Jag vet inte

Jag tror det var 2005 som jag började blogga lite smått, jag minns inte riktig var jag hade min första blogg, men 2006 började jag på Aftonbladets blogg och då blev det allt mera frekvent skrivande. När AB-lades ner flyttade jag mina inlägg hit, den här bloggen hade varit en ”träningsblogg” innan, men den fick bli min ordinarie blogg.

Från början skrev jag för att min Älskade reste mycket i jobbet, han tyckte om att läsa om mitt görande när han befann sig på andra sidan jordklotet. Så småningom utvecklades min blogg att bli alltmer funderande över diverse meningslösheter och viktiga saker. Här har jag skrivit om kärlek, här har jag skrivit om träning, här har jag skrivit om bröllop och begravningar. Jag har vältrat mig i min sorg här efter min Älskades död, jag har skrivit om ensamheten efter Dotterns flytt. Men jag har också skrivit om den nya tiden som har kommit, glädjen över att återigen våga ge mig hän. Glädjen över en ny människa i mitt liv.

Jag har fått en hel del cybervänner och några har jag träffat i köttvärlden också. En del av cybervännerna har jag aldrig någonsin träffat, men de har funnits där och hjälpt mig många gånger att inte sjunka när tungsinnet har kommit över mig. Många är det också som har varit med och glädjts (det heter nog inte så, men ni fattar va?) med mig i mitt nya Liv. Bloggen har varit min ventil för både sorg och glädje. Men nu känns det inte så längre.

Jag censurerar mig här.

Jag vill inte skriva längre om mina tankar. Jag vill inte skriva om min glädje, jag vill inte skriva om min förälskelse, inte om mina farhågor inför framtiden, inte om mina funderingar – det blir bara någon slags krystade dagboksinlägg då och då. Ett tag funderade jag på att sätta bloggen bakom lösenord, men det kändes konstigt. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag vet inte.

Annonser

Vildvanilj

Måste bara tipsa er om en blogg.

En kvinna som skriver om sex, om sitt nya liv där hon undersöker allt möjligt. Hon skriver om fontänorgasmer, om fellatio, om sexleksaker, om 99 dagar utan k-k (jag är lite pryd). Hon berättar om sina drömmar, både de drömmar som hon har realiserat, men också de som finns kvar att verkställa.

Det är ingen sexberättelseblogg och det är en sexberättelseblogg. Annorlunda och så bra. Både rakt på sak och inlindat i drömmande ord. Läs och njut!

Vildvanilj

En ny bloggare

Upptäcker till min glädje att Väninnan har gett sig in i bloggvärlden. Väninnan som  är den som inspirerar mig mest AFK, det är hon som får mig att tänka, att fundera och ger mig insikter och är en av de människor som jag gärna väljer att umgås med i köttvärlden. Vi har känt varandra sedan slutet på 70-talet (alltså nittonhundrafrusitfast) och vi har umgåtts mer eller mindre frekvent under åren. Det är också hon som har varit den fasta punkten i mitt liv – hon har varit den som har bevistat alla mina vigslar och självklart var hon hos mig när min Älskade dog – tre bröllop och en begravning har hon stått vid min sida, bara det är värt en medalj!

Det ska bli spännande att få läsa hennes funderingar kring livet och varandet!

En riktig löpare!

Idag blev det gym och en kvarts simning, körde rätt bra med benen trots att de kändes stumma efter gårdagens löptur – jag sprang till jobbet igår. En måndag morgon. Då är man en riktig löpare! Tog till och med en liten extrarunda så att sträckan blev 6,7 km istället för 5,1 … inte illa pinkat av en Trind Tant i Medelåldern!

Det känns som om ordningen löpning – gym+simning – simning som upprepas två gånger följt av en dags vila, kanske får vara min melodi den här månaden. Eller inte. Karaten börjar den 16:e och jag tänkte träna måndag och onsdag åtminstone. Får väl anpassa resten av träningen till karaten, det är inte en riktig höjdare att köra ett hårt karatepass på måndag om jag har haft långpass löpning på söndag. Jag hittar nog på ett bra system under hösten.

Jag var helt slut på kvällen igår och stupade i säng vid 21-tiden, försökte läsa Haruki Murakamis Kafka på stranden, men ögonen bara föll ihop, trots att boken är helt underbar! Det blir lite mer läsning ikväll istället, det är så härligt att ha hittat en ny författare vars texter fullkomligt fängslar mig! Det är en sån bok som jag måste ransonera lite, inte läsa allt på en gång, jag försöker njuta av den länge.

Bloggen Prima Liv har ett inlägg om hur det är att vandra i Fivefingers – spännande. Jag har ju bara gått några kilometer åt gången i mina Fiverfinger Speed än så länge, har inte vågat springa i dom ännu … men snart, kanske.

Läs även andra bloggares åsikter om Shotokan Karate, Fiverfinger Speed, löpning, karate, Haruki Murakami