Han valde spriten

Hade ett samtal med en vän om fylla och vänner. Hur trist det är när sällskapet fyllnar till, speciellt om man själv inte dricker. Tänkte en stund på det och kom fram till att jag struntar i om mina bekanta är fulla och galna, men människor som betyder något för mig, mina nära vänner och människor jag älskar, om de fyllnar till, då är det obehagligt. När människor som man gillar och bryr sig om blir berusade och osammanhängande är det så sorgligt, för jag känner att för varje gång det sker så dör en bit av min respekt.  Vänskap och kärlek bygger ju på respekt för den andre. Och det är svårt att känna respekt för den som blir full och galen gång på gång.

Äktenskapet med Dotterns far havererade på grund av spriten – jag kunde till slut inte längre se mannen som jag en gång älskade för den bilden besudlades av den fulla mannen, den fyllesjuka mannen. Han var aldrig otrevlig eller våldsam, det var inte det. Han var inte heller en som söp i tid och otid, men lite då och då. När han var nykter var han trevlig och social, en man man kunde lita på. Han tyckte inte heller att han hade problem med alkoholen – alla blir ju lite för fulla ibland, tyckte han. Men han blev för full varje gång han drack. Han drack tills det inte fanns mer att dricka, han drack mycket även om andra i sällskapet höll igen. Och för varje gång jag såg honom packad dog någonting inom mig.  Med tiden gick inte bilden av fyllesvinet att sudda bort längre, den tog över allt mer.  Jag försökte tala med honom, tala om för honom att han dödade min kärlek med sina fyllor. Men han hade ju inga problem med spriten, det var jag som var överkänslig. Och jag trodde på det ett tag, jag trodde att det var jag som hade blivit överkänslig efter att jag själv hade valt bort spriten. Och jag försökte sudda bort bilden av fyllesvinet, försökte hålla fast bilden av den nyktre och trevlige mannen. Till slut gick det inte längre – mannen som jag en gång åtrådde blev äcklig i mina ögon.

Och även om jag intellektuellt vet att alkoholen är en drog, känns det fortfarande sorgligt att han valde alkoholen före mig. Att hans kärlek till alkoholen var starkare än kärleken till mig.

Annonser

2 Responses to Han valde spriten

  1. Ken skriver:

    Det är det som är nyckeln till sjukdomen. Begäret efter drogen.

    • Ninja Ister skriver:

      Jepp. Begäret är stort. Det går över det mesta.

      För mig var kärleken till Dottern som fick mig att inse att jag inte kunde fortsätta att dricka. Jag ville inte utsätta henne för en barndom där alkoholen var det som bestämde, som förstörde alla helger, alla semestrar. Jag ville inte att hon skulle hata mig och avsky mig, såsom jag avskydde och hatade mina föräldrar när de var fulla. Att behöva känna detta väldiga avsky för de man älskar och är beroende av, det är förgörande för själen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: