Uteslutande bestraffning

Hade träning för ungarna idag, som vanligt på torsdagkvällarna. De var inte så många, bara nio stycken men det var en massa tjafs från början. Jag vill ha ordning på mina träningar, de ska lyssna när jag talar och fokusera på det de gör – är man inte det kan de ju skada varandra, det är trots allt karate vi håller på med. Oftast kör jag med kollektiv bestraffning, med glimten i ögat och ungarna gillar det – 10 armhävningar eller upphopp brukar lugna dem rätt bra och lär dem att komma ihåg reglerna som gäller i dojon. Ibland tjallar de på varandra för att de ska få sin ”bestraffning” eller frågar glatt när det är vattenpaus – för den frågan resulterar alltid i 10 armhävningar.

Men idag funkade det inte och det var två stycken som bara tjafsade med varandra. Hur jag än skärpte rösten och försökte styra upp fortsatte de. Ingen kontroll, inget fokus, gnäll, gnäll, gnäll – han slår ju hårt, han har ingen kontroll bla bla bla – istället för att fightas tjafsade de hur de skulle göra. Respektlösa mot varandra och mot de andra i gruppen som blev störda. Då kom jag ihåg.

Då kom jag ihåg skammen. Skammens funktion i flocken. Jag sa till dem att de fick lov att sätta sig på golvet och titta på. De fick inte delta i nästa två övningar, de fick vara utanför, de fick inte vara med. De såg ut som fågelholkar först, sedan skämdes de. Och de satt ner och såg hur de andra gjorde det som de faktiskt tycker är roligt – fightades. Efter några minuter fick de vara med igen och det var inget mer tjafs under passet.

Jag vet inte om det var rätt, men det kändes rätt att markera allvaret. Karate handlar inte bara om att slåss, karate handlar om respekt också. Respekt för motståndaren, respekt för den som kan mer (= har högre grad), respekt för reglerna i dojon.

Och jag hoppas att de lärde sig något.

Annonser

4 Responses to Uteslutande bestraffning

  1. Islandsmamman skriver:

    Påminner lit om taktiken jag hade när ungarna var små och kivades om någon Sak. Kunde de inte vara sams tog jag helt enkelt Saken från dem. De lärde sig fort som, ögat att det var bättre att någorlunda civiliserat komma överens sinsemellan: hellre en delad Sak än ingen Sak alls. 🙂

    • Ninja Ister skriver:

      Jag har ju inte behövt hålla på med två som tur är, det räckte väl med en …

      Men helt klart är en delad sak bättre än ingen sak. Den saken förstår nog alla ungar! 🙂

  2. Vilda Lugnet skriver:

    Jag ser det inte som att det har med skam att göra över huvud taget. Det kanske blir en (i det här fallet positiv) bieffekt, men vad det egentligen handlade om var ju säkerhet och respekt, som du själv säger. Agerar man på ett sätt så att andra kan bli skadade eller ledsna, och inte lyssnar på tillsägelser, då kan man inte få kvar i sammanhanget längre.

    Jag gör ofta så med mina barn. Eller ofta och ofta, men jag drar mig inte för att använda det när det behövs. Dock är jag väldigt noga med att påtala att det inte är barnet som är elakt, utan att det handlar om att han just nu inte kan få vara med sina bröder, eftersom han beter sig på ett sätt som gör det otrevligt eller rent av farligt för de andra.

    Jag ser inget fel i det du gjorde. 🙂

    • Ninja Ister skriver:

      Fast jag tänkte nog att de skulle känna hur det känns att inte få vara med, känna skammen med uteslutning, för att förstå hur viktigt det är att följa reglerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: