Må vila och frid omsluta dig

Idag fick vi besked om att vår instruktör Sensei Björn Grünstein, 6 Dan JKA, avlidit.

Sensei Björn har haft en egen klubb, Haninge Budo, men han har också varit huvudansvarig för karaten i mellansverige. Det är han som har haft träningsläger med oss, det är han som har varit examinator vid graderingarna. Det är han som har undervisat och skällt på mig under min korta karatetid. Många gånger har jag stått där, framför honom, nervös från hårfäste till fotsulorna och slitit häcken av mig, svimfärdig av trötthet har jag gjort en teknik till. För det var det han var bra på – få en till att göra sitt bästa, få en till att ta fram det lilla extra. Han skällde, han gormade, ibland kunde det hända att han nickade nöjt. Det var han som bestämde när det var dags att prova till Shodan, svart bälte.

Hans passion för karate, hans kunskaper i karate, hans förmåga att förmedla sina kunskaper var ovanligt bra. Hans passion för karate och karatens innersta väsen gjorde också att han ville att vi skulle bli bra på det, att vi skulle förstå vad karate är. Att karaten i grund och botten är en stridskonst. Han förmedlade att det som räknas är att jag alltid tränar för att bli bättre, snabbare, hårdare – och att jag ensam är ansvarig för den utvecklingen.

Hans död kommer att lämna ett stort tomrum i karatevärlden. Hans död berör mig, mycket mer än jag trodde, han var ju bara min instruktör då och då. Men han var min inspiratör i karaten. Han lärde mig att karate är här och nu, det enda som räknas är nästa teknik, ingenting annat.

Det är ju Livet. Här och nu – något annat kan vi inte leva i.

Jag kommer att sakna honom – och återigen kommer Eeva Kilpis ord till mig;

Oundvikligen,
dag för dag, närmar sig uppbrottet,
snart är vi alla jord.
Ha det så bra, du som gått före.
Hälsa världsalltet från oss.
Må vila och frid omsluta dig.

Annonser

7 Responses to Må vila och frid omsluta dig

  1. kyrkis skriver:

    Döden berör oss hela tiden…

  2. Anna skriver:

    Jag anar en liten tro här…vila och frid är något man upplever och något som inte finns kan inte uppleva! Tror jag.

  3. Anneli skriver:

    Fint skrivet om sensei Björn. Jag är också oerhört påverkad av hans bortgång. Vilken förlust för Shotokan karate. Han pratade ofta om att karate är en livsstil, han har verkligen levt upp till det. Jag är så glad att jag återupptog karaten och fick träna för honom några gånger till. Hans ord om att jag borde testa för shodan glömmer jag aldrig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: