Livet är mäktigt

juli 21, 2017

Jag sitter och vakar över min mamma som ligger och är på väg att lämna Livet. Min tuffa, sega mamma!

Hon som växte upp under andra världskriget i nordligaste Finland.
Hon som skickades hemifrån som 9-åring för att ta hand om sin storasyster som låg förlamad efter polio.
Hon som rymde hem flera gånger ända tills morfar sa till om att flickan skulle stanna hemma.

Hon som stickade raggsockor innan hon kunde läsa.
Hon som tvingades skriva med höger, trots att hon var vänsterhänt.
Hon som flyttade söderut för att läsa samtidigt som hon arbetade.

Hon som skaffade sig ett bra arbete på en bank.
Hon som följde sin man till ett nytt land, ett nytt språk.
Hon som arbetade femskift på fabriken.

Hon som födde tre barn.
Hon som alltid välkomnade hem sina barn, oavsett vad de hade gjort.
Hon som älskade och tog hand om sina tre barnbarn.

Henne sitter jag och vakar över nu när hon är på väg att lämna Livet, tacksam över att jag får finnas här.

Livet är mäktigt.

Annonser

Tiden läker

november 9, 2016

För sex år sedan var det snöstorm just denna dag.
För sex år sedan var denna dag en dödens dag.
För sex år sedan sjönk jag.

För sex år sedan, just denna dag,  viskade jag kärleksord till min Älskade när han lämnade mig.

Idag har stormen bedarrat.
Idag har denna dag varit en hyllning till Livet.
Idag flyter jag omkring förnöjt.

Tiden läker.


Hans kärlek bär mig än

november 5, 2016

Allhelgonahelgen. Tiden då vi ska minnas våra döda.

Jag minns.

Hans värme.
Hans blixtsnabba hjärna.
Hans ordskämt på blandspråk.

Jag minns.

Hur han fick mig att kikna av skratt.
Hur han fick mig att diskutera med hetta.
Hur han fick mig att bli en hel människa.

Jag är tacksam.

För att vi hann träffas.
För att vi ändå fick vår tid tillsammans.
För att vi kunde göra ett avslut när vetskapen om ändlighet kom.

Jag minns honom med tacksamhet och kärlek, varje dag.

Hans kärlek bär mig än.

 


Livet väntar ju!

oktober 11, 2016

Sitter på tåget till Uppsala och borde förbereda mig inför dagens studier, men hjärnan segar fortfarande, trots promenaden till stationen. Snoozade i morse istället för att kliva upp när klockan ringde. Hade lagt fram löpkläderna och hade en plan på att springa men det sket sig, det var alldeles för skönt i sängen.

Studierna går skapligt, har fått godkänt på uppgifterna hittills och jag upptäckte att det bara var tvågradig betygsskala – godkänt eller icke godkänt – det innebär att jag inte behöver anstränga mig så mycket utan hålla mig till ”good enough”. Precis lagom nu, jag kan bli lite irriterad av att ha ett väl godkänt att klara… det kräver ju lite mer ansträngning. Och jag vill ju inte anstränga mig i onödan.

Det känns som om jag är på god väg tillbaka till mitt normala jag. Förändrad, ja – men lugnet har återkommit och jag kan återigen tänka klart, är inte i ett kaos längre. Mycket har hänt under hösten hittills och jag ser fram emot vintern, vem vet – jag kanske fortsätter att förändras, kanske till och med utvecklas?

Känner mig tacksam över att jag har så bra Människor omkring mig, både i köttvärlden och cyberrymden, som står ut med mig i mitt kaos och stöttar mig när jag sviktar.

Och inser att Livet väntar på mig – just nu i detta ögonblick.


Sådant samtal

september 1, 2016

Vissa samtal med nära Väninna går rakt in i det innersta. Får frågorna att hopa sig, får en del av svaren att kännas så långt borta medan andra svar blir så självklara.

Vissa samtal med nära Väninna går rakt in i det innersta. Får tankarna att snurra runt, hjärtat att snörpas ihop och ibland, ibland skänker sådana samtal djupa insikter.

Vissa samtal med nära Väninna går rakt in i det innersta. Det är som om ett magiskt skimmer av välvilja, äkthet och ärlighet omger samtalet.

Det är inte alla förunnat med sådana samtal här i Livet.

Sådant samtal har jag haft i kväll.


En vacker gåva

augusti 23, 2016

Vaknar till efter en dryg timmes sömn. I den sömndruckna vakenheten blandas dröm och verklighet och plötsligt förstår jag. Insikten sprider sig som en värme i kroppen och jag blir klarvaken.

Helt plötsligt förstår jag att hudlösheten som jag levt i har gett mig möjligheten att se mig själv som jag är. Förstå vem jag är. Och vad jag kan förändras till. Vad jag har förändrats till.

Känsla av att jag har fått en vacker gåva.


Älskansvärd igen?

augusti 20, 2016

Vaknade före sex i morse, blev lite irriterad först men insåg sedan att jag faktiskt fick en hel lång dag och började dagen med en löptur. Jag kan ju faktiskt springa fortfarande, knät är inte slut. Det gör bara ont.

Resten av dagen har flutit på med en hel del trevligheter. Jag får nya impulser och känner hur jag förändras i varandet. Vaknar till, hittar glädjen och lusten igen. Mina Människor omkring mig visar mig vänlighet och omtänksamhet och jag känner mig priviligerad och tacksam av att ha sådana Människor omkring mig.

Det kan ju hända att jag en vacker dag känner mig älskansvärd igen.