Vilken tur att jag är en Ninja

Nu börjar det ljusna vid horisonten – solen går upp vid 8-tiden på morgonen och snart är dagarna ljusa både när jag går till jobbet och när jag kommer hem.

Jag tror också att jag snart har samlat ihop mitt ljus och mod som försvann, det har varit lite jobbigt att inte våga, att hela tiden vara på spänn, att hela tiden tvivla på sig själv, vara rädd för att falla i hålet igen. Rädd. Så vidrigt rädd att åter bli sårad.

Så rädd för närhet att jag hellre stött bort än riskerat att bli sårad igen.
Så rädd för ge mig hän att jag hellre lagt band på mig än riskerat att bli sårad igen.
Så jävla rädd har jag varit.

Men jag är ju en Ninja – och det vet ju alla att Ninjor inte räds för någonting. De slåss. De tar sig fram överallt, de hittar överallt, de ger sig aldrig. De ger sig aldrig.

Vilken tur att jag är en Ninja.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: