Väckte hydran

Ibland gör jag saker som jag vet att jag inte borde. Jag anser mig vara normalbegåvad, men ändå gör jag saker som jag vet skadar mig. Den här gången visste jag vad jag gav mig in på, men ändå gjorde jag det. Jag visste exakt vad jag gjorde, det var ingen som tvingade mig, jag valde helt själv.

Jag såg en möjlighet och blixtsnabbt vaknade hydran och det dödliga huvudet tog över, med min goda vilja. Jag visste att den fanns där, lurandes och jag matade den f-n! Dag efter dag gav jag den mat, ljög för mig själv – medvetet – och blev alltmer fixerad.

Jag visste vad jag gav mig in på och ändå, ändå gjorde jag det. Normalbegåvad, jag?

Försökte svälta ut hydrans huvuden, men de poppade upp igen, ännu flera, måste hålla dom i schack, mata mera! För att fortsätta med detta skulle jag bli tvungen att ljuga. Ljuga för en människa som jag gillar och respekterar. Där någonstans vaknade intellektet.

Och då kom skammen.

Då kom skammen. Jag talade om det för mina vänner, som fanns där, igen. De fanns där och jag fick mod, jag fick styrka ur deras lyssnande, deras stöttande.

Jag högg av och eldade upp huvud efter huvud, jag slogs för mitt liv.

Nu finns bara skammen kvar.

Du tror du kuvar mig Liv?

Annonser

8 Responses to Väckte hydran

  1. Vb skriver:

    Strongt, känner igen strugglandet.Det är lätt att bli ouppmärksam och falla dit när man är sårbar.

  2. Islandsmamman skriver:

    Man har inte fallit förrän den dagen man inte ställer sig upp igen.

    Du inspirerar mig, vet du. 🙂

  3. Lottchenn skriver:

    Det handlar inte om att vara normalbegåvad (där platsar du för övrigt inte, det krävs högre i tak för ditt huvud). Det handlar om mänsklighet och mod. Först var du mänsklig, sen modig, när du bad om hjälp.
    Det är väl ingen konst att göra rätt och slippa skämmas om man aldrig är mänsklig.

    • Ninja Ister skriver:

      Jag springer mig ur det här också. Någon vacker dag i framtiden kommer det bara att kännas lite märkligt.

      Nu får Ninjan ta över tanten, hydran ska döden dö!

      Men det är en jävla tur att det finns en massa människor ute i köttvärlden också. Annars vet i fan.

  4. Min mamma fajtades nyligen också med hydran och jag blev förstås arg, ledsen, besviken och jag vet inte vad men jag vet att den känslostormen inte är mycket jämfört med hennes och det förändrar inte hur mycket jag älskar henne. Alla faller, kanske inte på samma platser, men det viktiga är om vi har modet att våga försöka resa oss igen.
    Jag är säker på att du har mod som räcker att våga kämpa och våga be om hjälp när det behövs. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: