Tölpiga kvinnor

Var på en liten runda på stan, hade lite småprylar som behövde inhandlas, dessutom höll mina Wrap-kuponger på att gå ut och det gäller ju att spara på allt man kan!

Jag blev mest irriterad där jag stod på Åhléns och tittade på några ljus, då helt plötsligt kom det två kvinnor (ca 25 år) och ställde sig framför mig och började titta och rota bland sakerna som jag stod och tittade på. De måste ha sett att jag stod och tittade, men ändå ställde de sig framför, utan att ens försöka säga ursäkta eller förlåt. När jag skulle betala i kassan så stod jag dryga metern ifrån den som betalade och då var det en kvinna som helt sonika ställde sig i tomrummet mellan mig och den betalande kunden, utan att ens fråga mig om jag stod i kön. Jag brukar i normala fall vara en sådan typ som glatt säger – gå före du, om någon frågar mig om jag står i kö, men nu blev jag sur. Jag pickade henne på ryggen och sa barskt att jag faktiskt stod i kön och att hon fick ställa sig bakom mig. Hon muttrade och gjorde så, men inte en ursäkt, inte ett förlåt. Droppen nåddes när jag gick in ut från en butik och en medelålders kvinna släppte dörren rakt i ansiktet på mig.

Är det något signifikant för svenska kvinnor att vara så totalt omedvetna om att det finns andra människor omkring dem?

Eller råkade jag på fyra ovanligt tölpiga kvinnor?

Annonser

10 Responses to Tölpiga kvinnor

  1. Jag har också tänkt en del på det där. Jag har svårt att tro att folk kan vara så omedvetna, alltså är de tölpar, men en del kompisar påstår att folk är så där omedvetna. Vet inte det. Varför är då fler omedvetna nu är för säg 15 år sen? För jag tycker det blir värre.

  2. Hillevi skriver:

    ”Eller råkade jag på fyra ovanligt tölpiga kvinnor?” JA, det gjorde du. Annars blir jag mörkrädd.

  3. Ken skriver:

    Tölpar finns det gott om. Jag håller med första talaren, det har blivit sämre, folk är mer roffiga idag. Lite som griniga ungar, jag var först, jag ska ha.

  4. Islandsmamman skriver:

    Heja artighet! Livet blir så mycket lättare och trevligare med ett leende och ett ursäkta. 😉

  5. Johan skriver:

    Du får pröva att vara väldigt övertrevlig nästa gång, på gränsen till sinnessjukt trevlig. När jag stupar på människor, oftast genom jobbet, som uppenbarligen inte mår så bra eller inte trivs med sin livssituation brukar jag vara så jävla trevlig jag bara kan. Det tar på krafterna kan man tro, men att få avsluta ett möte med någon sådan genom att med strålande humör och hurtigt tonfall önska en fortsatt trevlig dag, känns bara så jävla bra. Utan att vända mig om så känns det oftast att människan i fråga åtminstone reflekterar över sin roll som surkart här i livet.

    • Ninja Ister skriver:

      Jag brukar försöka vara extra trevlig när jag möts av tölpighet, men nu blev jag sur. Det var liksom ingen trevlighet emellan dessa händelser som kunde neutralisera min irritation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: