DONBASS!

augusti 2, 2016

Mitt känslotillstånd nu. Kan inte se mig mätt på den här. Jag förstår inga ord, men intensiteten är underbar!

 

DONBASS!
(Och här finns förklaringen till ordet)


The Deer Tracks

april 14, 2013

De The Deer Tracks inledde med ett lockrop från urhavet, det gick rakt in i min själ. Det var mäktigt, dovt och svart men ändå sprött och vackert. De fortsatte sedan en ynka halvtimme bara, men jag njöt varje sekund! Det är märkligt vad deras musik berör mig, ändå kan jag inte för mitt liv återkalla musiken i minnet, bara känna förtrollningen i sinnet. Kakafoni, melodi, rytm, röster, gester. Känsla. Känsla.

Jag lyssnade också på Min Stora Sorg – en ung kvinna, Ann-Sofie Lundin som sjunger …visor … på ett annorlunda, elektroniskt sätt. Jag gillade henne, mycket. Om det är fult att må så här, då är jag ful, då är jag ful..

Men The Deer Tracks.

The Deer Tracks går rakt in i min själ.


Förtrollad?

april 13, 2013

I kväll ska jag ge mig ut. På lokal – närmare bestämt Gasklockorna i stan. Jag insåg att The Deer Tracks spelar där i kväll, på Pushfestivalen.

Jag måste bara få höra dom live igen.

Första gången jag hörde dem var när jag egentligen var och lyssnade på Marit Bergman (tror jag det var) för flera år sedan, men det enda jag kom ihåg från den kvällen var The Deer Tracks som spelade några av sina låtar där. Jag blev alldeles förtrollad av dem – de elektroniska ljuden, den spröda rösten … det var något nytt för mig, det väckte någonting inuti mig.

Så ikväll ska jag dit och lyssna. Läka min själ med lite musik – kanske, kanske bli lite förtrollad igen, vem vet?


Lördagstrevligt folk?

mars 24, 2013

Kände mig lite låg här mot kvällningen och kände att jag behövde något. Funderade ett tag och kollade på vad som var på gång i stan och hittade en spelning av Utrikes AffärerCC-puben. Och det var precis vad jag behövde – levande musik på en fullsatt krog. Det var trångt, det var varmt och en massa fulla människor men det var alldeles perfekt för att höja min sinnesstämning. Musiken var lite efter-punk-rock-aktig. Jag tror att jag har hört dem förr, någon gång på 80-talet. Passade i alla fall bra på CC-puben, det är ju en liten tät lokal och det var alldeles fullsatt i kväll. Jag stod vid bardisken och fick i mig några Ramlösa medan de spelade och hade trevligt samtal med en kille under pausen.

Tog sedan en promenad hem, för att lugna ner öronen lite. Jag är aldrig rädd när jag går i stan, jag tycker det är lite mysigt att gå ute på naten. Idag stod det ett gäng ungdomar och tog upp hela trottoaren och jag funderade lite på om jag skulle ner på vägen för att komma runt dem, men när jag närmade mig och fick ögonkontakt med en av dem så delade de på sig och släppte mig igenom – och de hejade glatt. En liten stund senare mötte jag två ynglingar som också hejade och när jag var på en av bakgatorna, nästan hemma, så stod det fyra män och rökte i ett gathörn och de hälsade också.

Jag måste ha utstrålat nöjdhet – eller så är lördagskvällens Gävlebor ovanligt trevliga.


Värdigt avslut

augusti 17, 2012

Den här dagen har varit njutning från början till slut -från det att jag åt frukost bestående av omelett med kabanossi och halloumi till ikväll då jag gick i den ljumma sommarnatten genom stan.

Drällde hela förmiddagen, läste och halvsov i soffan innan jag begav mig till Fjärran Höjderbadet och solade ett par timmar, lyssnade på sommarpratare och snackade med en av mina kollegor, Hala Hanna, som råkade befinna sig där. När solen gick i moln passade jag på att simma några längder, tyvärr började armen värka redan efter 10 längder, så jag gav upp då.

Kvällen började på Kungshallen med en tournedos som var precis så röd jag ville ha den och därefter fortsatte vi till CC-puben med Vännina och hennes man, Påskharen – eller Programledaren som han föredrar att kalla sig. Personliga Persson & Hopplösa Orkestern var där och tolkade Cornelis Vreeswijk. Och så bra de gjorde det! Ett gäng unga (~30 år) killar som gjort sina egna tolkningar av Cornelis låtar. Det var Cornelis, fast på ett nytt sätt och spelad med glädje och känsla. Härligt med en ny generation Cornelistolkare, det var ett nöje att lyssna! Har ni möjlighet så gå och lyssna på dem! En skön nattpromenad genom en fredagsglad stad fulländade kvällen – en härlig sommarnatt med stjärnklar himmel och glada människor överallt!

Det känns som ett värdigt avslut på en härlig semester!


The Show Must Go On

augusti 13, 2012

Tillbringat kvällen på Youtube. Finns inget bättre när man känner sig lite nere. Där finns allt man behöver om man skulle vilja gråta, skratta eller bara förundras.

Planerar köket för fullt, har inte alls löst problemet med köksgolvet än, men fått många bra idéer, får se vad det blir. Ringde till min Handyman tillika Dotterns Far och vi kom överens om att han kommer hit till hösten, han hade lite annat jobb på gång nu. Det blir bra, då hinner jag att beställa och få hem spis, diskmaskin och fläkt. Var till en ”riktig butik” idag och tänkte handla där, men de ignorerade mig helt, sa knappt hej när jag kom in i butiken och när jag gick och tittade på de olika grejerna stod de bara och talade med varandra. De slipper mig som kund, helt klart.

Däremot vad de jättetrevliga på kakelbutiken, hjälpte mig att leta efter det jag ville ha och kom med kostnadsförslag för jobbet. Jag har nästan bestämt mig och min vana trogen sparar jag massor genom att inte köpa det fula kaklet för 800 kr kvadratmetern utan handlar ett jättetjusigt för bara 500 spänn. Det blir mycket över till annat viktigt såsom nya kastruller till induktionsspisen. Visserligen är de flesta av mina kokkärl redan utbytta, men man måste väl ändå ha nya fina saker när man skaffar sig en ny spis?

Jag hade tänkt lämna skåpluckorna för omlackering, vackert kommunalgrått var min tanke, men nu när jag fick fram trägolvet ser de gula luckorna rätt bra ut, färgen blev mindre kycklingaktig så jag får nog tänka om. Alla dessa val jag måste göra, de tar kål på mig!

Och alla dessa saker jag inte fick välja här i Livet.

Du tror du kuvar mig, Liv?

Inte.
En.
Chans.


Ny musikupplevelse önskas!

februari 25, 2012

Jag lyssnar oftast aktivt på musik, har sällan på musik som bakgrund. Står inte ut med att låtarna bara försvinner i intet. Jag gillar olika slags musik, men är inte så himla förtjust i hårdrock eller alltför syntetisk musik och jag det är alltmer sällsynt att jag hittar något nytt som jag gillar.

Jag gillar exempelvis Nitin Sahwney, jag vet inte vad hans musik klassas som, (indi-pop kanske?) men när jag hörde honom första gången var jag fast! Springsteen är given, men jag tycker inte han kommer med så mycket nytt nuförtiden, det är de gamla låtarna jag gillar, precis som jag gillar Seeger Sessions. Carolina Chocolate Drops är också något jag kan lyssna på hur länge som helst, det är äkta musik. Det svenska bandet Koop trollband mig från första början, precis som The Deer Tracks, ett Gävle-par som spelar lite annorlunda musik. Jag har också älskat Thomas DiLeva ända sedan han kom med Vem ska jag tro på någon gång i slutet på 80-talet. Dotterns musiklyssnande har fått mig att upptäcka Bruno Mars, vars skiva Doo – wops & hooligans gick varm här förrförra hösten.

Vaia Con Dios har en speciell plats i mig, min Älskade introducerade dem för mig. Vi låg ofta och lyssnade tillsammans på Dani Kleins fantastiska röst, hon kan förmedla smärta, förtvivlan och kärlek med enorm känsla. Jag har haft svårt att lyssna på dem senaste tiden, men nu klarar jag det igen, precis som jag kan lyssna på Suzzie Tappers Varje Stund av Längtan utan att gråta igen. Den låten var ”vi”, det var den vackraste kärlekssången ever tyckte min Älskade, och den spelades på begravningen, precis som Natalie Merchants Motherland.

Tipsa mig om något nytt, en ny musikupplevelse är vad jag behöver nu!