Varvet 2014

Efter förra årets Göteborgsvarv skrev jag att det nog inte skulle bli flera Varv för mig, men jag hade fel. Jag upptäckte att jag hade anmält mig till även årets lopp så det var bara att springa.

Jag var på plats i god tid – jag gillar stämningen, bajamaja-köerna och nervositeten som hänger i luften timmarna före start. Eftersom jag inte startade förrän 15.01 hade jag tid på mig att både heja fram klubbkamrater och se hur segraren kom i mål innan det var dags för mig att starta. Då jag stod vid kravallstaketen och hejade på alla Lonesome Runners hann jag inte till samlingsplatsen för min startgrupp utan jag gjorde bara ett hopp över staketet när min grupp kom.

När jag väl kom iväg kändes det bara bra, även första kilometrarna kändes ovanligt bra och sen flöt det på bara. Helt plötsligt hade jag sprungit 8 km utan att ens märkt det och vid 10K kände jag mig ovanligt fräsch, tänkte att jag kanske hade hållit lite lågt tempo men klockan visade 1:02 på 10km – faktiskt det snabbaste milen jag sprungit på fem år, inte illa. Det fortsatte att flyta på, men lite saktare och 14-15 km blev det lite gång vid vattenhålen. Vid Avenyn var jag slut, då var det endast publiken som tvingade mig att springa och jag blev överlycklig att se Lillasyster stå och heja på mig, jag kunde stanna en stund och prata.

Därefter var det bara jobbigt. Vid 17 km svor jag på att aldrig mer ställa upp på något sådant idiotiskt igen och mantrat var ”ett steg till orkar jag”. Låren började kännas lite osmidiga, artrosknät smärtade för varje steg och resterande 4 km kändes mycket långt. Turligt nog fick en kille framför mig kramp i hamstrings vid 18 km och jag var ju bara tvungen att hjälpa honom att stretcha ut en stund. Sen var det ju nästan inget kvar.

Ena foten framför den andra och jag kom till mål till slut – på nytt personbästa 2:26:25. Hela 16 minuter bättre än förra året, inte illa pinkat av en Trind Tant i Medelåldern.

Det värsta var dock kvar – att få av sig chippet, gå till duschen och byta om. Efter att jag med möda klarat det var det bara att pinna på till Gyllene Prag där jag käkade bland annat panerad ost tillsammans med flera Lonesomers. Sällskapet var trevligt och jag hittade hem till det svindyra hotellrummet jag bodde.

Funderar på just nu vad det där Kullamannen som alla Lonesomers snackar om är för något. Jag har någon gång sagt att jag inte ska springa något annat lopp än Varvet, men man kan ju räkna alla lopp som går nedaför Dalälven som ett och samma, eller hur?

2014-05-17 09.18.24

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: