Utsättningssymtom

juli 1, 2012

Käkat Tramadol en längre tid,  50 mg 2-4 ggr om dagen, inga stora doser, helt inom ramen vad som är normalt. Har ju problem med nervsmärta i axeln/armen som ibland tar över rätt ordentligt och Tramadolen gör att jag står ut. Det är förmodligen en nerv som är i kläm i nacken och det är inte så mycket att göra åt det, mer än att stå ut. Tramadolen tar inte bort smärtan, men den gör att jag skiter i smärtan, lite märkligt, men så upplever jag det.

Men bestämde mig nu för att sluta med dom och tog den sista på fredag vid lunchtiden. Det känns inte bra att gå på opiater, hur mycket jag än behöver för smärtan, det känns som om kroppen behöver vila från gifter. Tramadol har ju en kort halveringstid så abstinensen sätter igång 6-8 timmar efter att man tagit sista dosen. Turligt nog brukar den klinga av rätt fort, om man står ut det första dygnet.

Så gårdagen sov jag i princip. Vaknade till och tog en promenad. Kom hem och hade svårt att sitta still, ångesten smög sig på och all jordens elände och sorg tog över mitt sinne. Tog flera svängar förbi badrumsskåpet där lindringen fanns, men lovade mig själv att inte ta någon förrän på söndag eftermiddag om inte symtomen hade lagt sig.

Vaknade i morse efter tolv timmars orolig nattsömn, tröttare än någonsin. Funderade på att ta en tablett, men tog mig till badet och simmade 1000 meter i snabb takt – ett test för att se om armsmärtan ökar, vilket den inte gjorde. Just nu känns det helt okej, bara lite oro i kroppen som lätt botas med en promenad, skulle jag tro.

I morgon kommer jag att vara som vanligt igen, utan kemiska tillsatser.


Som jag längtar!

juni 19, 2012

Fick en cortisoninjektion i knät igen. Det är spännande att följa dess verkan; knät blir stelare och stelare, just nu kan jag inte böja mer än 90°. Det är stört omöjligt att böja mer, det spänner och tar emot. Ingen ren smärta, bara lite molande spänning inifrån knät i vila, vid gång gör det dock ont. När jag väl har böjt knät, då är det svårt att sträcka på det igen. Knät är också lite värmeökat, det sker någonting därinne!

Förra gången när det kändes så här efter injektionen, då blev knät riktigt bra i flera månader. Senast jag fick injektion, för drygt en månad sedan, kändes det knappt någonting och då blev jag ju inte bättre heller.  Så nu ska jag hålla knät i vila ända till söndag, tar och kör bara överkropp och mage på gymmet. Det går ju det också.

Som jag längtar efter att få springa långt utan smärta.


Sänk ditt blodtryck!

september 9, 2009

– Medicin är fusk, lite av doping, säger Arne Hegerfors i en artikel i Aftonbladet.  Han har skippat sina piller mot högt blodtryck, blodfetter och blodsocker och börjat röra på sig. Han är helt på rätt spår.

Flera studier på senare tid (i Fyss finns massor av info och referenser), visar att när man har lite förhöjda värden (blodtryck, -fetter och -socker) är fysisk aktivitet effektivare än mediciner – och nu talar vi bara om så lite som en halvtimmes promenad!  Det är mindre kostsamt för samhället – och mindre profit för läkemedelsbolagen.

En halvtimme om dagen. Det behövs inte mer.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


Lågtrycket borta!

augusti 5, 2007

Det blir ett långt träningsuppehåll – tån vill inte läka och snoret rinner fortfarande. Tog dock en cykeltur med Dottern efter att varit på stan – en liten omväg på två mil blev det. Trots att tån inte belastas vid cykling har jag nu värk i den igen – det är nog en liten spricka i den.

Mina lyckopiller har gjort verkan – det är skönt att leva igen! Jag går omkring och är lite förundrad – jag hade glömt hur skönt det är att må bra, hur lätt det är att leva då och hur trevliga alla människor är! Depressionen har en förmåga att ta fram de mörkaste och elakaste tankar inom mig – alla känns som idioter som inte fattar någonting.

Andra bloggar om: , , , , ,


En vecka med lyckopiller

juni 10, 2007

En vecka med lyckopiller. Ingen skillnad alls i måendet, vare sig till det sämre eller bättre.

Det är brist på ork, mental ork som tär – jag orkar bara inte sätta igång med någonting. Tar mig ut varje dag, en promenad är ett måste, då lättar mörkret en stund. Har också tagit mig ut till löpspåret, det känns underbart normalt en bra stund efter löprundan. Ska försöka orka till karateträningen på onsdag också, trots att det är andra människor där…jag har så lite ork för andra nu. Men det behöver inte bli så mycket prat på träningen, det är skönt. Längtar efter kata-träning…

Biverkningarna av lyckopillrena, aptitlösheten, lyser med sin frånvaro – jag äter som aldrig förr, tuggar på någonting hela tiden.

Andra bloggar om: , , ,


Depression

juni 5, 2007

Var till läkaren igår. Han gav mig 40 minuter och han ställde de rätta frågorna.

Det blev väldigt tydligt – jag krisar alltid på våren och tidigare har jag alltid agerat; skilsmässa, byta jobb, sluta dricka, börja träna osv. Allt som har hänt i mitt liv har hänt på våren! Senaste åren har jag klarat mig från min depression därför att jag har tränat så hårt – nu i år har det ju inte fungerat alls, det har hela tiden blivit avbrott, börja om från början, ingen kontinuitet i träningen. Endorfinerna har uteblivit.

Dessutom har det inte funnits så mycket annat i mitt liv som jag vill ändra på – jag har en fantastisk Dotter, min Älskade o jag kommer fortfarande överens, jag bor bra, jag har ett jobb som jag gillar, jag har pengar så det räcker – ja, livet för övrigt är bra. Jag har försökt skylla på jobbet – men det är ju likadant som för ett år sedan…

Då finns det bara en orsak – mina må-bra-hormoner sjunker på våren. Och nu har jag inte lyckats vända tillbaka själv, utan får ta till medicin, Fluoxetin Teva, ett SSRI-preparat.

Får se om det tar mig upp till ytan igen.

Andra bloggar om: , , , ,


Ont i foten

maj 1, 2007

Tog en löprunda igår, mellan diarré-attackerna. Magen har ballat ur helt med antibiotikan, trots att jag med jämna mellanrum skedar i mig hälsofiler av olika slags bakterier. Det är äckligt med fil, men jag försöker få i mig en sked fil då och då.

Andningen och orken i benen var OK igår, däremot kändes vänstra hälen inte alls bra. Vet i f-n vad det är som gör ont – nu har det gått upp mot insidan av foten, småvärker även i vila. Jag har självdiagnosticerat allt från irriterad hälsena till plantarfasciit och hopknycklade fettkuddar…. inget har visat sig vara rätt. Har även provat med anti-inflammatoriska (tabletter och gel) under en vecka, men smärtan återkommer när jag sätter ut medicinen. Kan det vara så att jag är för tung för mina fötter?

Hur gör man för att få större, tåligare fötter?

Andra bloggar om: , , ,