Roligt med ungar

Lördag – nybörjarträning i karate. Jag har en hög med ungar som jag tränar varannan lördag mellan 10-11.30. Jag fullkomligt avskyr att behöva gå upp på lördag morgon, men jag brukar bli på gott humör när jag väl är där. Det är ungar från 8 år, fast den här gången finns det en 6-åring också och meningen är att jag ska försöka få dem till att klara lite karate. Man får träna i nybörjargruppen även om man har graderat och inte räknas som nybörjare längre, så det är inte alltigenom homogen grupp. Tvärtom – både åldersmässigt och kunskapsmässigt ligger ungarna på helt olika nivåer.

De tjattrar, de tappar koncentrationen, de blir pinknödiga och törstiga hela tiden. Jag har en mycket auktoritär stil, det får man ha när man leder karate – den högst graderade bestämmer! Hierarkin är enkel och självklar, ju högre grad desto mer har man att säga till om. Men i det ligger också ansvar – den som har högre grad är ska hjälpa den som har lägre, det försöker jag tuta i mina elever som har kommit en bit på väg. Det roliga är att ungarna accepterar det och att de tål rätt mycket tillsägelser. Jag ryter i ordentligt ibland men ingen har hittills gråtit eller sprungit sin väg – och de fortsätter att komma lördag efter lördag så förmodligen gillar de att träna så. Det är ju ordning och reda, det finns tydliga regler hur man beter sig och vad som är tillåtet – dessutom får de slå av sig frustration och då ska de ha attityd – dvs de ska försöka tänka sig att de faktiskt slåss mot någon som har försökt att angripa dem.

Jag trodde inte att det skulle vara så roligt som det faktiskt är – att se hur de kämpar med att få armar och ben att göra rätt, se hur de tar i för att orka de sista armhävningarna, se när de helt plötsligt lyckas med en teknik och glädjen när de får kroppen att fungera. Jag trodde inte heller att jag skulle bli så frustrerad av när de inte gör som jag säger – när de himlar med ögonen och gör lite halvdana försök, då blir jag tokig. Men sådant beteende förändras enkelt med några armhävningar, upphopp och situps.

Framför allt är det roligt att ha barn omkring sig igen – så det är värt dessa hemska uppstigningar varannan lördag.

Annonser

2 Responses to Roligt med ungar

  1. kyrkis skriver:

    Kan du inte ta hand om mina konfirmander?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: