Kaos och oberäknelighet

Funderar en hel del på medberoende – eller rättare sagt de spår som ett missbruk hos en anhörig lämnar hos en. Det är ju rätt aktuellt nu i och med Sanna Lundells och Anna Söderlunds teveserie i tre delar om missbruk – Djävulsdansen. Det bloggas och twittras lite här och där om medberoende och det är ju skitbra att även anhöriga får komma till tals.  Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om Katerina Janouchs bok Anhörig – som berörde mig mycket och nu när jag har sett på Djävulsdansen väcks väldigt mycket funderingar igen.

(Själv är jag lite allergisk mot ordet medberoende – det luktar AA och tolvstegsrörelsen lång väg och jag klarar inte av deras snack om att man är någonting – alkoholist, narkoman, medberoende – och man är det resten av livet och måste ty sig till AA så länge man lever. Jag köper inte deras religiösa snack heller om en kraft, starkare än mig själv och så vidare, men nu var det inte det jag tänkte skriva om.)

Det är spåren i ens liv , spåren efter att man har levt med en vars beteende styr den anhörigas beteende, som är det märkliga. Det är ju den andre som dricker/drogar och har ett oberäkneligt beteende vilket gör att jag som anhörig anpassar mig, vänjer mig vid att aldrig vara säker, att alltid ha en reservplan, alltid är beredd på en besvikelse.  Man vänjer sig och det blir det normala – att alltid vara beredd på att alla planer spricker. Man vågar inte hoppas, man vågar inte riktigt tro på att något gott – för allting kan raseras när som helst. Kaos, mer eller mindre blir ens vardag, man lär sig att hantera det – man kan bli väldigt bra på att hantera det!

Men även när man har lämnat ett sådant förhållande kan man dras till kaoset i ett nytt förhållande – man känner sig i trygg i den, man vet hur kaos och besvikelser hanteras. Man kanske inte hamnar hos en drog- eller alkoholmissbrukare igen, men man kanske helt plötsligt upptäcker att den andres sjukdom eller arbete – eller vad som helst som gör livet oberäkneligt – medför exakt samma besvikelser och spruckna planer, samma oberäknelighet i livet.

Det kan vara svårt att se att man upprepar ett tidigare beteende, speciellt när man befinner sig mitt i det – för man har ju gift sig med en som inte dricker/drogar, man har ju bytt helt och hållet, tycker man. Det kan ju inte den andre rå för att hen är sjuk, har ett sådant arbete  eller annat kaos i sitt liv.

Går det att sudda ut spåren av åratals besvikelser och kaos? Kan man ändra på sitt beteende och lära sig ett nytt sätt? Kan man lära sig att leva i ett icke-kaotiskt förhållande? Eller kommer man att vara kaos-magnet resten av sitt liv?

Framför allt – kommer man att känna sig nöjd och trygg i ett förhållande där inte kaos och oberäknelighet råder?

Annonser

2 Responses to Kaos och oberäknelighet

  1. torgust skriver:

    Ja, det är frågan!
    Tolvstegsmöten har varit mitt bästa sätt att lära mig öppna upp öga mot öga, sen är det ganska enkelt för mig som obotlig? oppositionell att välja bort de delar som inte passar mig. Gillar t ex starkt när POE i Ett annat liv beslutar att återgå till att kalla sig nykterist, när han slutade dricka!
    Nu är det flera år sen jag gick på nåt möte, men jag är rörelsen och människorna evigt tacksam. Sen har det varit ett bra sätt att konfrontera min fd ständiga utanförkänsla, eftersom jag inte haft eller levt nära kemiskt missbruk, ja annat än mat och socker då, vilket de flesta på möten ofta har.

    • Ninja Ister skriver:

      Jag hade och har svårt för tolvstegsrörelsen – ju mer jag läst om bakgrunden desto svårare får jag. Och det värsta är att tolvstegsrörelsen är det enda alternativet på de flesta orterna i Sverige, tolvstegsrörelsen och AA som eftervård. AA är ju gratis, klart att kommunerna tycker det är bra. Men AA är en sekt, en sekt som i princip kopierat Oxfordgrupp-rörelsens steg. Religiöst? Så det skriker om det. Det är det jag inte klarar av. Jag tror inte på gud, inte på någon kraft utanför mig (förutom naturkrafter förståss!).
      Däremot tror jag på människans förmåga att förändra sig, att anpassa sig, att kunna möta motgångar, att kunna resa sig, att kunna gå vidare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: