lite.