Sensationellt!

augusti 27, 2014

Var ute och käkade idag med två kollegor, på New India i Gävle.

Smaksensation!
Servicesensation!

Jag åt en lamm tikka sizlar, en tandoori-rätt som smakade himmelskt, lammet var mört och smälte i munnen, grönsakerna heta med tuggmotstånd och såsen var en dröm i rött. En av kollegorna fick fel rätt till bordet – det bjöd restaurangen på och kom med den beställda rätten strax efter. Vi tjafsade lite om vem som skulle ha naan-bröd och vem som skulle ha papadam till förrätt – och servitören såg till att alla fick av allt och vi betalade bara för en. Dessert? Mangoglass med vispgrädde, utan extra kostnad. Det känns som om det blir fler besök på det stället – menyn var rätt lång så det tar några gånger innan jag tagit mig igenom alla rätter med lamm.

Mycket god mat och extraordinär service – det är vi inte bortskämda med!

Betyg för New India Gävle

– 5 ninjor av 5 möjliga!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Påsken gick fint

april 1, 2013

Påskhelgen har tillbringats i trevliga vänners sällskap – Basic med flikvännen Geek har varit hos mig. Det har alltså blivit socialiserande i köttvärlden, lite ovant men väldigt trevligt. Jag har visat dem runt i Gävle; Järnvägsmuseum, Köpis med Espresso House och Ikea gicks igenom, små promenader hit och dit  med kamerorna i högsta hugg och en hel del mat och choklad. Vi har pratat en hel del men också suttit tysta med var sin dator, det är perfekt att kunna umgås på det viset.

Vi besökte även Meat-restaurangen (även kallad mathimlen) igår – och maten var alldeles gudomlig! Jag beställde grillad högrev och det finns inte adjektiv nog att beskriva smaken. En stor, stor och mör köttbit med en söt-rökig smak som kompletterades med grillade grönsaker och någon vitlöksgucka. Det var nästan så att jag tystnade när jag åt, så gott var det! Eftersom jag inte äter kolhydrater kan jag äta hur mycket som helst så jag avslutade måltiden med två desserter – ost med chutney och en kula havtornsglass.

Avlsutade helgen med att följa dem till tåget och tog en löptur hem därifrån – benen orkade med dryga sju kilometer, men sen sa de stopp och jag stapplade in i duschen och nu lär det bli en hel del tittande på gamla serier på Netflix. Det finns inte ork till mera.

Och jag blev lite förvånad när jag läste den här nyheten. Det tog en stund innan jag insåg vilken dag det är idag.


Fyra för maten, etta för service

februari 19, 2013

Var ute och åt med jobbet ikväll, vi brukar försöka få ihop ett gäng och äta en gång i månaden. Vi går inte på samma ställe utan brukar försöka variera lite, för att få lite olika slags mat. Denna gången blev det Hotell City, det nya hotellets restaurang. Det var helt klart godkänd mat, men kökslogistiken och bordsplaceringen var under all kritik! Vi var 13 personer  – de hade reserverat två bord för oss; ett för tio personer och ett för tre personer. När jag föreslog att de skulle slå ihop borden tyckte de bara att de andra borden inte skulle få plats då – så vi klämde ihop oss och fick plats vid samma bord allihop.

Vi hade förbeställt maten så att det skulle flyta bättre, dessutom hade vi mailet med beställningarna med oss så vi visste vad var och en hade beställt. Men det hjälpte inte – köket fick inte ihop maten i tid. Hamburgarna kom in först och vi satt och väntade på de andra, man vill ju inte vara oartig och börja innan alla har fått maten, men efter fem minuter insåg vi att vår mat skulle kallna om vi väntade längre så vi började med vår mat. Vi åt i lugn och ro men hann äta klart innan sista personen hade fått in sin mat. Efterrätterna kom in tre och tre, med fem minuters mellanrum och de missade en. Och restaurangen var definitivt inte fullbokad, det var vi och tre gäster till. Undrar hur länge man får vänta på maten när det är fullsatt?

Maten var god, ingen hade något att klaga på, tvärtom alla var nöjda med käket. Restaurangen har också en LCHF-meny med riktigt smaskiga rätter, men kökslogistiken drog ner betyget rejält. Man bör inte gå dit om man är fler än två i sällskapet.

Så det blir en fyra för maten, men en etta för servicen.


Livets motpoler

november 28, 2012

Igår var det after work på Skybar, restaurangen i det nya höghuset vid Gavleån. Fantastisk utsikt över stan därifrån och miljön var dämpad, ingen högvolyms-musik där inte. Men maten var lite dämpad, den också. Jag delade på en så kallad planka med korvar, ostar, räkor mm – men det var knappt att jag blev mätt. Beställde då efterrätt – cheesecake med björnbär för det facila priset av 84 kronor. Tänkte mig en rejäl bit cheesecake men fick någon sörja i en liten sillburk! De hade lagt oströran i botten på den lilla glasburken, sedan smulorna och bären ovanpå och locket var på när den kom in. Effektivt sätt att förstöra en cheesecake. Hela kalaset gick på 289 kronor (drack två Loka till maten) och det kändes inte värt pengarna, inte alls. Men som sagt, utsikten och lokalen var fantastiskt fina!

Kvällen för övrigt har tillbringats med studierna, ingen träning denna vecka. Jag har varit så lat att jag har till och med tagit bilen till jobbet, trots att jag bara har två kilometer – den sträckan går jag på 20 minuter, cyklar på 8 minuter. Men bara tanken på att hämta cykeln i källaren och sedan behöva ställa in den i cykelförrådet på jobbet får mig att treva efter bilnycklarna. Visserligen har jag planerat in en massa ärenden direkt efter jobbet, det är ju mycket grejer som ska hämtas och köras bort nu när köksrenoveringen pågår, men jag tycker ändå att det är höjden av lathet att ta bilen för den korta sträckan. Jag tycker så på kvällen i alla fall, på morgonen däremot känns bilen som det mest förnuftiga valet.

Det är tunga morgnar nu, det är nästan omöjligt att komma upp, jag snoozar och snoozar så länge som möjligt – och sedan får jag stressa av bara den. Jag ligger under täcket och försöker känna efter om jag verkligen är frisk nog att gå till jobbet, hoppas på en spontanfraktur i bäckenet eller något annat som skulle kunna rädda mig från att gå upp. Tyvärr är det sällan jag är sjuk så det är bara att kliva upp och fort in i duschen så jag vaknar ordentligt. Det händer att jag gråter i duschen, jag tycker så synd om mig själv för att jag måste upp, jag gråter för att livet är så orättvist och tvingar upp mig varenda j-a morgon. Dock brukar humöret stiga i takt med att jag får i mig kaffe och något matnyttigt, när jag väl kommer ut brukar livet åter kännas värt att levas.

Så här på kvällarna dock känns livet trevligt och mysigt, det är svårt att komma i säng och jag kan ha svårt att somna om jag lägger mig för tidigt. Jag pysslar och läser, tittar på teve och surfar runt och bara mår bra ju senare det blir. Sängen känns inte ett dugg lockande, den är bara irriterande där den påminner mig om att jag måste lägga mig där och sova. Det är så otroligt märkligt att denna säng som är så underbart skön, mjuk, omslutande och varm på morgonen, kan vara så obekväm, kvävande, svettig och ovänlig på kvällen.

Eller så är det bara ännu ett exempel på Livets motpoler – liv och död, natt och dag, morgonsäng och kvällssäng.


Missnöjd restaurangbesökare!

juli 3, 2012

Ikväll var vi och käkade, några arbetskamrater som firade av en tjej som slutar. Kvällens restaurang var Söderhielmska Gården, en gammal anrik restaurang på Söder i Gävle med en stor uteservering. Menyn såg helt okej ut och jag hade för mig att de faktiskt har ett bra kök, jag bestämde mig för en hamburgare från Faringe Slakteri med bacon- och vitlöksmayo + cole slaw. Jag ville inte krångla till det med att begära varma grönsaker istället för pommes frites, vi gjorde beställningen i förväg för att det skulle gå smidigt till så jag tänkte att jag nog skulle bli mätt på bara burgaren och geggorna.

Så fel man kan ha ibland.

Jag förväntade mig en tjock fin hamburgare med tydlig struktur, ni vet en sådan där lite oregelbunden hamburgare med känsla av att man faktiskt äter malet kött. Icke. Det var två tunna skivor av hopklistrade köttslamsor som smakade mest glutamat – typ frysta burgare. Jag åt en tredjedel av den ena, sen kunde jag inte äta mer, det smakade bara smakförstärkare och kemiska tillsatser.  Jag åt upp majonnäsen och cole slawen, men mätt blev jag inte – jag vägrade att äta pommes frites och bröd för att mätta mig, så min tallrik var relativt orörd när den bars ut igen. Jag sa också till servitören att hamburgaren var oaptitlig och inte gick att äta, han bad om ursäkt och sa att slakteriet hade levererat fel. Jag misstänker att de hade sprungit över gatan och inhandlat Coops frysta lågprisburgare.

Hade de sagt innan vi fick in maten att hamburgaren inte var det som stod på menyn hade jag kunnat ändra mig. Jag fick inte heller något erbjudande om att få kaffe, dryck eller dessert som plåster på såren. Inte erbjudande om någonting, faktiskt. Dessutom tog det närapå 30 minuter att få notan klar. Hade de åtminstone dragit av Ramlösan som jag drack, hade jag kunnat tänka mig att ge det beloppet i dricks.  Hade de erbjudit mig någonting för att maten inte motsvarade förväntningarna (och det som stod på menyn) hade jag kunnat tänka mig att gå dit igen. Det hade räckt med ett litet ”Vi bjuder på kaffet” så hade jag känt mig mindre lurad.

De fick inte en spänn i dricks. Och de slipper mig som gäst i framtiden.

Men sällskapet var trevligt och kvällen för övrigt var riktigt givande.


Jag har varit i M(e)at-himlen

december 7, 2011

Var och käkade köttbuffé på MEAT i Gävle med en Väninna. Vi har ju inte hunnit prova stället än, trots att det har funnits där ett par månader, så istället för latte med kycklingwrap bestämde vi för att äta riktig mat. Hon är inte heller någon kolhydratälskare så ett köttställe lät bra.

Jag vet inte hur jag ska beskriva maten, mina ord räcker inte till.

Köttbuffé, dvs kocken skar upp bitar av fläsk-, nöt- eller kycklingkött. Korv kunde man också få, egentillverkad. Köttet kom från närliggande orter; Hamrånge Highland, Siljan Chark och Ockelbo kyckling. Till det en massa tillbehör; saffranssmör, vitlökssmör, såser. Fänkåls-slaw, sallad, vinmarinerade champinjoner, rotsaker. Bara att plocka på tallriken.

Tog en slev av fänkåls-slaw som smakade som … ja, den bästa coleslawen någonsin, med tydlig fänkålssmak, krämig men ändå smakrik. Champinjonerna smälte i munnen. Salladen med valnötter och en mild härlig dressing till. Rotsakerna och potatisen fick vara, men jag misstänker att de var lika väl tillagade som det andra.

En skiva märgpipa. Röd. Varm. Mör. En tjock skiva fläsksida med tjock fettrand och knapert skal. En skiva ytterlår, tunn, varm, röd. Allt detta gånger två. Fläsk ännu en gång.

Första kvarten talade vi inte med varandra. Vi bara skar och tuggade, tystade av smakerna,  den milda men smakrika kryddningen. Timjan, saffran, rosmarin, vitlök. Kombinationen fläsk och saffranssmör. Märgpipa och fänkål. Köttet som smälte i munnen. Fläsksvålet som knaprade mellan tänderna.

Jag har varit i mathimlen.

 


Mat och sånt

november 30, 2011

Utsökt mat på Kalles Bar&Grill – ryggbiffen var precis så rare som jag ville ha den, grönsakerna spänstiga (men få!) men bearnaisesåsen drog ner betyget lite, det hade varit godare med någon annan sås, jag har svårt för bea. Efterrätten, friterad Camembert med glass och varm hjortronsylt var himmelsk, även den friterade persiljekvisten, synd bara att det var så lite hjortronsylt. En detalj som drog ner betyget ännu mer var att det var så dålig belysning, det var svårt att se maten – jag vill se vad jag stoppar i mig! Fyra Ninjor (av fem möjliga) får de av mig.

Nu avslutar jag kvällen med lite mörk choklad. Inga stora mängder, bara sisådär 100 gram eller nåt, Labys choklad med lakrits och havssalt.