Det går framåt

augusti 30, 2017

Nu har det gått en vecka och jag slipper bandaget runt knät, det räcker med stödstrumpa. Benet ser rätt häftigt ut, det har ju fortsatt att blöda inuti och någonstans ska blodet ta vägen så hela benet är missfärgat.  Nätterna är fortfarande lite besvärliga, men det kommer också att bli bättre – det är jag övertygad om. Det är också lite bökigt att göra saker hemma, det kräver en hel del planering att bara sätta på kaffe… för att inte tala om en hel måltid. Det är så lagom kul att sätta sig till bords och upptäcka att en har glömt besticken… många svordomar har hörts i Isternästet senaste dagarna. Men – det går framåt, det gör det.

Hematom längs hela benet

Annonser

Ingen skruv lös!

augusti 28, 2017

Idag tog jag mig en liten bussresa till arbetet, fick prata lite med människor, äta lunch i sällskap och se på mina röntgenbilder efter operationen. Det var ingen sham-surgery han utförde, det är faktiskt en massa bråte i mig nu.

På bilden är det alltså mitt högra underben och knä, nedom den andra skruven uppifrån kan man se en mörk yta – det är där de har sågat bort en bit. Spalten är 9 mm och är förstärkt med en platta och sex (gröna) skruvar. Meningen är att det ska växa in nytt ben där i hålet och plattan+skruvarna ska hålla allt på plats under tiden.

Sex skruvar och en platta.

Nu är det bara att vänta på bentillväxt och hoppas på att skruvarna håller sig på plats. För vem vill ha en skruv lös?


Sham surgery?!

augusti 27, 2017

Det har gått fyra dagar sedan operationen och jag är förvånad över hur lite jag besväras av knät. Jag hade förväntat mig en riktigt tuff vecka med smärta och svårigheter med förflyttningar, men idag har jag inte ens behövt ta morfin, Alvedon har räckt bra. Och jag kan gå korta sträckor med kryckorna utan att det är alltför besvärligt. Klart att det fortfarande gör ont, men inte alls som jag hade förväntat mig. Jag måste också sitta med benet i högläge den mesta av tiden, men svullnaden är inte alltför störande, jag har nästan fullt rörelseomfång i knät.

Det är så att jag börjar misstänka att kirurgen utförde sham-surgery på mig – skar bara ett snitt och låtsades operera mitt ben.


Fixar det här också

augusti 24, 2017

Nu är äntligen mitt knä upprätat. Igår opererades jag med en valgiserande osteotomi (20-30 sekunder in i filmen syns det bra). Det innebär att kirurgen sågar upp en glipa i skenbenets insida, sätter dit platta och skruvar för att staga och sen får benet läka ihop. Då kommer belastningen på knät att skifta från insidan till utsidan – och det är ju insidan av mitt knä som saknar brosk och menisk.

Själva operationen minns jag ju inget av, men kollegan var med och berättade efteråt vad som hade gjorts. Hon berättade att skruvarna jag har är läckert gröna…och jag undrar naturligtvis varför. Kollegan såg också till att jag kom hem på ett säkert sätt, himla tur det.

Ben med drän och plåster.

Jag ligger nu i min soffa – och har gjort så hela dagen – och väntar på att dagarna ska gå. Jag ska stegmarkera och får belasta benet med 20 kg så jag kan ta mig runt skapligt med kryckorna. Dock svullnar benet rätt snabbt så jag får bara ta korta stunder uppe, sen är det högläge igen. Ju mindre svullnad, desto snabbare läkning och mindre smärta. Det kommer att bli några tuffa dagar av inaktivitet.

Men jag fixar nog det här också. Jag är ju en Ninja.

 


Gilla läget

februari 23, 2017

Dags att gå till sängs snart. Jag gruvar mig redan, har återigen problem med att somna. Och så vaknar jag mitt i natten, klarvaken. Tankarna far omkring i huvudet, jag har svårt att besluta mig. Eller rättare sagt – jag har svårt att förhålla mig till olika saker. Bestämma mig för om jag ska acceptera eller om jag ska kriga. Bestämma mig för att agera eller att avvakta. Båda alternativen kan vara rätt. Och båda kan vara fel.

Får nöja mig med att gilla läget.


Nästa helg

januari 19, 2017

Om fyra dagar får jag reda på vad som kan göras med mitt knä. Det är ju lite skadat av … ålder – medial artros med helt nedslitet brosk, havererad medial menisk och en delvis rupturerad muskel. Plus lite smågrejer också. Känns inte alls bra, känns riktigt illa faktiskt.

Just nu har jag kunnat träna några pass karate med en ortos runt knät, men det räckte med ett litet snedsteg igår för att smärtan och svullnaden skulle komma tillbaka. Jag som var så glad över att jag kunde genomföra ett karatepass. Och för några dagar sedan kunde jag springa 5 km utan smärta. Men nu är det svullet och smärtande igen.

Jag drömmer mardrömmar om amputation, jag går och tänker på allt som kan hända. Om det blir en operation – hur lång rehabilitering, hur länge måste jag vara stilla? Hur kommer mitt psyke att reagera på inaktivitet … kommer Livet att bli en massa svarta ränder igen? Jag vill inte vara i svärtan, jag är så jävla trött på det! Jag är så jävla trött på mig själv när jag är i svärtan. Gnällig kärring.

Nästa helg ska jag delta i instruktörsutbildning för karatetränare.

 


Det är stort det!

december 10, 2016

Idag har Monster aka Lillasyster visat sig på styva linan.

Min lilla Lillasyster har skrivit en avhandling, försvarat den och blivit godkänd.
Min lilla Lillasyster har jobbat i fem år med att forska om patientupplevelse vid strålbehanding.
Min lilla Lillasyster har idag erhållit en doktorsgrad.

Det är stort det.