Värdefullt med vänner

augusti 26, 2016

Fick lite otäck ensamhetskänsla i eftermiddag, hade ju ingen plan alls för veckoslutet. Ringde till en Väninna som också hade lite oklara planer och jag åkte dit. Vi gnällde och klagade lite och åkte därefter till ett par gamla vänner som bjöd på svampmiddag – på deras tomt växer det stolt fjällskivling och de tyckte att det var dags att skörda svamparna.

Stolt fjällskivling

Stolt fjällskivling

Svampen stektes i mycket smör, lite stekta grönsaker, klyftpotatis och några dressingar till gjorde måltiden till en smaksensation. Avslutade med ost och därefter lite glass, kanske lite för mycket glass rent av.

Måltidspratet var det vanliga, om allt och ingenting. Senaste tidens göranden och varanden avhandlades, skämten var de vanliga och som alltid vänliga och lugnet infann sig i min själ.

Det är värdefullt med vänner.


Sensationellt!

augusti 27, 2014

Var ute och käkade idag med två kollegor, på New India i Gävle.

Smaksensation!
Servicesensation!

Jag åt en lamm tikka sizlar, en tandoori-rätt som smakade himmelskt, lammet var mört och smälte i munnen, grönsakerna heta med tuggmotstånd och såsen var en dröm i rött. En av kollegorna fick fel rätt till bordet – det bjöd restaurangen på och kom med den beställda rätten strax efter. Vi tjafsade lite om vem som skulle ha naan-bröd och vem som skulle ha papadam till förrätt – och servitören såg till att alla fick av allt och vi betalade bara för en. Dessert? Mangoglass med vispgrädde, utan extra kostnad. Det känns som om det blir fler besök på det stället – menyn var rätt lång så det tar några gånger innan jag tagit mig igenom alla rätter med lamm.

Mycket god mat och extraordinär service – det är vi inte bortskämda med!

Betyg för New India Gävle

– 5 ninjor av 5 möjliga!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Sockersjuka och kost

april 3, 2013

Alla mina läsare vet att jag äter LCHF (Low Carb High Fat) vilket innebär att jag undviker kolhydrater i mesta möjliga mån. Från att ha varit en ivrig tallriksmodellsätare med fettundvikande under 30 års tid sadlade jag om 2008 till att äta fett och låta bli kolhydrater. Inga dramatiska förändringar, bara 25 kilos viktminskning under dryga fyra år, lugnare mage och mindre stress över maten.

Det som har varit mest positivt är att jag slipper bry mig om maten – jag äter när jag är hungrig och äter mig mätt, sen väntar jag till nästa gång jag är hungrig. Inga fyra timmar mellan måltider, inga blodsockerfall med bendarr och irritation, ingen paltkoma efter middagen. Jag behöver inte planera ätandet (och skitandet!) för att kunna träna – jag kan springa en mil på fastande mage, likväl som jag kan springa milen bara en timme efter en måltid.

Jag har läst en massa om kost under tiden, hur kroppen reagerar på kolhydrater och fett, hur förbränning i kroppen går till och kommit fram till att kolhydratfattig kost är optimal för mig. Jag är känslig för socker – när jag testade mitt blodsocker under några dagar kunde jag se att jag toppade på 10-11 ibland, så högt borde en icke-diabetiker komma. Så jag var låg nog på gränsen till diabetes, jag misstänker att om jag inte hade tränat – vilket jag även gjorde med BMI kring 35 – skulle jag ha fått diabetes. Muskelarbete är ett av sätten att hålla blodsockret på rätt nivå, vid muskelarbete produceras hormoner som liknar insulin och som tillsammans med insulin reglerar sockerupptaget – utan insulinets fettlagrande egenskaper – det är därför alla diabetiker får rådet att röra sig dagligen. Fysisk inaktivitet i kombination med övervikt, högt blodtryck och diabetes* leder ofta till metabolt syndrom, som är ett livshotande tillstånd som ofta leder till förtidig död i hjärt/kärlsjukdomar.

Vad som skrämmer mig mera är att kostråden till diabetiker (förr kallad sockersjuka) faktiskt är nästan desamma som till icke-diabetiker;  tallriksmodellen med massor av kolhydrater och lite fett. Sedan ska man tillföra insulin  för att reglera blodsockret. Alla kolhydrater blir till socker i blodet, vissa tas upp snabbt, andra långsammare – alltså blir det antingen en långsam eller en snabb blodsockerhöjning, men höjning blir det. Eftersom maten man äter är fettfattig, håller man inte sig mätt länge och senare tids forskning visar att hjärnan reagerar på blodsockersänkningen och signalerar när nivån sänks – man blir sugen. Och när hjärnan signalerar sug är det svårt att stå emot, man stoppar i sig frukt (som i princip innehåller socker blandat med några vitaminer) eller kolhydrater i någon annan form för att snabbt få upp sockret igen. Med tallriksmodellen skapar man effektivt nya diabetiker!

Numera är det tillåtet att rekommendera måttlig lågkolhydratkost för diabetiker, men det går långsamt. Sunt förnuft säger ju att ju färre kolhydrater man stoppar in i kroppen, desto mindre blodsockerhöjning får man – alltså behöver man mindre mängd tillförd insulin utifrån. Låter rätt logiskt eller hur? Men, det har många av (går)dagens dietister inte förstått, de fortsätter att propagera för tallriksmodellen, ofta med broschyrer tillverkade av läkemedelsbolagen som ser en stadigt ökande kundunderlag med dagens kostråd.

Tips på läsning:

Kostdoktorns blogg – kan man läsa mer om diabetes – sockersjuka – hans sida om diabetes torde nog vara den bästa för en nydebuterad diabetiker att läsa! Andreas Eenfeldt är allmänläkare och har även skrivit en bok – Matrevolutionen –  en faktaspäckad bok med mycket referenser om allt man behöver veta om lågkolhydratkost.
Ät dig ner i viktSten Sture Skaldeman – lite lättsammare bok, men klart läsvärd. Sten Sture har själv minskat massor i vikt med LCHF och skriver på ett medryckande sätt.
Hjärnkoll på viktenMartin Ingvar och Gunilla Eldh – om hur hjärnans belöningssystem och socker funkar. Martin Ingvar är läkare och hjärnforskare, Gunilla Eldh är vetenskapsjournalist och de har tillsammans skrivit en mycket intressant bok.
Fyss – boken om vikten av fysisk aktivitet och hur man ska tänka träning vid olika sjukdomar – en sjukgymnasts bibel!

* Med diabetes avser jag diabetes typ 2, som är den mest förekommande diabetesformen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Påsken gick fint

april 1, 2013

Påskhelgen har tillbringats i trevliga vänners sällskap – Basic med flikvännen Geek har varit hos mig. Det har alltså blivit socialiserande i köttvärlden, lite ovant men väldigt trevligt. Jag har visat dem runt i Gävle; Järnvägsmuseum, Köpis med Espresso House och Ikea gicks igenom, små promenader hit och dit  med kamerorna i högsta hugg och en hel del mat och choklad. Vi har pratat en hel del men också suttit tysta med var sin dator, det är perfekt att kunna umgås på det viset.

Vi besökte även Meat-restaurangen (även kallad mathimlen) igår – och maten var alldeles gudomlig! Jag beställde grillad högrev och det finns inte adjektiv nog att beskriva smaken. En stor, stor och mör köttbit med en söt-rökig smak som kompletterades med grillade grönsaker och någon vitlöksgucka. Det var nästan så att jag tystnade när jag åt, så gott var det! Eftersom jag inte äter kolhydrater kan jag äta hur mycket som helst så jag avslutade måltiden med två desserter – ost med chutney och en kula havtornsglass.

Avlsutade helgen med att följa dem till tåget och tog en löptur hem därifrån – benen orkade med dryga sju kilometer, men sen sa de stopp och jag stapplade in i duschen och nu lär det bli en hel del tittande på gamla serier på Netflix. Det finns inte ork till mera.

Och jag blev lite förvånad när jag läste den här nyheten. Det tog en stund innan jag insåg vilken dag det är idag.


Fyra för maten, etta för service

februari 19, 2013

Var ute och åt med jobbet ikväll, vi brukar försöka få ihop ett gäng och äta en gång i månaden. Vi går inte på samma ställe utan brukar försöka variera lite, för att få lite olika slags mat. Denna gången blev det Hotell City, det nya hotellets restaurang. Det var helt klart godkänd mat, men kökslogistiken och bordsplaceringen var under all kritik! Vi var 13 personer  – de hade reserverat två bord för oss; ett för tio personer och ett för tre personer. När jag föreslog att de skulle slå ihop borden tyckte de bara att de andra borden inte skulle få plats då – så vi klämde ihop oss och fick plats vid samma bord allihop.

Vi hade förbeställt maten så att det skulle flyta bättre, dessutom hade vi mailet med beställningarna med oss så vi visste vad var och en hade beställt. Men det hjälpte inte – köket fick inte ihop maten i tid. Hamburgarna kom in först och vi satt och väntade på de andra, man vill ju inte vara oartig och börja innan alla har fått maten, men efter fem minuter insåg vi att vår mat skulle kallna om vi väntade längre så vi började med vår mat. Vi åt i lugn och ro men hann äta klart innan sista personen hade fått in sin mat. Efterrätterna kom in tre och tre, med fem minuters mellanrum och de missade en. Och restaurangen var definitivt inte fullbokad, det var vi och tre gäster till. Undrar hur länge man får vänta på maten när det är fullsatt?

Maten var god, ingen hade något att klaga på, tvärtom alla var nöjda med käket. Restaurangen har också en LCHF-meny med riktigt smaskiga rätter, men kökslogistiken drog ner betyget rejält. Man bör inte gå dit om man är fler än två i sällskapet.

Så det blir en fyra för maten, men en etta för servicen.


Cheesecake i glas

december 30, 2012

Iväg och shoppade lite med Dottern idag, gick igenom alla klädbutiker igen. Det är oerhört jobbigt att shoppa på vintern, speciellt om man är klädd för en promenad… jag var tvungen att ta av mig långkalsongerna i en provhytt för att kunna fortsätta. Dottern försökte avråda mig från att ha långkalsonger, men det var ju bara 4°C – och jag har mina sidenkalsonger när temperaturen understiger 10°C. Jag vägrar att frysa, det är så onödigt att frysa, jag hatar att frysa. Alltså har jag långkalsonger när det är kallt. Understiger temperaturen -10°C åker merinoulls-långkalsongerna på och är det kallare än -15° är det både ullkalsonger och thermobrallor. Och jag fryser inte, men det blir helt klart väldigt, väldigt varmt när jag kommer in i affärerna. Men som sagt, idag bytte jag om så därefter flöt shoppandet som en dans, kortet glödde och kassarna blev många. Inte så mycket till mig, men desto mera till Dottern.

Kvällen har tillbringats med Väninnan och Påskharen, vi hade en trevlig pratstund runt lite mat. Dottern vill ju gärna träffa dem när hon är hemma – de har ju alltid funnits i hennes liv, de är lite som äldre släktingar till henne. Jag bjöd på korv – Påskharens favoritmat – köttfärslimpa och rostade grönsaker. Till dessert hittade jag en LCHF cheesecake som faktistk var riktigt, riktigt god.

Cheese cake

Cheese cake

Originalreceptet på denna goda  cheesecake hittar du här – eller så tar du mitt, lite modifierade recept.

100g smör
3 dl mandelmjöl
1/2 dl mandelströ eller hackade mandlar

3 dl fet yoghurt eller creme fraische
300 g philadelfiaost
1/2 dl stevia strö (vanligt socker för icke LCHF)
1 dl hallon

Smält smöret och rör ihop det med mandelmjölet. Bre ut smeten på en bakplåtspappersklädd plåt och grädda 6-8 minuter i 175°. Låt svalna, smula till allt och tillsätt den hackade mandeln i smulorna, det blir lite mer krispigt så.

Vispa ihop yoghurt, ost, socker och bär till en jämn smet.

Varva mandelkrosset med ostkrämen i ett glas och toppa med några hallon. Låt stå i kylen en stund innan förtäring. Detta recept är för 5-6 personer i originalet, jag fick bara ihop 4 portioner men jag kanske hade för stora glas. Det gjorde inget, för det var vansinnigt gott.


Livets motpoler

november 28, 2012

Igår var det after work på Skybar, restaurangen i det nya höghuset vid Gavleån. Fantastisk utsikt över stan därifrån och miljön var dämpad, ingen högvolyms-musik där inte. Men maten var lite dämpad, den också. Jag delade på en så kallad planka med korvar, ostar, räkor mm – men det var knappt att jag blev mätt. Beställde då efterrätt – cheesecake med björnbär för det facila priset av 84 kronor. Tänkte mig en rejäl bit cheesecake men fick någon sörja i en liten sillburk! De hade lagt oströran i botten på den lilla glasburken, sedan smulorna och bären ovanpå och locket var på när den kom in. Effektivt sätt att förstöra en cheesecake. Hela kalaset gick på 289 kronor (drack två Loka till maten) och det kändes inte värt pengarna, inte alls. Men som sagt, utsikten och lokalen var fantastiskt fina!

Kvällen för övrigt har tillbringats med studierna, ingen träning denna vecka. Jag har varit så lat att jag har till och med tagit bilen till jobbet, trots att jag bara har två kilometer – den sträckan går jag på 20 minuter, cyklar på 8 minuter. Men bara tanken på att hämta cykeln i källaren och sedan behöva ställa in den i cykelförrådet på jobbet får mig att treva efter bilnycklarna. Visserligen har jag planerat in en massa ärenden direkt efter jobbet, det är ju mycket grejer som ska hämtas och köras bort nu när köksrenoveringen pågår, men jag tycker ändå att det är höjden av lathet att ta bilen för den korta sträckan. Jag tycker så på kvällen i alla fall, på morgonen däremot känns bilen som det mest förnuftiga valet.

Det är tunga morgnar nu, det är nästan omöjligt att komma upp, jag snoozar och snoozar så länge som möjligt – och sedan får jag stressa av bara den. Jag ligger under täcket och försöker känna efter om jag verkligen är frisk nog att gå till jobbet, hoppas på en spontanfraktur i bäckenet eller något annat som skulle kunna rädda mig från att gå upp. Tyvärr är det sällan jag är sjuk så det är bara att kliva upp och fort in i duschen så jag vaknar ordentligt. Det händer att jag gråter i duschen, jag tycker så synd om mig själv för att jag måste upp, jag gråter för att livet är så orättvist och tvingar upp mig varenda j-a morgon. Dock brukar humöret stiga i takt med att jag får i mig kaffe och något matnyttigt, när jag väl kommer ut brukar livet åter kännas värt att levas.

Så här på kvällarna dock känns livet trevligt och mysigt, det är svårt att komma i säng och jag kan ha svårt att somna om jag lägger mig för tidigt. Jag pysslar och läser, tittar på teve och surfar runt och bara mår bra ju senare det blir. Sängen känns inte ett dugg lockande, den är bara irriterande där den påminner mig om att jag måste lägga mig där och sova. Det är så otroligt märkligt att denna säng som är så underbart skön, mjuk, omslutande och varm på morgonen, kan vara så obekväm, kvävande, svettig och ovänlig på kvällen.

Eller så är det bara ännu ett exempel på Livets motpoler – liv och död, natt och dag, morgonsäng och kvällssäng.


På begäran – recept

oktober 21, 2012

Hittade hängmörad ryggbiff med fettkappan kvar på lokala Coop och tänkte festa till lite. Kilopriset var naturligtvis skyhögt och de såldes i tvåpack så jag var tvungen att äta två stycken (drygt 400 gram) – så det gällde att ha en god sås till och några broccolibitar till. Bestämde mig för att göra en habanero-sås som jag hade fått tips om för ett par veckor sedan. Och jag ångrar mig inte – det var smaker värda en söndagsmiddag! Då jag av erfarenhet vet att min mailbox nu kommer att fyllas med frågor om recept så får ni det på en gång! Tipset om handskar är viktigt, det är oundvikligt att man kliar sig i ögat precis efter att man har skurit habaneron.

Habanerosås OBS! Använd handskar när du handskas med habaneron.

  • Hacka en habanero och fräs på låg värme, i mycket smör.
  • Tillsätt sisådär en deciliter vispgrädde
  • Plocka bort habaneron
  • Tillsätt 1 msk äppeljuicekoncentrat, 1 msk kalvfond och 1 msk chilipulver
  • Tillsätt sisådär en deciliter riven Västerbottensost mot slutet, det ska inte koka därefter, osten ska bara smälta.

I originalreceptet står det äppeljuice, men jag tyckte att det lät mesigt med en matsked så jag körde med koncentrat. Jag är inte heller säker på hur mycket grädde och ost jag hade i, däremot måttade jag kalvfonden och chilipulvret. Förväxla inte chilipulver med chilipeppar, chilipulver är en blandning av chilipeppar, spiskummin och lite andra smaker.

Jag skulle kunna gissa att om man blandar i citrusfruktsaft (lime, citron, apelsin, clementin) så funkar det bra med att ha räkor i slutet – en fet och härlig sås till någon torr och tråkig fisk.

[Receptet är ursprungligen från Den Högt Graderade i Huvudstaden]


Tilltugg när man arbetar

oktober 8, 2012

Kroppen skrek nej idag när jag funderade på att träna, knät värker rätt bra efter helgens övningar. Katan som vi körde på lördagen, Enpi (Empi) tog hårt på knät – de första två teknikerna tog nästan död på mig! Så jag beslutade mig för att stanna hemma och jobba lite med klubbens hemsida istället.

För att orka med arbete på kvällen beslutade jag mig för att göra lite godis, LCHF godis, något med låg halt av kolhydrater. Jag funderade länge på vad och så kom jag på det – rulltårta! Jag hittade ett recept på nätet på finsk rulltårta, kääretorttu. Jag bytte ut socker mot Stevia Strö, vetemjöl mot mandelmjöl och potatismjöl mot kokosnötsmjöl. Egentligen ska det vara smörkräm som fyllning, men jag ville ha mycket chokladsmak som vanligt. Här kommer receptet;

Rulltårtsbotten

Vispa ägg och Stevia poröst.
Sikta i de torra ingredienserna.
Grädda på en bakplåtspappersklädd ugnsform 6-8 minuter i 225°.
Stjälp över på en Steviaströdd bakplåtspapper.

Fyllning

  • 100 g Lindts 85% choklad (19% kh)
  • 3/4 dl vispgrädde (3% kh)
  • 40 g smör (0,5% kh)
  • 1 dl hallon (8% kh)

Smält chokladen, värm upp grädden och blanda ihop.
Rör i smöret som bör vara rumsvarmt, annars skär det sig gärna – om det skär sig, häll i lite iskallt vatten och vispa av bara f-n!
Mixa hallonen och blanda i chokladkrämen.
Bre fyllningen på rulltårtsbotten, rulla ihop med hjälp av pappret och låt eventuellt svalna.
Servera med vispad grädde och hallon, eller bara ät som den är!


Ingen miljöbov!

oktober 1, 2012

Funderar ibland på miljöaspekten när det gäller min kost, jag har ju läst om förslag på köttfria måndagar på skolorna och folk som skriker sig hesa över köttätarnas miljöpåverkan. Jag vill ju inte vara miljöbov, jag vill ju inte vara någon slags bov faktiskt. Och så har jag tänkt, funderat och räknat lite för att få svar på om jag är en miljöbov eller inte.

  • Idag tillagade jag 300 g chorizokorv (3 st á 100g) och cirka 300 g vitkål, med en stor klick smör på. Två tredjedelar av det blir lunch i morgon, en tredjedel middag (jo, jag kan äta samma mat flera gånger i rad). Det kan lika gärna vara 300 g kyckling, köttfärs, rent kött eller fisk – tillbehöret brukar vara blomkål, vitkål, grönkål, spenat eller broccoli, ibland bara en grönsallad, men alltid ordentligt med fett på – olivolja och smör är det vanligaste, ädelost kan jag också strö över grönsaker, liksom grädde kan hällas i pannan när jag har stekt färdigt.
  • Till frukost äter jag 1,5 dl rysk yogurt 17% fett + 2 ägg. Ibland har jag i lite bär; hallon, blåbär eller havtorn. Jag kan också äta en omelett på 2-3 ägg, någon gång med ett halvt paket bacon till. Det händer att jag äter gårdagens middag till frukost, om jag inte kände mig hungrig vid middagsdags dagen före.
  • Som mellanmål och kvällssnacks äter jag cirka 50 g mandlar, en tjock skiva ost (50-75g), 1/2 dl fet yoghurt, 50 g skinka eller salami, speciellt de dagar jag ska träna.
  • Ett par gånger i veckan lägger jag till 100 g choklad i någon form och varannan-var tredje vecka äter jag glass. Det händer – som i helgen – att jag äter LCHF-kladdkaka till lunch, men det är undantag.

Jag försöker se till att kött, fisk och kyckling är närproducerat, äggen ska komma från frigående höns. Just nu finns det massor av vitkål och blomkål som är färskt och svenskt, annars blir det fryst. Korven är väl lite tveksam, men den är ju faktiskt gjord på en massa restprodukter som blir kvar när de finare köttbitarna är tagna, jag tycker inte det är fel att nyttja så mycket som möjligt av djuret man har dödat. Bären borde jag väl plocka själv, men riktigt så miljövänlig är jag inte utan plockar från frysdisken, så det är ju ett minus. Tyvärr har inte Geflemejerier tillräckligt fet yoghurt utan jag får hålla mig till Lindahls ryska yoghurt som har fraktats hit från Tysklan, ibland köper jag dock Geflemejeriers naturella yoghurt och blandar ut med vispgrädde. I mesta möjliga mån köper jag även svenskproducerade grönsaker, men det växer inte så mycket broccoli och blomkål i Sverige på vintern så då är blir det frysta grönsaker. Chokladen och mandel- samt cocosmjölet som krävs till mina bakverk är importerat, men det är inga stora mängder jag gör av med per år.

Jag kan inte förstå hur min kost skulle vara mer miljö-ovänlig än spannmålsätarnas kost. Väldigt mycket av maten som de äter är importerad, hitflugen – jag har inte sett alltför många risfält, apelsinträd eller bananodlingar i vårt avlånga land. Norr om Dalälven är det inte så mycket frukter som finns naturligt på vintern, möjligen vinteräpplen men sådana ser jag sällan i affärerna. Sojabönor odlas inte heller i någon större skala, de kan troligtvis trivas i södra Sverige, men importeras för det mesta, precis som de flesta andra bön- och linssorterna. Bruna bönor är väl nästan den enda bönsorten som odlas i större skala. Quinoa och couscous är också importerade, vi har för kallt klimat för att odla sånt. Och de flesta icke-köttätare äter liksom tallriksmodellsätarna, tre huvudmål + mellanmål; mängden volym- och viktmässig är större än den kosten jag äter.

Mängden mat jag äter är bra mycket mindre nu än då när jag åt kolhydrater, men jag är mätt på det. Ingen pasta, potatis eller ris för att fylla magen, inga produkter med mjöl i – inga bönder behöver odla spannmål för att jag ska äta bröd utan de kan låta kossorna beta och äta upp spannmålet. När jag äter kött eller kyckling äter jag även skinn och fett, bara benen återstår när jag är klar, hårdstekt fläsksvål är svingott! Min sockerkonsumtion är minimal. Min kost är alltså mycket protein- och fettrik och mycket fattig på kolhydrater. Jag äter mindre mängd mat. Dessutom skiter jag mycket mindre nuförtiden, bara det är ju miljöbesparande.

Så svaret är nej. Jag är ingen miljöbov.