Allt annat är vansinne i mitt sinne

Idag har jag utövat min rätt – och skyldighet – att rösta.

Finklädd och med röstkortet i väskan cyklade jag i solskenet till vallokalen, stod och tittade en stund på alla människor som strömmade till och från lokalen innan jag själv gick in, tog några lappar och ställde mig bakom det gröna skynket och stoppade in valsedlarna. Jag kontrollerade noga att valförrättaren stoppade mina kuvert i rätt låda och röstförättaren markerade alla tre valen i röstlängden.

Känner mig nöjd med att ha förmånen att leva i en demokrati.
Känner mig nöjd med att få rösta på vilka jag vill utan att någon försöker skjuta mig.

Hur röstade jag då, undrar ni säkert, mina kära läsare.

Jag röstade för demokrati.
Jag röstade för solidaritet.
Jag röstade för mångfald.

Allt annat är vansinne i mitt sinne.

Internationella kvinnodagen passé?

[Inlägget nedan skrevs 2010. Den är fortfarande lika aktuell.]

Det här med Internationella kvinnodagen har spelat ut sin roll i Sverige, eller hur?

Jag menar – här i Sverige är vi ju jämställda, vi har lika lön för samma arbete, kvinnorna blir myndiga vid samma ålder som männen, kvinnor får söka alla jobb som männen. Sen att de flesta kvinnodominerade arbeten såsom hemtjänst, barnomsorg, städning genererar mindre pengar i plånboken än till exempel parkarbetare, brandmän och snickare – det har inget med jämställdhet att göra, det är ju olika arbeten och måste betalas olika, eller hur?

Det vet vi ju att brandmännen har livsfarligt yrke som kräver fysisk styrka – han måste ju in i röken och bära ut människor, därför ska de tjäna mer än kvinnorna i hemtjänst. Kvinnorna i hemtjänsten får ju skylla sig själva när de inte tränar så att de klarar de tunga lyften och förflyttningarna av människor, och de bör ju förstå att inte stå nära dessa MRSA-smittade, Hiv-positiva, vinterkräksjuka eller bara allmänt gamla och sjuka människor som de ska byta blöjor på.

Och barnomsorgen – det är ju bara att passa lite ungar om dagarna, hur jobbigt kan det vara jämfört med att köra traktor eller gräsklippare… för att inte snacka om snöröjning och lövkrattning – det är kvalificerat arbete jämfört med att jaga ungar på en inhägnad gård.

Behagar mannen, det gör den svenska kvinnan av egen fri vilja, det är inte av tvång hon rakar sig både här och där och stoppar fötterna i små skor med skyhöga klackar, det är av egen fri vilja. Den svenska kvinnan drar sig tillbaka till ett rosa gym utan män när hon vill träna utan make-up – för den svenska kvinnan svettas inte framför en man, men det är ju av egen fri vilja, inte alls något dolt kvinnoförtryck.

Den unga svenska flickan tycker att det är okej att bli kallad för slampa om hon har legat med fler än två killar, hon ska också ta ansvaret för att killen inte blir far mot sin vilja – hon ska ju helst göra abort om han inte vill bli pappa. Att killar fortfarande ses som lite häftiga när de drar över den ena slampan efter den andra, det är ju bara som det ska.

Nä, nog har vi det jämställt här i Sverige och kan skippa det här med feminism och internationella kvinnodagar. Eller?

Länge leve feminismen och den Internationella kvinnodagen – åtminstone borde den leva tills kvinnors och mäns varande och görande värderas lika i hela världen.

Negrer, kukar och fittor

Bo Hanssons ”svartingar” har diskuterats i ett par dagar. Jag har naturligtvis också pratat om det, funderat över det och blivit förbannad. Mest förbannad på dessa gubbar som inte förstår, i sin manliga vita översitteri, att en kränkning inte bestäms av den som kränker, utan av den som blir kränkt.

Prova att byta ut ordet svarting… mot kuk till exempel. Nu kommer den där kuken in. Det är för många av de där kukarna i laget. Det är ju sant, förvisso har ju de flesta män en kuk. Men alla vi som hör detta förstår att det inte är en beskrivning av någons utseende, utan en nedsättande benämning. Svarting, neger, guling – det är ord som har fått en värdering i sig, de orden är inte neutrala beskrivningar.

Neger må betyda svart på latin, men kuk är också en benämning på penis, fitta en benämning på kvinnans könsorgan – men inte säger vi fitta om en kvinna förutom då vi har avsikten att trycka till henne, kränka henne. Varför ska då människor envisas med att säga neger och komma med den idiotiska förklaringen att det betyder svart.

Neger, svarting, guling – det är ord som är nedsättande, kränkande. Att använda de orden om människor är att kränka. Att envisas med att kalla chokladbollar för negerbollar är inte barnsligt, det är oförmåga att känna empati med de som i långa tider varit förtryckta.

Men min kompis Ahmed som kommer från Etiopien han tycker inte att ordet neger är rasistiskt, det är ungefär lika gångbart som att säga att alla muslimer är galna förutom min granne Reza, för han är trevlig – det är bara olika sidor av rasism.

Däremot tycker jag att det kan vara okej att säga svart människa, när det är befogat – exempelvis vid signalement. Då tycker jag att man även kan använda sig av asiat, latinamerikansk och så vidare. Precis som jag kan säga den blåögda, den blonda, den med rastaflätor.  Att undvika ordet svart helt när man talar om människor med svart/mörk hudfärg kan bli riktigt konstigt, hur ska man kunna ge ett signalement utan att ange hudfärg? Det är inte rasistiskt eller nedvärderande att beskriva någons utseende.

Nä, Bo Hansson och hans försvarare har inte förstått att de är översittare. De försvarar sig med att hänvisa till en dåtid då det var allmänt accepterat att kränka icke-vita människor, att de är uppväxta på den tiden. Men de är precis lika oskyldiga som chefen som klappar sekreteraren på rumpan och säger – Men jag menar inget sexuellt med det, det är bara en klapp på rumpan.

Empatilöst. Det är vad det är.