Veckoslut med släkten i Finland

Tillbringade veckoslutet i Finland, i byn Kaustinen där det var lite släktträff. Min farmors far, Oiva Harju var den gemensamma nämnaren för oss. Vi var flera olika generationer, Oivas sju barn var födda mellan 1919-1935 och av de sju är fortfarande två i livet. Deras barn – alltså min fars generation sträcker sig från 1940-1968 och de flesta av kusinerna var faktiskt där. Nästa generation – den jag tillhör – sträckte sig från 1960 – nutid och vi var några stycken som kunde kalla varandra för sysslingar/tremänningar/småkusiner. Till och med några fyrmänningar (alltså tremänningars barn) fanns på plats och precis i dagarna var/är det läge för en ny generation, en av mina småkusiner skulle/har få/fått sitt första barn.

Vi samlades på lördagen för en guidad tur i byn, den är berömd för sina spelemän och det hålls en veckolång festival, Kaustinen Folk Music Festival, varje år. En av Finlands främsta folkmusikskapare, Konsta Jylhä,  är just från Kaustinen och byn har en ansedd musikskola. Guiden var väl bevandrad i byns historia och det var mycket givande att vandra runt i byn.

Därefter följde bakning av rieska, ett slags tunnbröd bakat på kornmjöl som min farmor var suverän på. Vi hade originalreceptet nedskrivet och jag fick äran att göra den första degen. Eller rättare sagt tog jag tag i det när alla andra så där på kvinnors vis bara drog sig undan och försökte få någon annan att börja. Så jag började och försökte se ut som farmor när jag knådade degen med kraft – fast jag nog var den som bakar minst av alla!

Rieska-bakning

Jag gör degen till rieska

På eftermiddagen fick vi en liten föreläsning om släkten, en av kusinerna håller på med släktforskning som hobby och han hade en del intressant att berätta. Sedan fick alla kusiner berätta lite om sig själva och var de befann sig i livet.

Senare på kvällen hade vi en gemensam middag och berättelserna om diverse dråpligheter från kusinernas barndom berättades, mer eller mindre kryddade. De råa, men hjärtliga, skämten blandades mer mera allvarliga berättelser och det kändes läckert att sitta och lyssna på berättelser, utan bilder, mikrofoner eller musik. Hederligt gammaldags muntligt berättande när det är som bäst!

Vi avslutade kvällen med ett besök på krogen Pelimanni, där det just den kvällen var några spelemän som höll igång. Det var riktigt häftigt att höra folkmusik på krogen!

Spelemän på Restaurang Pelimanni

Spelemän på Restaurang Pelimanni

På söndagen var vi till Oivas hus som numera är i en av kusinernas ägo, där blev vi bjudna på riktigt finskt bullkaffe. Sedan var det bara färden hem till Sverige som återstod och när jag väl kom hem efter SJ:s normala förseningar hade söndagen gått över till måndag.

Det var oerhört trevlig tillställning, alldeles lagom med aktiviteter och alla hade vilja att få saker att flyta utan gnissel. Ingen fyllnade till, inga gamla oförrätter drogs upp utan allt var bara sådär perfekt skimrande med minnen från svunnen tid.

Annonser

4 Responses to Veckoslut med släkten i Finland

  1. Vilda Lugnet skriver:

    Kul! Min svärmor kommer från Vörå, bara 11 mil från Kaustinen enl google maps. 🙂

  2. Ritva faster skriver:

    Niinpä Jaana en nyt muista joko vaarin tai mummun sukunimet oliva.. Kolaback ja Kolabäck tai jotain sinnepäin ainaki

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: