Gammal svensk tradition?

Avslutningsfirande i kyrkan är åter på tapeten, nu även Luciafirandet.  – Rör inte vår tradition! skriker vissa grupper och jag blir lika häpen varje gång jag hör det.

Jag gick i 11 olika skolor under min skoltid från 1966 till 1978, tre första i tre olika skolor i Finland, sedan i städer och byar i Småland och Skåne för att avsluta i en mellanstor stad i Gästrikland. Inte ett endaste terminsavslut, vare sig jul eller sommar, har varit i kyrkan, det var alltid i skolans aula eller gymnastiksal. Skol-Lucian var också alltid på skolan, inte gick vi till kyrkan då heller. Däremot när jag tog min sjukgymnastexamen, då var vi i Katolska Kyrkan i Uppsala, men det var 1990. Jag misstänker alltså att denna tradition är en ganska sent påbörjad tradition.

Så det känns lite märkligt när jag hör att det är en gammal svensk tradition att ha avslutning i kyrkan.

Annonser

18 Responses to Gammal svensk tradition?

  1. Ken skriver:

    Jag har inte heller några minnen av skola i kyrka. Det enda jag blir fundersam över, är varför man tvunget måste vara där och då utan präst. En högtid i kyrkan innefattar faktiskt en präst.

  2. kyrkis skriver:

    Jag har bara varit med om en skolavslutning i kyrkan, det var när vi slutade nian. Alla andra gånger var i matsalen eller aulan men med medverkan av präst/frikyrkopastor och psalmsång.

  3. ninapinas skriver:

    Där skiljer jag mig lite.
    Jag hade alltid skolavslutningar i kyrkan.
    Mina barn likaså, med julspel mm.
    Med präst.

    Sommaravslutning däremot var oftast ute eller i gympasalen.

  4. Anna skriver:

    Intressant. Jag har faktiskt bara varit med om avslutningar i kyrkan, även efter byte av skola. Likaså när jag jobbade i kyrkan skulle det avslutas av alla skolor i närheten då.
    Däremot har jag alltid tyckt att det varit lite absurt med detta att man ska vara i kyrkan men att prästen ska tala om blommor och blad och julklappar – bara.

    • Ninja Ister skriver:

      Vi tillhör nog olika kulturer, du och jag. Är det du eller jag som är finkultur, vad tror du?

      Att inte prästen ska få tala om sin gud, verkar lite konstigt i mina öron. Är jag i moskén eller kyrkan är det väl bara att gilla läget och låta dem tala i sitt eget hus.

  5. Vilda Lugnet skriver:

    Jag har aldrig haft en skolavslutning i kyrkan. Inte heller min äldste son, som gick alla sina år inne i stan, har haft det. Däremot nu, när vi bor i den första byn utanför stadsgränsen, så är kyrka plötsligt tradition… Nu har jag ju blivit van att ha avslutningen i kyrkan (har haft så i nio år nu) och visst är det vackert, men jag har den hellre någon annanstans om det skulle vara enda sättet att slippa bli välsignad av prästen. Det blev vi i våras, av en ny präst som körde sitt eget race – den gamla gjorde aldrig så.

    • Ninja Ister skriver:

      Äsch, är jag i kyrkan, eller moskén, då får de välsigna mig om de vill. De vill ju bara väl, det är väl omtänksamt.

      Sen att jag är ateist behöver jag ju inte basunera ut, bara tacka för omtanken.

  6. Anna skriver:

    Jag är jättefulkultur. Typ. Men det är ändå intressant med att många skolor ändå vill vara i kyrkan, fast utan Gud så att säga. Vad är det man vill åt, om man ändå vill gå till kyrkan och inte ha avslutningen i aulan? Är det bara att ”kyrkorummet är ju så vackert” eller vad är det? Jag tycker det är intressant.

  7. Bella Neige skriver:

    i motsats till de flesta här så har jag växt upp med skolavslutningar som alltid hölls i kyrkan, alltså båda terminsavslutningarna

    mina barn har i alla år också haft sina avslutningar i kyrkan, inget konstigt med det, det har känts jättebra

    det verkar vara stor skillnad på städer och gammalt bond/fiske samhälle

    • Ninja Ister skriver:

      Fast – jag har ju gått i skolan i Silverdalen ett litet, litet brukssamhälle i Småland, Hultsfred, Katrineholm och Gävle för att nämna några ytterligheter – och ingenstans har det varit kyrkavslutning. Visserligen har mina ”småorter” alltid varit brukssamhällen, inte bondesamhällen och där kanske flertalet har varit mindre religiösa och hållt kyrkan och skolan åtskilda.

      Vad jag menar bara är att det är ingen typisk SVENSK tradition, utan tradition på vissa orter.

  8. När det skrevs som mest om detta kollade jag med min mormor, född 1915. De höll alltid avslutningarna i kyrkan, men jag tror det mest handlade om att landsbygden saknade annan lokal som kunde ta så många personer.

    Sedan är det förstås fint att vara där, men det är också viktigt att den som är ateist eller har en annan religion inte känner sig obekväm med att skicka dit sitt barn.

    En väldigt vanlig skröna, som jag också kollade med min mormor samtidigt, är att förr sjöng vi nationalsången på skolavslutningarna. Ingen människa kan ärligt säga att den gjort det om man ställer på dem lite (”jo jag tror vi gjorde det, fast jag är inte säker, men visst var det väl så …”), men ändå startas facebook-upprop och annat. Syftet är ju att sprida uppfattningen att arga invandrare hindrar oss från att följa våra hedenhösiska traditioner.

    • Ninja Ister skriver:

      Jag som ateist har inga som helst problem med att besöka kyrkan, prästen får också be för mig och välsigna mig, det gör mig inget – de skadar inte mig på något sätt och är faktiskt bara omtanke från den andre.
      Det är som när jag blir erbjuden en massa religiösa skrifter och inbjudningar till kyrkor från mina patienter – jag tackar för deras omtanke, men säger att jag inte vill delta.

      Det känns som om den här kyrkodebatten och nationalsångsdebatten är något som illvilliga människor startar för att underblåsa invandrarfientlighet. Jag som invandrare – och många flyktingar/invandrare som jag frågat – känner mig stolt när jag får sjunga svenska nationalsången, jag är svensk.

      Det är mitt Sverige. I mitt Sverige behövs inga avslutningar i kyrkan, men i mitt Sverige kan man ha det.

      Tolerans, demokrati och gästfrihet.

      Det är mitt Sverige.

  9. Islandsmamman skriver:

    Jag bytte skola minst varje år och har bara haft 2-3 avslutningar i kyrkor (vilket jag inte gillade, kände mig extremt felplacerad i allt Gudandet). Lucia firades uteslutande i skolan.

    Det känns lite som svenska flaggan. Den var inget man hade på balkongen – fram tills för kanske 10 år sen? I alla fall efter att jag flyttade hit. Plötslig ser man flaggor lite överallt, man är minsann Svensk. Inte som de där som bor i lägenheten bredvid, ni vet..

  10. BeBest skriver:

    Då jag började skolan 1952 var det till kyrkskolan de flesta barnen blev skjutsade. De andra hamnade i socknens andra skola. Byskolorna i övrigt hade några år tidigare lagts ned. Var och en av dem hade minst en mil till kyrkan ett par av dem över 2. Någon avslutning av höstterminen i kyrkan var det inte tal om. Det hade man inte kunnat lösa rent logistikmässigt med de få fordon som stod till buds på den tiden. Men när så socknens barn antingen fanns i kyrkskolan intill sockenkyrkan i Harg eller skolan i Hargshamn gick det att lösa med en buss så att det hölls gemensam avslutning i kyrkan när skolåret var över. Så höll vi på. Lucia-firandet hölls varken i skolan eller kyrkan utan på kvällen i Folkets hus där även den kyrkliga syföreningens julauktion då genomfördes.

    1958 började jag i realskolan. Då blev det andra bullar! Då var det morgonsamling varje skoldag! Måndagar och lördagar med en präst och i Östhammars kyrka med de mest avskydda och fruktade lärarna posterade vid ingången för kontrollera att vi hade psalmbok med oss samt infann oss i tid. Geschupo kallade vi dem! Övriga veckodagar turades baptisterna och missionsförbundarna om att hålla samlingen som då hölls i skolans största lektionssal. Någon ur Geschupo var oftast på plats för att se ifall någon försökte göra nytta med läxläsningen under tiden pastorerna höll på med sitt. Det ansågs för övrigt vara en nåd för oss att få dessa samlingar. Jag har för mig att åtminstone skolavslutningarna hölls i kyrkan.

    I gymnasiet i Uppsala sjönk den religiösa skenheligheten till anständig nivå. Några morgonandakter var inte aktuella utan skolans uppgift var att undervisa om det som ingick i läroplanen och psalmbokskontroll med hemanmärkning fanns inte med där. Hur skulle det sett ut? Det fanns många forskare vid universiteten vars barn var elever på läroverket. Det var människor med ursprung och uppväxt i andra världsdelar och andra trosinrikningar. Skolavslutningen hölls i universitetsaulan utan någon präst men någon sommarpsalm sjöng vi nog ändå och då var det musikläraren och skolkören som fick ta det ansvaret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: