Mirakelapparat?

Läst två kvällar i rad, känns riktigt bra att vara ute i god tid – en av uppgifterna jag gjorde igår kväll ska vara inne 6/11, inte 6/10 som jag trodde. Jag är ju oftast ute i rätt tid, dvs just-in-time, det känns lite konstigt att vara klar en månad innan deadline, inte helt oangenäm känsla.

Det kommer att gå åt mycket tid åt studierna, men å andra sidan är det vansinnigt kul – oftast är ju uppgifterna sådana att jag kan tillämpa kunskaperna i mitt arbete. Just nu håller vi på med evidensbaserad medicin och har till uppgift att söka och värdera artiklar. Naturligtvis valde jag stötvågsbehandling, det är ju inne nu i sjukgymnastkretsar och jag vill veta om det har visat sig ha effekt eller inte. Det har ju varit en hel del apparater/metoder som har kommit och gått under mina år som sjukgymnast och få, om ens några, har överlevt.

Ultraljud fasades ut när jag började som sjukgymnast, då hade det använts mot allt i säkert 20 år – sen kom man på att det gav lika bra effekt om den inte var påslagen. Därefter har en massa maskiner korsat min yrkesbana – microvåg, interferens, elstimuleringar av olika slag, laser var populärt för 15 år sedan, det skulle hjälpa mot allt, men det har visat sig vara bra på … långvarig nackvärk. Ungefär lika bra som rätt slags träning.

Nu är det alltså stötvåg som gäller. Vissa kliniker kör stötvåg på allt och alla, det är ju en ”produktiv” metod, kort behandlingstid och många gånger = ger många pinnar och det är det som är produktion inom mitt yrke, enligt tjänstemän och politiker på landstinget. Stötvågen är speciellt populärt i idrottskretsar – och eftersom det gör ont, kostar en hel del (hos privata) då har den också effekt. Att man sedan också får träningsförbud under behandlingstiden och lite träningsråd + tejpningar av olika slag gör det naturligtvis svårare att utvärdera effekten av själva stötvågsbehandlingen.

Men. Men.  Jag har hittat några riktigt välgjorda studier som jag tragglar mig igenom nu. Jag kanske kan övertala chefen att köpa en apparat när jag är klar med delkursen. Sen kan jag klämma in 20-30 besök på en dag och bli produktiv, bara jag har min mirakelapparat.

Annonser

2 Responses to Mirakelapparat?

  1. Malde skriver:

    Hej Ninja Ister!

    Jag har haft hälsporre från slutet av maj. Sjukgymnasten har tejpat, vilket kändes bra i hälen men tejpningen klämde åt för mycket om framfoten. Jag har gått med kryckor sedan mitten av juni. Gjort övningarna sjukgymnasten har gett mig.gått till läkaren, fått röntgat, och där såg de en kalkpålagring på mm på hälbenet.

    Fick tips om en naprapat, och där har jag fått stötvågsbehandling. fyra gånger under fyra veckor, och sedan en gång till efter en månad. Den sista gången var en månad sedan. Visst, jag har fått betala själv, men det var det värt. Känner inget av hälen nu, och med tanke på den skrala framgången med de tidigare försöken så är jag glad att jag gjorde det så bra som hälen känns nu. Kryckorna släppte jag samtidigt som den fjärde stötvågsbehandlingen. Dock tog varje besök ca 40 minuter, så att klämma in 20-30 besök om dagen är nog lite optimistiskt av chefen. Naprapaten tejpade inte mig, och träningsråd fick jag. Dock inte träningsförbud.

    Jag går fortfarande kvar hos sjukgymnasten för de problem jag först tog kontakt med henne för. Att träna upp mig runt mina knän och resten av kroppen (det som behövs) för att jag ska slippa ont och värk så mycket som möjligt. Har inget brosk kvar i knäna… Ibland kan det se ut som om jag är berusad (känns det som) då jag vinglar till lite när jag går. Har också en PT på gymmet som hjälper mig att se till att sjukgymnastens program blir gjort ordentligt. I alla fall några gånger till, så jag lär mig det ordentligt. Han lär mig också alternativa övningar jag kan göra utöver sjukgymnastens program.

    Ni sjukgymnaster gör ett fantastiskt jobb, med oss (ibland motsträviga) patienter/kunder. Det tycker jag verkligen. Att ni ens orkar stå ut med oss 😀 Det vet jag inte om jag skulle göra. Då tänker jag på mig själv som patient, alltså.

    • Ninja Ister skriver:

      Så bra att du har kunnat släppa kryckorna, det är ett elände när man inte kan stödja på foten!

      Träning är bra på alla sätt – även om man inte blir bättre så mår man bättre när man tränar, brukar jag säga till mina patienter.

      Knäartroser mår bra av träning, man kan faktiskt bli helt symtomfri med träning, även om brosket är nedslitet, det är nästan som magi!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: