Varvet för en Lonesome Runner

Sprang Göteborgsvarvet igår. 21 km – så långt har jag aldrig tagit mig till fots förut. Jag sprang inte hela tiden, efter 12 km började jag gå efter varje vattenutskänkning, lät knät vila och musklerna återhämta sig och idag känns knät helt okej, inte värre än efter ett vanligt under milen-runda. Så det var rätt taktik.

Loppet var annars helt okej, bara en massa folk i vägen för mina tankar, det var svårt att hålla tanketrådarna. De första 12 km gick åt att försöka hitta rätt tempo, men det gick inte alls – jag väntade hela tiden på att få börja springa som jag brukar göra, men det blev aldrig det. Det var folk i vägen och folk som tyckte att jag var i vägen. Jag hade bestämt mig för att springa med stängd mun, fortare än så skulle det inte få gå. Då vet jag att jag håller mig kring 13-14 på Borgs RPE och då kan jag hålla på länge, dessutom blir jag inte lika torr i munnen då. Så fort jag kände ett behov av att öppna munnen (eller när snorbubblorna började tränga ut från näsan) så saktade jag ner. Bra taktik visade det sig, flåset var det aldrig några problem med. Jag gick också nedför alla backar efter 12 kilometer, det är ju skonsammare för knät.

Det var varmt, men några regnskurar gjorde springvädret helt behagligt – jag startade ju sent och den värsta hettan släppte precis när min startgrupp skulle iväg. Jag hann med god marginal se segrarna komma i mål och heja på några av klubbkamrater vid deras start innan det var dags för min startgrupp – nummer 18 – att komma iväg.

Monster med Sambo stod och hejade på mig vid Avenyn, jag stannade en stund för att prata med dem, jag hade ju ingen tidshets, jag skulle bara ta mig runt. Fast då var det lite tungt, besvärades mycket av mina fingrar som hade svullnat till prinskorvar, men då väntade svamp-stationen och jag tog en svamp i vardera hand och pumpade lite så det lättade. Strax efter det hamnade jag bakom en man som sprang med protes, han hade en vanlig hederlig landstingsprotes fastsatt på lårstumpen och han sprang riktigt bra med den, bara en aningens ojämnt. Vilken hjälte!

Det var några brutna hjältar också på vägen, jag räknade till fyra stycken unga pojkar som låg på bår och fick omvårdnad – det är ju ganska typiskt för ynglingar att överskatta sin förmåga och tro att de är oövervinnerliga. Men de fick hjälp snabbt, det var massor av funktionärer överallt och alla som behövde fick hjälp på en gång.

Jag kom i mål på 2:42, helt klart godkänt med tanke på knät och de frekventa gång-sträckorna, jag hade som mål att ta mig till mål och det nådde jag. Vibram Fivefingers var jättesköna att springa i långt, fötterna mådde bra hela tiden och det var skönt att kliva i vattenpölar för att svalka ner fötterna ibland.

Den värsta sträckan var nog först efter loppet, kön till duschen och sedan promenaden till polska syltan där jag skulle träffa några Lonesome Runners  i köttvärlden för första gången. Jag hade försökt luska ut vilket transportmedel man tog sig dit med och då var det någon som nämnde att man går dit. Så jag började promenaden åt rätt håll, höll hårt i mobilen och följde pilen på GPS:en, utan att tänka själv för säkerhets skull, av erfarenhet vet jag att då kommer jag alltid fel. Efter en evighetslång promenad med lite stumma ben hittade jag till slut syltan där halva lokalen var fylld med Lonesomers (nåja, ett långt bord var det) och det var precis så trevligt som jag trodde – det var bara löparsnack; skor och tider, blåsor och värme, stukade fötter, bron hit och bron dit och hur tråkigt det var över Hisingen. Själv hade jag ju ingen aning om var jag befann mig när jag sprang, jag bara höll mig i flocken. Och naturligtvis pratades det redan om nästa lopp som skulle göras – ultra, terräng och marathon här och där – ja, helt enkelt en massa löparsnack som det sig bör efter ett lopp.

Varvet var helt klart en upplevelse som var värd ansträngningen, men det här med att springa tillsammans med en massa människor, det är nog inte min grej.

Jag är en Lonesome Runner.

Annonser

6 Responses to Varvet för en Lonesome Runner

  1. Börje Andersson skriver:

    Klokt av dig att disponera loppet som du gjorde. Viktigast är ju att fullfölja. Nästan 2 000 löpare bröt av olika skäl i året lopp.
    Trångt är det på banan trots att vi numera har trängselskatt i Göteborg.

  2. Linda Mp skriver:

    Underbar berättelse och bra tid. Min första halvmare tid var också där nånstans 2:40 +.

  3. Therese S skriver:

    Bra jobbat att ta dej runt:) Jag är lite sugen på att testa varvet nästa år fast innerst inne är jag ju också en Lonesome runner men en gång i livet kanske man kan beblanda sig lite med massan;)
    //Therese

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: