Inte alls synd om mig

Snart stundar den andra helgen som jag fasar för. Den ena är julafton. Och nu Midsommarafton. Alla frågor om vad man ska göra, hur man ska fira sin midsommarafton.

Låt mig vara för mig själv.

Det är inte synd om mig. Jag vill inte vara bland folk som fyllnar till. Jag vill inte bli bjuden så där i sista sekunden, bara för att någon tycker synd om mig. Det är nästan det värsta, folk som tycker synd om en. – Nämen, stackare, ska du vara i stan alldeles ensam hela midsommaren? Shut up! Jag är hellre ensam i stan än följer med som femte hjulet på en tillställning där majoriteten fyllnar till före kväller.

Senaste åren har jag tillbringat mina Midsommaraftnar tillsammans med nära vänner på deras kolonilott, ätit en sen lunch och sedan hem när omgivningen (alltså inte vännerna, men områdets alla andra) har blivit allt mer högljudd. Förra året var vi på Gröna Lund på midsommarafton – och resan hem från Stockholm på kvällen var riktigt overklig – det var nästan biltomt på E4:an, bara någon enstaka bil mötte oss.

I år har jag planerat in ett löppass och ett gym-pass på midsommaraftons förmiddag. På kvällen tänker jag bege mig till Libanesen på Hörnet, som är det enda stället som har öppet på Midsommarafton, och äta god mat. Ingen sill, ingen färskpotatis, ingen nubbe.

Det är inte ett dugg synd om mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: