Hemma igen

januari 14, 2016

Jag kommer in på den här bloggen igen, känns bra. Har påbörjat en ny på adressen ninjaister.wordpress.com, men det kändes lite jobbigt att behöva länka hit. Ska nog försöka plocka hit de få inläggen jag skrev där – jag vill ju ha allt på ett ställe.

Känns som om jag är hemma igen.

Annonser

Jag vet inte

april 26, 2014

Jag tror det var 2005 som jag började blogga lite smått, jag minns inte riktig var jag hade min första blogg, men 2006 började jag på Aftonbladets blogg och då blev det allt mera frekvent skrivande. När AB-lades ner flyttade jag mina inlägg hit, den här bloggen hade varit en ”träningsblogg” innan, men den fick bli min ordinarie blogg.

Från början skrev jag för att min Älskade reste mycket i jobbet, han tyckte om att läsa om mitt görande när han befann sig på andra sidan jordklotet. Så småningom utvecklades min blogg att bli alltmer funderande över diverse meningslösheter och viktiga saker. Här har jag skrivit om kärlek, här har jag skrivit om träning, här har jag skrivit om bröllop och begravningar. Jag har vältrat mig i min sorg här efter min Älskades död, jag har skrivit om ensamheten efter Dotterns flytt. Men jag har också skrivit om den nya tiden som har kommit, glädjen över att återigen våga ge mig hän. Glädjen över en ny människa i mitt liv.

Jag har fått en hel del cybervänner och några har jag träffat i köttvärlden också. En del av cybervännerna har jag aldrig någonsin träffat, men de har funnits där och hjälpt mig många gånger att inte sjunka när tungsinnet har kommit över mig. Många är det också som har varit med och glädjts (det heter nog inte så, men ni fattar va?) med mig i mitt nya Liv. Bloggen har varit min ventil för både sorg och glädje. Men nu känns det inte så längre.

Jag censurerar mig här.

Jag vill inte skriva längre om mina tankar. Jag vill inte skriva om min glädje, jag vill inte skriva om min förälskelse, inte om mina farhågor inför framtiden, inte om mina funderingar – det blir bara någon slags krystade dagboksinlägg då och då. Ett tag funderade jag på att sätta bloggen bakom lösenord, men det kändes konstigt. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag vet inte.


Älskansvärda Maria

mars 7, 2013

Hennes barndom bestod av missbrukande mor och en styvfar som utnyttjade henne sexuellt, misshandlade henne och sålde henne till andra män. Denna nu unga kvinna, med ett mod utöver det vanliga, försöker bli hel, försöker läka sina djupa sår, försöker lära sig att älska sig själv efter alla år av misshandel – både sexuellt, psykiskt och fysiskt. Det gör hon bland annat genom att twittra (@marrenad) och blogga. Hon försöker bearbeta det som har hänt, hon försöker leva med flashbacks så vidriga, hon försöker lära sig att leva. Hennes missbrukande mamma, som på grund av sitt beroende inte kunde göra det som mammor ska – skydda henne – tog sitt liv för ett år sedan. Hon bor ensam och försöker klara sig så gott det går.

Jag blir rasande när jag läser hennes Twitterflöde, hennes blogg.
Jag blir rasande när jag inser att det måste ha funnits människor omkring henne som såg det.
Jag  blir rasande när jag inser att ingen ville se det.

Jag blir rasande när jag inser att det är vuxna människor som har behandlat henne så illa. Vi vuxna ska ta hand om våra barn. Inte bara barnen som är vårt kött, utan alla barn. Vi måste reagera när barn far illa. Vi måste våga kliva in – för det enda som kan hända om vi kliver in är att vi förlorar ansiktet om vi gör fel – och vad är det jämfört med en hel barndoms misshandel? Vi vuxna får inte vara så rädda. Vi måste lägga oss i om vi tror att barn far illa!

Och jag förundras över hennes okuvliga livsvilja, hennes mod.

Att hon trots allt vidriga har valt att leva.
Att hon trots allt vidriga vågar gå framåt.
Att hon trots allt vidriga är en empatisk och älskansvärd ung kvinna.

Jag känner stor beundran för henne och önskar att hon får ett bra liv och att hon lär sig att hon är älskansvärd.


Skitfredag

mars 2, 2007

Så mycket irritation det har varit idag. Det är inte roligt när det känns att hela dagen har gått i ilskans tecken. Jobbet suger! Eller inte arbetet i sig, det älskar jag, men allt tjafs runtomkring!

Det går så mycket energi åt att vara arg, att hela tiden slåss. Att hela tiden kämpa emot en administration som inte begriper verkligheten. Jag skiter fullkomligt i hur organisationen ser ut, patienten har lika ont och ska ha rätt behandling, oavsett om jag tillhör medicinkliniken, primärvården eller division skit. Varför ska det hela tiden läggas tid och pengar på omorganisation?

Nu ska det vara divisioner. Ska jag tillhöra plutonen sjukgymnaster? Militära termer…vem är vår fiende då? Är det patienterna kanske?!

Snälla, låt mig jobba med det jag tycker är roligt och givande. Låt mig jobba med patienterna.

Och någon däruppe (menar server-mastern) – hindra mig från att ge mig in i diskussioner på AB-bloggen om idiotiska småsaker, jag orkar inte med det. Kan man inte blockera tangentbordet så att det inte går att skriva där?

Andra bloggar om: , , , ,


Aftonbladets bloggare flyr

februari 19, 2007

Alltfler hittar till WordPress – idag har Hedning, Pysan och HelenaQ hittat hit.

Alma får mycket att göra! Ser fram emot hennes guider för bloggen!

Andra bloggar om: ,