Inte ens skit finns kvar

Vid fyratiden på morgonen började allt med att jag vaknade gråtandes efter en dröm, en dröm som var så behaglig att jag grät när jag gick miste om det. Sen ballade magen ur och jag fick tillbringa morgonen och förmiddagen på toan.

Därefter har jag gråtit mest hela dagen. I soffan, i sängen, på toan, vid bordet, på golvet. Svurit över Livets jävlighet, tyckt synd om mig själv. Tyckt illa om mig själv för att jag tycker som synd om mig själv. Gråtit. Sovit. Skitit. Gråtit igen. Försökt äta för att döva lite ångest och elände, det brukar ju hjälpa, men inte ens choklad fick humöret att stiga, ännu mindre magen att stillna.

Sorgen rev min själ och nån jävla bakterie min tarm.

Nu känner jag mig bara tom; varken tårar eller skit finns kvar.

Annonser

4 Responses to Inte ens skit finns kvar

  1. kyrkis skriver:

    Det är ok att sörja!

    *kram o håller om lite*

  2. Islandsmamman skriver:

    Hellre en Sorgestorm emellanåt än ett evigt grått töcken av Dyster Dimma.

    Sköt om dig. Snart är du ute i spåret igen eller i dojon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: