I morgon är jag en Ninja igen

Vaknade denna söndagsmorgon med obehagskänsla i hela mig, en känsla av hopplöshet. Låg kvar och väntade på att percolatorn skulle brygga färdigt, fick i mig en kanna kaffe och en snus och kände att jag kommer att få en skitdag. Jag avskyr söndagar nuförtiden. Då kommer alla mina tillkortakommanden fram i ljuset, alla mina planer som har spruckit, alla mina drömmar som gått i kras. Jag ältar mina misstag om och om igen, försöker hitta en utväg, men ser bara hinder och motkrafter.

Förr var söndagen den sköna slappardagen. När Dottern var liten och jag levde med hennes far – då gjorde vi inte mycket, åt frukost länge, slappade och hade lite mysigt på kvällen. När min Älskade levde – då drällde vi omkring i morgonrocken hela dagen, åt pizza och godis och tittade på teve. Och även den senaste relationen så kunde vi ofta vakna på tillsammans på söndagsmorgonen med en lång och härlig frukost.

Nu är det bara ensamt. Det är sällan jag känner mig ensam, men söndagarna kan jag göra det. Ensamhetskänsla är förödande, den tär på själen. Försöker fylla mina söndagar med vänner, men jag längtar efter den otvungna, oplanerade söndagen, då jag inte behöver göra något, då jag har någon nära i alla fall. Då jag får vakna tillsammans. Närheten. Ensamhet är så … tomt.

I morgon är det måndag igen. Då klättrar jag över hinder, vänder motkrafterna till medkrafter och smider nya planer, drömmer nya drömmar.

I morgon är jag en Ninja igen.

Annonser

One Response to I morgon är jag en Ninja igen

  1. madonnan skriver:

    Kram på dig💖

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: