Gilla läget

februari 23, 2017

Dags att gå till sängs snart. Jag gruvar mig redan, har återigen problem med att somna. Och så vaknar jag mitt i natten, klarvaken. Tankarna far omkring i huvudet, jag har svårt att besluta mig. Eller rättare sagt – jag har svårt att förhålla mig till olika saker. Bestämma mig för om jag ska acceptera eller om jag ska kriga. Bestämma mig för att agera eller att avvakta. Båda alternativen kan vara rätt. Och båda kan vara fel.

Får nöja mig med att gilla läget.

Annonser

Ingen frukost – du är galen!

juli 6, 2013

I morse när jag åt min frukost bestående av närmare en liter kaffe funderade jag på hur jag äter nuförtiden. Jag äter ju huvudsakligen lågkolhydratkost men jag är ingen LCHF-taliban.

Jag har helt rationaliserat bort frukosten, dricker bara kaffe – en stor kopp på vardagarna, tre-fyra stora koppar på veckosluten. Jag behöver inte äta frukost, jag klarar mig alldeles utmärkt till lunch utan att äta fast föda – och utan att vara hungrig eller vilja slå ihjäl något pga lågt blodsocker. Skulle någon sagt till mig för 5-6 år sedan att jag inte skulle behöva frukost, då hade jag trott att de var helt galna.

Lunchen äter jag vid 12-snåret på vardagarna och framåt 13-14 på veckosluten. Lunchen är oftast det som blev kvar av gårdagens middag, en gång i veckan brukar jag käka pizza på jobbet – då äter jag bara pålägget, lämnar resterna till arbetskamraterna som villigt käkar upp det avskrapade brödet.

Middagen brukar bli kring 18-19-tiden och består oftast huvudsakligen av kött/fisk/kyckling med antingen broccoli, blomkål eller vitkål till. Ibland kokar jag ett gäng ägg som jag äter till lunch och middag med fiskkonserver till (makrill eller tonfisk) – snabbmat, kallar jag det.

Mellanmål? Egentligen behöver jag inga mellanmål, men det är ju trevligt att äta så en näve mandlar, kanske ett par centimetertjocka skivor ost eller en bit salami slinker ner lite då och då.

På en vecka får jag nog i mig 2-300 gram choklad också, ibland blir det choklad istället för middag. En glass slinker ner ibland, speciellt nu på sommaren, men jag undviker alla former av spannmål – min mage hamnar i uppror då. Socker går alltså rätt bra, men inte mjöl. Jag kan inte äta alltför mycket socker – bara en halv bytta Ben&Jerrys glass får jag i mig nuförtiden, äter jag mer så mår jag illa.

Jag äter betydligt färre mål idag än tidigare, många gånger räcker det med ett mål om dagen. Jag äter gärna lunch på jobbet, då lunchen ju också är en social grej, det är då som allt skvaller avhandlas. Många gånger kommer jag på först sent på kvällen att jag inte har ätit middag, då blir det snabbmat (ägg + något) eller så tillreder jag bara något till morgondagens lunch.

Om det är svårt att hålla sig till lågkolhydratkost? Nej, inte ett dugg. För mig har det blivit en befrielse att slippa tänka på mat hela tiden, jag behöver inte fylla på var fjärde timme som tidigare när jag försökte hålla mig till lågkalori-kost. Mitt blodsocker och därmed mitt humör och ork håller sig på jämn nivå. Jag behöver heller aldrig fundera på maten före träningen – jag springer lika bra en lördag förmiddag efter en kanna kaffe som en onsdagkväll efter en kött-middag.

Och nej, jag tänker inte börja med frukost igen. Jag får ju faktiskt sova en kvart längre nuförtiden.


Sockersjuka och kost

april 3, 2013

Alla mina läsare vet att jag äter LCHF (Low Carb High Fat) vilket innebär att jag undviker kolhydrater i mesta möjliga mån. Från att ha varit en ivrig tallriksmodellsätare med fettundvikande under 30 års tid sadlade jag om 2008 till att äta fett och låta bli kolhydrater. Inga dramatiska förändringar, bara 25 kilos viktminskning under dryga fyra år, lugnare mage och mindre stress över maten.

Det som har varit mest positivt är att jag slipper bry mig om maten – jag äter när jag är hungrig och äter mig mätt, sen väntar jag till nästa gång jag är hungrig. Inga fyra timmar mellan måltider, inga blodsockerfall med bendarr och irritation, ingen paltkoma efter middagen. Jag behöver inte planera ätandet (och skitandet!) för att kunna träna – jag kan springa en mil på fastande mage, likväl som jag kan springa milen bara en timme efter en måltid.

Jag har läst en massa om kost under tiden, hur kroppen reagerar på kolhydrater och fett, hur förbränning i kroppen går till och kommit fram till att kolhydratfattig kost är optimal för mig. Jag är känslig för socker – när jag testade mitt blodsocker under några dagar kunde jag se att jag toppade på 10-11 ibland, så högt borde en icke-diabetiker komma. Så jag var låg nog på gränsen till diabetes, jag misstänker att om jag inte hade tränat – vilket jag även gjorde med BMI kring 35 – skulle jag ha fått diabetes. Muskelarbete är ett av sätten att hålla blodsockret på rätt nivå, vid muskelarbete produceras hormoner som liknar insulin och som tillsammans med insulin reglerar sockerupptaget – utan insulinets fettlagrande egenskaper – det är därför alla diabetiker får rådet att röra sig dagligen. Fysisk inaktivitet i kombination med övervikt, högt blodtryck och diabetes* leder ofta till metabolt syndrom, som är ett livshotande tillstånd som ofta leder till förtidig död i hjärt/kärlsjukdomar.

Vad som skrämmer mig mera är att kostråden till diabetiker (förr kallad sockersjuka) faktiskt är nästan desamma som till icke-diabetiker;  tallriksmodellen med massor av kolhydrater och lite fett. Sedan ska man tillföra insulin  för att reglera blodsockret. Alla kolhydrater blir till socker i blodet, vissa tas upp snabbt, andra långsammare – alltså blir det antingen en långsam eller en snabb blodsockerhöjning, men höjning blir det. Eftersom maten man äter är fettfattig, håller man inte sig mätt länge och senare tids forskning visar att hjärnan reagerar på blodsockersänkningen och signalerar när nivån sänks – man blir sugen. Och när hjärnan signalerar sug är det svårt att stå emot, man stoppar i sig frukt (som i princip innehåller socker blandat med några vitaminer) eller kolhydrater i någon annan form för att snabbt få upp sockret igen. Med tallriksmodellen skapar man effektivt nya diabetiker!

Numera är det tillåtet att rekommendera måttlig lågkolhydratkost för diabetiker, men det går långsamt. Sunt förnuft säger ju att ju färre kolhydrater man stoppar in i kroppen, desto mindre blodsockerhöjning får man – alltså behöver man mindre mängd tillförd insulin utifrån. Låter rätt logiskt eller hur? Men, det har många av (går)dagens dietister inte förstått, de fortsätter att propagera för tallriksmodellen, ofta med broschyrer tillverkade av läkemedelsbolagen som ser en stadigt ökande kundunderlag med dagens kostråd.

Tips på läsning:

Kostdoktorns blogg – kan man läsa mer om diabetes – sockersjuka – hans sida om diabetes torde nog vara den bästa för en nydebuterad diabetiker att läsa! Andreas Eenfeldt är allmänläkare och har även skrivit en bok – Matrevolutionen –  en faktaspäckad bok med mycket referenser om allt man behöver veta om lågkolhydratkost.
Ät dig ner i viktSten Sture Skaldeman – lite lättsammare bok, men klart läsvärd. Sten Sture har själv minskat massor i vikt med LCHF och skriver på ett medryckande sätt.
Hjärnkoll på viktenMartin Ingvar och Gunilla Eldh – om hur hjärnans belöningssystem och socker funkar. Martin Ingvar är läkare och hjärnforskare, Gunilla Eldh är vetenskapsjournalist och de har tillsammans skrivit en mycket intressant bok.
Fyss – boken om vikten av fysisk aktivitet och hur man ska tänka träning vid olika sjukdomar – en sjukgymnasts bibel!

* Med diabetes avser jag diabetes typ 2, som är den mest förekommande diabetesformen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Föreläsning om LCHF

februari 9, 2013

Var på föreläsning med Andreas Eenfeldt, Kostdoktorn, idag. Två timmar om fetmans historia och hur kolhydrater och fett påverkar vår hälsa. Rätt intressant att se hur fetman fullkomligt har exploderat sedan början på 80-talet, i lättprodukternas fotspår – i USA är bara en tredjedel av befolkningen normalviktiga numera. Riktigt så illa är det inte i Sverige, vi ligger några år efter USA och trenden mot alltfler feta i Sverige tycks ha vänt, precis som antalet hjärtinfarkter tycks ha sjunkit de senaste tre-fyra åren. Så vi kanske inte behöver hamna i samma elände som USA.

Hans föreläsning var på en bra nivå, det var lätt att förstå vad han sa. Det var dock inte så mycket nytt, jag har ju läst en hel del om kost på senare tid, men han hade ett roligt sätt att berätta. Det var nog sisådär 300 personer som var och lyssnade på honom, på Hotell City. Det var flest kvinnor och glädjande nog fanns det en hel del yngre människor där också, förhoppningsvis lär de sig att äta bra mat och slipper bli feta och få metabolt syndrom!

Det läskigaste med dagens kostrekommendationer är att många fortfarande rekommenderar diabetiker att ha kolhydrater som bas i sin kost – ALLA kolhydrater blir till socker och höjer blodsockret, det är bara hastigheten av höjningen som skiljer bra och dåliga kolhydrater åt. Äter man inte kolhydrater så höjs inte blodsockret och då behövs inte insulin, så enkelt är det. Han tog också upp kolesterolet och dess betydelse och att totalkolesterolet inte har så stor betydelse utan det är fördelningen av HDL/LDL (bra/dåliga kolhydrater) som är viktig, har man gott om HDL så kan det faktiskt vara ett skydd mot hjärtinfarkter!

Det kändes helt okej att käka en stor entrecôte med smörstekt svamp till middag idag. Inte bara gott utan nyttigt också!


Skönhetstalibaner

november 7, 2012

Katrin Zytomierska skriver i ett inlägg idag att Sats borde skämmas för att de har en tjock tjej, svettig och utan smink på sin reklam. Jag läste inlägget och jag blev alldeles … tom, stum.. och så läste jag om och om igen. Visserligen är hon en provokatör och framför ofta kontroversiella åsikter, men det här gjorde mig beklämd. Litet utdrag;

Det som är negativt är alla överviktiga brudar som väger närmare hundra pannor och som sen bantar ner sig till 70 och så var det bra så. Varför?! Varför slutar man att träna och äta rätt bara för att man ser ut som en människa och inte som en best? Varför kör man inte på och bantar ner sig till att väga 55 kilo och vara snygg när man ändå insett vikten av att se ut som folk?

Jag ser på SATS reklam och blir helt matt. Här står Josephine 33 år gammal och ser nöjd ut. Josephine har tränat på SATS i 13 år och så här ser hon ut efter det. Josephine tycker att det är lämpligt att stå helt osminkad med stripigt hår och övertydligt svettiga kläder på en reklamaffish för SATS för på det viset visar hon minsann att hon är nöjd som hon är.

Vad hon säger är ju att människor som är feta ser ut som bestar och att alla bör banta ner sig till dagens skönhetsideal. Man bör inte heller visa sig i bild osminkad och svettig trots att det är tydligt att det är efter ett träningspass – och dessutom vara nöjd med hur man ser ut. Som vanligt blandar människor ofta ihop smalhet med hälsa.

Smal är inte lika med hälsa.

De två hänger inte ihop på det viset att smalhet skulle ge bättre hälsa, däremot ger hälsosam livstil – kost och fysisk aktivitet – ofta lägre vikt. Den här tjejen som tränar två-tre gånger i veckan har sannolikt en betydligt bättre hälsa än en 55 kilos tjej som inte tränar. Jag träffar ju en hel del människor i mitt arbete och jag pratar alltid fysisk aktivitet med dem. Det är inte så sällan som en kvinna säger:

– Jag har aldrig behövt träna, jag håller mig smal ändå.

Vid konditionstest visar det sedan att en sådan kvinna kan ha ett testvärde på 20, vilket är långt under det värdet som anses vara godkänd ur hälsoperspektiv, trots att hennes BMI är kring 20 och midjemåttet långt under 80. Testvärdet är ett värde som man får vid ett konditionstest – 35 anses vara godkänd ur hälsoperspektiv, för att komma in på polishögskolan krävs 45, en skidåkare på elitnivå 75-80.  Att ha ett testvärde under 35 innebär att man ligger i riskzonen för hjärt- och kärlsjukdomar, ju lägre värde, desto högre risk. Har man dessutom ärftliga faktorer (föräldrar som haft hjärtinfarkt/stroke/högt blodtryck) är riskerna ännu större.

Men.

Har man hög cardiorespiratorisk kondition (dvs testvärde) sjunker riskerna markant. Inte bara i hjärt- kärlsjukdomar utan de som har hög konditionsnivå har lägre dödlighet i flera olika sorters cancer, diabetes och dess följdsjukdomar, de är mindre utsatta för infektionssjukdomar och lever längre än de som har låg konditionsnivå. Studie på studie visar detsamma; har du hög kondition lever du längre. Hög kondition slår ut riskfaktorer som ärftlighet, fetma, högt blodtryck, till och med rökning (fast det finns nästan inga rökare som har hög konditionsnivå!). Och dessa studier är inga observationsstudier med enkäter där man bara ser samband, men inte orsak-verkan. Det är studier som gjorts under lång tid, 10-20 år och man har till och med mätt konditionen i vissa studier och det är mängder som 13000 och 7000 personer som deltagit i studierna – så det är inga små observationsstudier på råttor som man dragit slutsatser ifrån.

I dessa studier ser man följande samband tydligt – ju högre kondition, desto lägre dödlighet. Jo, dödligheten är 100% fortfarande, men förtidig död anses vara högre dödlighet i dessa sammanhang. Du kan alltså vara överviktig och ändå ha en god hälsa.

Hur får man då en hög kondition? Genom att träna sin kondition, dvs träna hjärtat, träna på måttlig aktivitetsnivå. Måttlig aktivitetetsnivå är när du exempelvis promenerar raskt, du ska fortfarande kunna prata, men inte sjunga (Able to talk, but not to sing). Tränar du på mer intensiv nivå, får du bättre resultat, men det räcker alltså med måttlig nivå. Lägsta sammanhängande tid är 8-10 minuter och det ska göras 2-3 gånger i veckan. Men – här gäller, ju mer desto bättre. Kan du hålla dig på en intensivare nivå i 10 minuter i sträck är det bättre, kan du hålla dig på den nivån i en timme är det ännu bättre.

Övervikt och hög konditionsnivå = god hälsa.

Fysisk aktivitet är bra ur flera perspektiv när man har övervikt; den ökar insulinkänsligheten och sänker blodsockret så att risken för diabetes minskar, vilket är en stor riskfaktor om man är överviktig och inaktiv. Fysisk aktivitet har dock en mycket liten effekt på vikten, man får lägga ner många timmar fysisk aktivitet per dag om man ska gå ner i vikt, men intensiv fysisk aktivitet höjer den basala metabolismen med 5-6% under cirka 24 timmar, så lite nytta har man av det. Naturligtvis förbrukar man mer energi (=kcal) när man rör på sig jämfört med att sitta stilla, men det är inte jättestora skillnader – men kanske den skillnaden att man slutar gå uppåt på vågen. En halvtimme fysisk aktivitet om dagen motsvarar 6 kg fett på ett år.

Alltså – se till att du har hög kondition, då lever du längre, även om du är överviktig.

Att Katrin sedan anser att man inte ska visa sig på bild när man är omålad och svettig, trots att det är tydligt att det är efter ett träningspass, det tycker jag är lite märkligt. Det är ren skönhetstalibanism, kvinnoförtryck. Det är klart att Sats ska ha en svettig tjej på bilden, man blir svettig när man tränar hårt. Har man tränat ordentligt, på intensiv nivå, så ska man vara svettig! När jag har kört ett bra karatepass brukar jag vara röd i ansiktet, fullkomligt drypa av svett och håret sitter klistrat på huvudet. Att ens komma på tanken att ha smink inför ett träningspass känns horribelt! Och jag undrar om mina karatekompisar skulle ta mig på allvar om jag kom med läppstift och ögonskugga och rättade till håret efter varje slag? Träning är jobbigt, svettigt och roligt och man får träna fast man är överviktig. Man får visa sig på bild fast man är överviktig.

Framför allt – man får tycka att man är snygg fast man är överviktig. Och ja – jag är överviktig, jag har BMI som ligger kring 27-28. Men mitt testvärde är 43. Jag mår bra i min kropp, min kropp orkar det den behöver och lite till. Den fungerar oftast som den ska, den ger mig glädje, njutning och lust.

Jag har till och med mage (!) att påstå att jag är snygg som jag är. Det ni, skönhetstalibaner!


Vikt- och fettkurvor

mars 2, 2012

Jag väger mig på vår impedansvåg på jobbet, ungefär två gånger i månaden. Nu har det stått lite stilla ett tag, till och med gått upp lite, trots att jag tycker att kläderna sitter lite lösare. Denna impedansvåg, Tanita Body Composition Analyzer BC-420MA visar en massa siffror, men allt är inte så himla tillförlitligt – men den är bra på att visa totalvikt och fettmassa. Övriga värden, såsom muskelmassa och vatten mm beräknar den utifrån vikt och fettmassa, men den mäter alltså vikt och fett korrekt. Det är kul att följa vikten ändå – min fettmassa har minskat från 35 kg till 20 kg – från 42% till 29%.

Första februari vägde jag 69,3 kg och fettmassan var 22,4 kg. I går, 1 mars vägde jag 69,1 kg och fettmassan var 20,3 kg – så trots att vikten inte har förändrats har kroppen förändrats. Det känns som om min kost och träning är helt rätt för mig.

Här nedan mina kurvor – vikt, muskelmassa, fettprocent och fettmassa. Klicka på bilden om du vill se det i större format.


Viktresan med LCHF

januari 15, 2012

Klicka för större bild

Här är min viktkurva från sommaren 2010. Jag började med LCHF i november 2009, körde rätt tufft första månaderna, sen blev det lite slappt men efter sommaren 2010 har jag i princip ätit lågkolhydrat. Tyvärr har jag ingen utgångsvikt, men jag vet att jag gick ner synligt från november 09 till juni 10. Jag vägde mig inte under hösten 2010, därav den lite väl snygga linjen ner till februari 2011.

Vågen är en Tanita Body Composition Analyzer BC-420MA. Det är en impedansvåg och siffrorna för totalvikt och fett anses vara de mest tillförlitliga, muskelmassan är beräknad utifrån andra parametrar och kan vara lite fel. Den visar också mängden vatten, benmassa, visceralt fett mm, men det är inte så tillförlitliga uppgifter. Den beräknar också sk metabolisk ålder – och jag började på 65 år och är nere på 37 år nu. En kul grej, men inte alls tillförlitlig siffra – saknar vetenskapliga referenser mm. Den skattar också BMI och idealvikt – jag började på BMI 34 och är på 27 nu, idealvikten har den satt till 54,9 kg.

Min viktnedgång har inte gått fort, men å andra sidan har jag inte hållit diet heller, jag har ändrat min kosthållning. Jag tänker fortsätta med lågt kolhydratkost då jag inte bara går ner i vikt utan också mår mycket bättre av det. Dessutom tycker jag att det är bra att inte hela tiden behöva tänka på maten och när senaste måltid intogs – jag äter mig mätt när jag är hungrig och därmed basta. Träningen och måltider behöver inte heller koordineras – jag kan köra ett tufft träningspass på kvällen på bara frukost utan att känna mig svag. Efter så lång tid med lågkolhydratkost och träning har min kropp lärt sig att använda sig av fett som bränsle effektivt och får inte darr om jag inte äter på ett tag.

LCHF is da shit!