Uttråkad och otacksam?!

Den 11 december lämnade Mumlan, eller Peggy som hon hette AFK, livet. Jag har tänkt på hennes liv och död sedan dess, hon lämnar inte mitt sinne. Jag lärde känna Mumlan på Aftobladet Blogg en gång för längesedan, jag har aldrig träffat henna AFK men har följt hennes kamp mot Livet.

För det var en kamp hon förde, hela tiden. Utkastad av en man utan en pryl fick hon bygga upp ett nytt liv. Tog sig ovan vattenytan bara för att drabbas av struma, opererades och blev bättre. Drabbades av bröstcancer, opererades men sedan kom metastaserna. Metastaserna som tog den sista livsgnistan av henne.

Hon beskrev sin sista tid på sin blogg. Inget förhärligande, inget stoiskt lugn. Hon var rasande, hon var förtvivlad, hon grät och visade sig i sin smärta och ömklighet i små videosnuttar. Cancerns fula ansikte skymtade igenom hennes av cortison uppsvullna ansikte. Sådan smärta hon hade, hon kunde inte röra sig, inte ens göra de mest basala behoven utan smärta. Hon led. Och hon skrev om det. Ibland med en rå galghumor, ibland med en bitterhet som kastades i ansiktet på läsaren. Men hon skrev också om stunder då hon fick känna lycka tillsammans med vänner som tog hand om henne. Hon skrev om sin hund som fanns vid hennes sida hela tiden. Hon var inte helt ensam, trots allt. Hon hade sina vänner hos sig när hon lämnade Livet.

Och jag blir märkligt berörd av hennes död. Förbannad och arg på Livet som är så jävla orättvist mot en del människor. Livet är inte rättvist. En del de seglar på en räkmacka hela livet, andra kämpar och slåss med näbbar och klor för att överleva.

Och så skäms jag över min egen otacksamhet mot Livet. Egentligen har jag fått mycket mer av Livet än någon kan önska sig; jag har upplevt kärlek så hisnande, jag har fått ge liv åt ett barn, jag har vänner som jag älskar och som jag vet älskar mig, jag har pengar så jag klarar mig, jag har ett bra arbete och en fritid fylld av vuxna och barn. Så jag borde vara tacksam och nöjd. Det är det Mumlan talar om för mig, det är därför jag inte kan släppa hennes död, det är därför jag tänker på henne så mycket.

Så varför känner jag mig så … jävla uttråkad och otacksam?

Annonser

10 Responses to Uttråkad och otacksam?!

  1. Bella Neige skriver:

    alla kämpar med sin egen verklighet och vardag
    kan det vara så…..enkelt?

    • Ninja Ister skriver:

      Ja, nog kan det vara så. Men vi jämför ju oss också, varför alltid uppåt, till de som har det bättre. Varför inte jämföra med dem som har det mindre bra?

      Gräset kanske är grönast hos mig, det är bara jag som är hemmablind?!

  2. Jag försöker lära mig att stanna till mitt i vardagen och vara lycklig precis där, men jag är urkass på det. Jag ser på gamla kort, och tänker att precis där och då var livet fantastiskt, men det var ju inte det. Jag hade säkert tankarna på något idag helt ointressant putteproblem som var tvunget lösas, och därmed inte fokus på nuet även under de ögonblick som borde ha varit som bäst.

    Att aldrig vara nöjd är nog helt enkelt en ovana – och det är svårt att lära om för oss som passerat …. ja, hursomhelst. Vi får väl fortsätta träna, helt enkelt.

  3. kyrkis skriver:

    Livskänslan är kanske som störst när man får kämpa. När livet blir mer förutsägbart avtar den.

    • Ninja Ister skriver:

      Fast – jag har alltid kunnat känna glädje ibland, mitt i varandet, bara för att. Men det känns som om jag har tappat bort den förmågan i höst och vinter, på något sätt har de små glädjestunderna bara försvunnit.

  4. Henrico skriver:

    Det är våra drömmar som är drivkraften i livet. Utan drömmar har vi ingenting.

    Peggy blev bestulen på sina drömmar och det är det som gör det så jävla orättvist. Hon hade mycket kvar…

    • Ninja Ister skriver:

      Ja, Peggy blev bestulen på sina drömmar. Hon hann liksom aldrig färdigt.

      Livet ÄR inte rättvist men jag har svårt att acceptera det. Jag vill inte acceptera det, men jag kan ju inget göra.

  5. Leo Beata skriver:

    Så fint du skriver…
    Jag kommer heller aldrig att glömma Mumlan… Tänk, att det går att känna så för någon man aldrig träffat, ett nic name och en blogg i cyberspace!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: