Sparsam som vanligt

Gårdagens resa till Umeå, där jag befinner mig nu, var ingen hit; jag klev upp halv fyra på morgonen för att hinna till tåget halv fem. Mjölktåg till Uppsala, byte till annat mjölktåg från Uppsala till Arlanda. Det tog alltså en timme och 45 minuter att ta sig från Gävle till Arlanda. Jag var på plats redan 06.15 och flyget skulle gå 08.15.

Jag vågade inte chansa på tåget som skulle vara framme 07.15 eftersom den kom från övre Norrland – de brukar ju vara sena rätt ofta. Så jag var på Arlanda i god tid. I mycket god tid skulle det visa sig.

Vid 07.30-tiden ändrades flygavgången till 09.05, vid 08.45 ändrades tiden till 09.30 och strax efter 10 lyfte äntligen planet som tog oss till Umeå. När vi hade boardat planet berättade kaptenen för oss vad som hade hänt; planet kom från Göteborg där det hade blivit försenat pga trasigt hjul. När det väl kom till Arlanda var det sådan dimma att planen fick omdirigeras för landning och fick cirkla runt i en halvtimme innan de fick gå ner, men nu hade dimman lättat och allt skulle flyta på, det var bara några före oss som skulle lyfta först.

Efter 10 minuters väntande hördes kaptenens röst i högtalarna igen – han hade inte fått tillstånd att taxa ut (?) och han förstod inte riktigt varför men skulle meddela oss så fort han fick instruktioner från flygtornet.

Efter ytterligare några minuter meddelade han att inget plan fick lyfta eller landa för att det sprang en hund på landningsbanan. En hund. En lösspringande hund som de var tvungna att få tag i innan trafiken kom igång.

Till slut kom vi iväg och landade i Umeå strax efter 11 istället för 9. Nästa flygbuss till stan skulle gå 12.40, så det blev att ställa sig i taxikön. Jag lyckades få kontakt med några unga kvinnor som också skulle till sjukhusområdet och vi delade på en taxi och under resan kom vi fram till att vi skulle gå samma kurs och livet blev genast ljusare – en av tjejerna hade dessutom studerat här i Umeå så hon kände till var närmaste lunchställe fanns så vi fick i oss lite käk innan uppropet.

Nu ligger jag på vandrarhem och svär över gnällande sängbotten, det är inte riktigt hotellstandard på vandrarhemmet, men helt okej om man tänker på att det är halva priset mot vanligt hotell. Jag försöker ju hålla ner kostnaderna, som jag är så bra på. Säkerligen har jag sparat en tusenlapp genom att åka mjölktåg till Arlanda och sova på ett halvsunkigt vandrarhem istället för att åka snabbtåg och bo på hotell.

Så jag kunde med gott samvete äta en fin middag på en bra italiensk restaurang igår.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: