Vila i ingenting

juni 12, 2017

Det känns som om mina ord har sinat eller så är det bara stiltje i mitt Liv just nu.

Inga känslostormar.
Inga förhoppningar.
Inga besvikelser.

Ingenting.

Det är rätt skönt att få vila i ingenting.


Tillförsikt inför sommaren

maj 21, 2017

En lång månad har det varit, bara några dagar efter påskens pånyttfödelse halkade jag och trillade ner i det mörka hålet igen. Jag hängde i bara fingertopparna, jag fick ta till alla mina krafter för att kravla mig upp igen.

Vänner – både cyberrymdsvänner och AFK-vänner har funnits där och orkat med mitt ältande och hjälpt mig att bena ut det ena efter det andra och inte låtit mig sitta med offerkoftan på.

Oron inför knäoperationen finns fortfarande kvar, men inte så tärande som tidigare – det blir vad det blir. Just nu kan jag springa ett par gånger i veckan och det räcker, karaten är det sämre med – men jag tänker komma tillbaka till karaten, på något sätt ska det gå.

Ser med tillförsikt fram emot sommaren, den kanske inte blir riktigt som jag skulle önska mig, men den kommer inte att bli bra ändå.


Känner mig pånyttfödd

april 16, 2017

Påskdagskväll och hittills har denna långhelg varit riktigt social och bra. Jag har haft sociala kontakter, fysisk aktivtet, god mat och tid att tänka.

Åkte iväg till Lillebror på skärtorsdagen och vi umgicks sådär som vi brukar – vid var sin dator och sen en tur till ett av hans ex för att snacka skit. Åt godis i massor efter att ha käkat på Re:bel.

Långfredagen började med en tänkt kort löptur, men eftersom mitt lokalsinne blev kvar hemma så blev det en lite längre tur. Jag hann också med en fika hos Människa. Med Människa menar jag en person som jag kan tala med, utbyta tankar med och alltid får något att fundera över efteråt. Sådant berikar.

Påskafton blev lite stressigt med besök hos Lillsyrran och sedan till Mamma. Mamma kom fortfarande ihåg oss, men kunde inte riktigt placera oss. Hon tyckte dock att det var trevligt att få besöka Ica med flickorna och få sig några chokladbitar.

Denna påskdag började med lite tillsammansfika på förmiddagen, utbyte av tankar är alltid kul! Därefter njöt jag av lite bilder på påskens konstutställningar i stan, bildsinnet har fått sig lite näring också. Det blev ju en långpromenad till utställningarna så jag kroppen har fått sitt på köpet.

Känner mig lite pånyttfödd, faktiskt.


I morgon är jag en Ninja igen

april 9, 2017

Vaknade denna söndagsmorgon med obehagskänsla i hela mig, en känsla av hopplöshet. Låg kvar och väntade på att percolatorn skulle brygga färdigt, fick i mig en kanna kaffe och en snus och kände att jag kommer att få en skitdag. Jag avskyr söndagar nuförtiden. Då kommer alla mina tillkortakommanden fram i ljuset, alla mina planer som har spruckit, alla mina drömmar som gått i kras. Jag ältar mina misstag om och om igen, försöker hitta en utväg, men ser bara hinder och motkrafter.

Förr var söndagen den sköna slappardagen. När Dottern var liten och jag levde med hennes far – då gjorde vi inte mycket, åt frukost länge, slappade och hade lite mysigt på kvällen. När min Älskade levde – då drällde vi omkring i morgonrocken hela dagen, åt pizza och godis och tittade på teve. Och även den senaste relationen så kunde vi ofta vakna på tillsammans på söndagsmorgonen med en lång och härlig frukost.

Nu är det bara ensamt. Det är sällan jag känner mig ensam, men söndagarna kan jag göra det. Ensamhetskänsla är förödande, den tär på själen. Försöker fylla mina söndagar med vänner, men jag längtar efter den otvungna, oplanerade söndagen, då jag inte behöver göra något, då jag har någon nära i alla fall. Då jag får vakna tillsammans. Närheten. Ensamhet är så … tomt.

I morgon är det måndag igen. Då klättrar jag över hinder, vänder motkrafterna till medkrafter och smider nya planer, drömmer nya drömmar.

I morgon är jag en Ninja igen.


Överlever april också

april 2, 2017

Söndagförmiddag i april. En skitmånad brukar det vara, men jag tror jag överlever även detta år.

Det är denna längtan efter våren, grönskan, solen. Just nu är det varken vinter eller vår, det är bara grått och smutsigt. Skulle behöva något som piggar upp mig ordentligt, men just nu är det mest bara jobb i sikte. Som tur är kommer det några röda dagar framöver, korta arbetsveckor är vad jag behöver. Fast – långhelger kan bli lite trista när man lever självsam.

Får väl försöka överleva april i år också, det kommer att gå. Tror jag.


En sådan dag

mars 11, 2017

En del dagar är bara skimrande och ljusa.
En del dagar känns livet ljuvligt och lätt.
En del dagar lyckas jag med allt jag företar mig.

Idag har inte varit en sådan dag.

 


Här och nu

januari 31, 2017

Har varit på karatehelg i Landskrona – utbildning i dagarna två. En lång resa och långa dagar, men jag har haft massor av tid att tänka. Karatemiljön får mig att fokusera bättre, tänka tydligare.

Nattvaknandet har återkommit, men det gör inget. Jag känner att saker och ting börjar klarna, bitarna faller på plats – ibland till och med på rätt plats. Någon slags inre frid börjar skymta lite längre bort. Till dess är det bara att finna sig.

Här och nu.


Blir inte lätt att somna

oktober 28, 2016

En fredagkväll med en massa skrivande. Bara för mig själv, för att klara mina tankar. Jag måste säga att jag har varit produktiv och en del saker har faktisk blivit lite klarare. Helt klart värt ett par timmars förstrött tangentbordsknackande som sedan mynnade ut i flera insikter och mer strukturerat skrivande. Tyvärr gällde det inte studierna som jag borde ha tagit itu med i kväll.

Men jag hinner studera sen. Rapporten som ska vara inne i november är klar, nu är det bara fördjupningsuppgiften och en halv rapport kvar – de ska vara inne i december. Det kommer jag att hinna med.

Nu ska jag fundera på allt jag har kommit fram till under kvällens skrivande. Kommer inte att bli lätt att somna.


Mån om min hälsa

oktober 23, 2016

Dagens plan var att plugga. Först en löptur och sedan plugga. Det gick … sådär.

Löpningen blev en rätt smärtsam historia, första fyra kilometrarna gick väl an, men sedan blev det lite tungt. Jag var tvungen att stanna och gå efter 6K, det gick inte att springa längre för det smärtande knät. Men jag sprang i alla fall, det känns bra i själen.

Väl hemma pysslade jag med lite av varje – bäddade, plockade undan, tvättade och sånt smått medan jag i huvudet planerade läsandet. Gjorde i ordning läshörnan, tog fram artiklarna jag skulle läsa och ställde fram snus, vatten och kaffe inom räckhåll. Och precis när jag satt mig och greppat den första artikeln fick jag en liten chatförfrågan – om jag ville se på film idag. Det var ju ett erbjudande som jag inte kunde säga nej till – jag vill ju inte vara otrevlig – så det var bara att masa sig upp och ge sig iväg.

Dagen har alltså tillbringats i en soffa med Trevligt Sällskap och bra film. Det är viktigt att man sköter sina sociala kontakter även AFK, har jag hört, det är bra för hälsan.

Och jag är väldigt mån om min hälsa.


Svart bälte i prokrastinering

oktober 15, 2016

Den här dagen var vigd åt läsning. Flera artiklar skulle lusläsas och granskas noga, en bok låg framme för genomskumning.

Så jag började dagen med en promenad och därefter lite hushållpyssel, sånt där viktigt som att vika ihop handdukar och örngott, måste ju göras idag – liksom handdiskning av diverse kökspryttlar som var dammiga.

Satte mig till slut i fåtöljen med en av artiklarna men då ringde en Väninna och vi kom överens om att ses på stan. Vi käkade brunch ihop och kollade på en utställning. Därefter följde lite shopping och väl hemma insåg jag att jag bara måste tvätta och skriva några mail. Då började klockan bli eftermiddag och för att få lite mer frisk luft stack jag iväg till Vårvik och satt bland klipporna tills det började skymma, tankarna fick vandra fritt där jag satt alldeles ensam, det var inga andra människor där idag. Det var rena läkekuren för mitt oroliga inre, jag blev alldeles lugn.

När jag kom hem var det mörkt, då var det ju ingen idé att sätta igång och läsa utan jag har zappat mellan tevekanalerna samtidigt som jag har chattat och kollat på youtube.

Jag har svart bälte – inte bara i Shotokan Karate – utan också i prokrastinering.