Plats för det nya

augusti 8, 2016

En svart rand idag, en bred en.

Känner mig labil, pendlar mellan galenskap och mera galenskap. Ena stunden galen, nästa ångrar jag min galenskap och blir ännu mer galen.

Far som ett jehu och slänger saker, springer runt i ett kaos. Rensar i garderober, rensar i mail, bland foton, bland konton. Bort. Bort. Bort med allt!

Och så stannar jag upp och läser, hittar något som jag aldrig läst förut.

Nya vägar

Här går nya vägar.
Låt oss vandra fromma.
Kom, låt oss söka
någon ny och vacker blomma.

Kasta det vi äger!
Allting nått och färdigt
livlöst oss tynger,
dröm och sång och dåd ej värdigt.

Liv är det som väntar,
det man ej kan veta…
Kom, låt oss glömma!
Låt oss nytt och fagert leta!

Karin Boye

Jag behöver plats för det nya.


Ultralopp framför mig

juli 22, 2016

Jag ska ut på Livets ultralopp, igen. Inget millopp, ingen halvmara, ingen marathon – det är ju bara till för amatörer. Jag är ju professionell, har gjort det några gånger, vet vad jag har framför mig.

Så nu har jag ett ultralopp framför mig, i öken, i berg, i sumpmark. På några ställen är det fin asfalt, lite utför ibland. Men det blir långt. Det kommer att göra ont, jag kommer att misströsta, jag kommer att falla och försöka leta efter följebilen, men supporten kommer inte låta mig att bryta.

Jag har den bästa supporten; jag har mina Vänner. De lyssnar, de ser. De väjer inte för min smärta, låter mig inte smita undan. De ställer de rätta frågorna och svarar på mina undringar. De stöttar mig, de finns alltid där. Mina Vänner.

En dag kommer jag i mål. Med skavsår och ömmande muskler. Det gäller bara att uthärda.

Muskelmassan krymper
när man blir äldre.
Modet sjunker.
Förmågan att uthärda
är på topp.

Kristina Lugn

 


Après toi

oktober 7, 2011

Après toi

Eftersom ”bästa bot
mot hjärtesot
är skratta”

har jag nästan fläkt käften ur led
i snart tjugo år, nu.
Flabbat så kinderna blev till stora bulor,
blossande av livslust.

I stället för att blekna
av den dagligen vaknande
smärtan

i tomrummet

efter dej.

Majken Johansson


Du tror du kuvar mig liv!

juni 25, 2011

När jag gick där på Gröna Lund igår, vid vattnet, solen lysandes och vinden i håret och med den vackra staden i blickfånget  – då kände jag hur mina livsandar vaknade till.

Jag kände mig lycklig, just där jag gick. En förväntansfull lyckokänsla, ett löfte om att Livet ändå är ganska skönt att leva.

Och i morse vaknade jag med en känsla av att jag faktiskt klarar mig, jag är över på andra sidan, jag kommer att leva, jag också.

Du tror du kuvar mig liv?

Tre gånger dagligen tvingad på knä
av nödvändighetens näve med mull på knogarna,
fyra gånger sänkt i en svartspräcklig förvirring
medan de försummade knackar i ett tomt bakhuvud,
fem gånger åderlåten på den sista uthålligheten
medan kärleken rinner bort genom fingertopparna,
sex gånger bortmotad från rummet med den hemliga
flöjten,
sju gånger nedtrampad, sju gånger uppstigen med ett
nytt trots,
varje natt famnad av en sorg som sjunkit till botten,
svalkad av drömmar, vitsippor, slängda vid
vägkanten,
väckt av en gryning med mörka ringar under ögonen –

du tror du kuvar mig liv?

Solveig von Schoultz


Ister – Dikter till tröst

februari 26, 2011

Satt i soffan, kände mig eländig och grät en skvätt. Tog fram boken Dikter till tröst och slog upp den på måfå;

Sorg och glädje

Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

Harry Martinson

Så mycket så få ord kan rymma.


Ister – ett moln i byxor

september 12, 2008


Ni ömsinta
vill älska till violiner!
dom råbarkade vill ha en kärlek som pukornas brak.
Men ingen av er kan vända ut och in på er
tills ni blir bara läppar som jag!

Kom ska jag lära er –
byråkratissor korrekta som en liga av änglar
batistklädda i de eleganta gemaken.

Som håglöst bläddrar genom läpparna
som köksan genom sidorna i kokboken.

Om ni vill –
blir jag en kropp som kreverar
– i en annan tonart än himmelens lyror –
om ni vill –
kan jag uppträda ömt och belevat
– inte en karl men ett moln i byxor!

Det var en del av  Ett moln i byxor av
Vladimir Vladimirovitj Majakovskij


Du ska tacka dina gudar…

oktober 21, 2007

HelenaQ har skrivit om att gå sin egen väg. Att gå sin egen väg kräver sin man/kvinna och det kan vara oerhört smärtsamt att stå ensam.

Karin Boye har i sin dikt beskrivit det på ett underbart sätt.
DU SKA TACKA

Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.

Karin Boye, ur diktsamlingen Gömda land

Andra bloggar om: , ,