Från tom hand till gevär

Fyra karatepass, massor av god mat, trevligt sällskap och lite sömn – så har veckoslutet varit. Kroppen känns härligt mör efter ett sådant veckoslut, det är underbart att åka iväg och inte behöva tänka på någonting annat än karate! Ingen matlagning, ingen teve, ingen tvättmaskin – bara karateträning, karateprat och sova. Det är trevligt att umgås med människor som delar samma intresse, vi var ett gäng med varierande ålder från 18-67 år, både kvinnor och män, från läkare till skolungdom – alltså en mycket heterogen skara med karate som gemensam nämnare.

På lördagen fick vi prova på trap-skytte med hagelgevär, som kontrast till tom hand – karate betyder ju tom hand. Det var jätteroligt – inte för att jag träffade så många av de där oranga små sakerna (3 av 15) men för att jag aldrig tidigare har skjutit med hagelgevär. Ska jag vara noga så har jag knappt skjutit med luftpistol, mer än så av vapenvana har jag inte. Det var lite pickligt att få till det – jag höll geväret fel från början och fick riktigt ont i min arm. Men efter fem-sex skott förstod jag hur jag skulle fatta geväret – jag kan ju inte hålla lika långt ut på pipan (?) som de som är långa, mina armar räcker liksom inte till, jag var tvungen att korta greppet för att få den tätt intill bröstkorgen istället för mot axeln. Så från att vara bara en smärtsam upplevelse kunde jag börja koncentrera mig på att sikta lite. – Var aggressiv, sa han som instruerade oss, vilket innebar att så fort jag såg att något rörde sig så sköt jag. Bom, självklart. Man måste ju vänta och sikta också … inte bara skjuta hejvilt! Jag fick in några träffar, men framför allt blev jag lite sugen på att lära mig att skjuta – det kanske blir att jag söker upp skytteklubben i stan så småningom. Det kan ju hända att jag kan lära mig att träffa målet också – utan att få blåmärken.

Blåmärke efter gevärskolven.

Annonser

6 Responses to Från tom hand till gevär

  1. Ken skriver:

    Man ska egentligen inte sikta, svingen ska komma naturligt. Svinga i en rörelse och tryck av när siktet är förbi målet. Duva och hagel möts i luften. Lär dej genom att ta duvan från sidan (bakifrån är svårare), och till att börja med är det enklare att låta kastet komma från vänster om du är högerskytt. O vice versa. God jakt!

    • Ninja Ister skriver:

      Vi sköt rakt på, alltså den där orangea saken gick rakt fram. Jag hade fullt sjå att hålla i geväret, hitta greppet så att det skulle känna bekvämt.
      Jag tror faktiskt att jag ska prova på skytte lite mer, men inte nu denna höst, det får bli senare. Det skulle vara kul att kunna träffa något också.

  2. Islandsmamman skriver:

    En beväpnad Ninja. Hu! 🙂

  3. Ken skriver:

    Rakt fram eller som jag säger bakifrån, ställer till det om den kommer några grader åt sidan, då måste man korrigera både höjdavvikelse, riktning och vind. En dalande i flack bana från vänster är att föredra vid träning innan man lärt sig sätta skottet.

    En del tränare tycker bara om att höra smällen men alla har sina teorier om hur. Jag har mina, men gillar effektivitet och precision. Dessutom är jag ingen hagelskytt men praktiserat samma sak (inte på flygande saker) ..fast med kula. Det är lite svårare, men när man skjuter 500 skott om dagen blir man ganska bra eft några år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: