Tacksamhet är en behaglig känsla

Efter en rekommendation av Ken The Swede köpte jag Katerina Janouchs bok Anhörig. Jag hade ju hört talas om den boken tidigare, men tänkte att den var som alla andra böcker om alkoholism och anhöriga – och jag har läst massor av sådana böcker. Men den har något speciellt. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är, men något är det. Är det för att jag känner igen mig i hennes berättelse, hennes berättelse väcker mina gamla känslor till liv igen? Någonting extra har den, helt klart. Hon beskriver sina känslor så naket, både sitt hat, men också kärleken som ändå fanns där, hela tiden. Och jag minns. Minns min egen tid med alkoholen och minns tiden då jag valde bort alkoholen, vilket Dotterns far inte gjorde. Och jag minns känslorna, som Katerina beskriver så väl.

Det besinningslösa hatet, mitt i maktlösheten, man känner mot mannen som ligger där, stinkande, snarkande och omöjlig att väcka. Jag minns hur jag själv ville slå ihjäl mitt ex, strypa honom, massakrera honom. Sättet att leta efter tecken på att han har druckit. Hoppet om att det kanske ändå blir bra den här gången. Rastlösheten dagarna innan fyllan. Dagen efter irritationen. Det är så mycket som jag känner igen mig i, trots att mitt ex dock inte var fullt så nedgången som Richard i berättelsen. Det är så mycket som hon väcker inom mig om mitt eget missbruk, tankarna som ständigt kretsade kring nästa glas vin även under de nyktra dagarna, alkoholen som fanns närvarande vare sig jag drack eller inte. Hon väcker även mina barn-känslor, från en barndom där alkoholen flödade vid alla helger och sammankomster och formade oss barn också till att tro att alkohol var nödvändigt för att fira någonting.

Men hon väcker också min tacksamhet, tacksamhet till Livet. Tacksamhet över att jag sedan träffade en man vars liv inte styrdes av alkohol. En man som valde att aldrig dricka när jag var närvarande, bara för att han inte ville stinka alkohol i samma säng som jag, utan att han för den delen på något sätt offrade sig. Först trodde jag ju det, att han gjorde det för min skull, att han offrade sig, men till slut insåg jag att så gör människor i vilkas liv alkohol inte betyder något. Det var bara självklart för honom att inte dricka i mitt sällskap. Han drack med arbetskamrater när han var ute på resa, han kunde till och med bli lite berusad då, berättade han för mig. Men under de dryga sex åren vi fick tillsammans drack han aldrig när han var i mitt sällskap. Han ville vara skärpt och sitt riktiga jag när han var med mig. Han lärde mig hur människor kan vara, hur människor utan alkoholproblem förhåller sig till drickandet.

Hennes bok väcker min tacksamhet till Livet. Livet som har gett mig så mycket erfarenheter, både smärta och glädje. Livet har varit vänligt mot mig, tumlat runt mig ibland rätt hårdhänt, men det har alltid kommit något bra ur det mesta som har hänt.

Tacksamhet är en behaglig känsla att leva i.

Annonser

4 Responses to Tacksamhet är en behaglig känsla

  1. Ken skriver:

    Du måste maila detta till henne, inte för mitt namn, utan för att skänka henne ett tack för boken och din egen historia.

  2. Ken skriver:

    Jag har btw boken i sin naturliga bokform om någon önskar ha den i sin hylla.

    • Ninja Ister skriver:

      Jag har boken i min läsare. Nu köper jag bara sådana böcker. Får inte plats i bokhyllan med fler böcker. Måste vara mycket selektiv i val av fysiska böcker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: