Lonesome Runners lov(e)

november 13, 2016

Var till Göteborg i helgen. Bokrelease för Lonesome Runners bok Några varv runt jorden, bara. Det är ett femtiotal Lonesome Runners som har skrivit om löpning, ett kapitel var. En bok som spretar åt alla håll, precis som vi människor. En del kapitel berör inte mig, vissa kapitel får ögonen att tåras, andra göder min lust att springa och en del får mig att skratta högt. En härlig bok skriven av härliga människor som springer.

Människor som jag träffade igår. Som jag egentligen inte känner, men ändå känner så väl. Vi har ju umgåtts i cyberrymden på Facebook där Lonesome Runners har funnits som klubb sedan 4:e juli 2009. Det är en sällsynt trevlig Facebook-klubb, det är ytterst sällan som någon är elak eller mästrande. Alla får vara med – så länge man springer, eller åtminstone försöker springa. Alla får peppning, lika mycket vare sig en springer sin första kilometer utan att stanna eller precis har tagit sig igenom ett ultralopp på 20 mil. Där ingen sak som berör löpning är oviktig, allt från snörning av skorna till strikta löpscheman och styrketräningsråd diskuteras – ofta med massor av humor.

Jag åkte alldeles Lonesome till Göteborg till bokreleasen igår och var lite, lite orolig för att jag kanske inte skulle ha någon att prata med, någon att mingla med – att jag skulle vara Lonesome på riktigt. Och så fel jag fick – jag fick lyssna och prata hela dagen och kvällen! Trevliga samtal om löpning, om skor och skador, men också om andra ting som nästan berörde löpning. Om årets Nobelpris i litteratur, om filmer, om snusning, om slivovic och andra världsliga saker.

Jag är fortfarande full av glädje och välbehag efter gårdagen. Fick så mycket input, så mycket vänlighet, så mycket nya möten, så många härliga människor!

Lonesome Runners – världens största och bästa löparklubb!

Annonser

Jag är en vinnare

augusti 10, 2014

Beslutade mig för att ta på mig löparkläderna till promenaden i Hemlingby. Hade egentligen ingen lust att springa, kändes bara jobbigt att tänka på det, speciellt när klockan hade hunnit bli över 9 och temperaturen var stigande. Dessutom hade jag ätit frukost, vilket jag inte brukar när jag ska springa. Men promenera orkar jag alltid, tänkte jag.

Kom ut, tänkte att jag springer väl halva femman, sen går jag. När jag kom till avfarten för terrängmilen tänkte jag att jag kunde ju gå efter fem kilometer. Efter fem kilometer förhandlade jag mig med själv och lovade gång efter 6:e kilometern. Efter 6:e kilometern var det ju mindre än hälften kvar – och då kan jag ju inte gå.

Det blev hela terrängmilen springandes, visserligen lugnt då jag inte hade vatten och det var lite varmt, men ändå.

Jag är en vinnare. Jepp.


Bra form nu?!

juli 30, 2014

Klev upp strax före sex idag i alla fall och kom ut på en runda, det är skönt att ha löppasset avklarat före frukosten, då kan jag slappa resten av dagen. Det blev 8K – i lagom tanketakts-tempo och svetten droppade bra. Det kändes som om jag hade sprungit ett riktigt tufft intervallpass trots att jag höll mig lugn.

Jag bestämde mig för att försöka med att få 10K i benen varje dag under semestern – antingen springandes eller gåendes och jag har lyckats bra med det. Någon dag har det blivit lite kortare, men för det mesta har det blivit lite längre. Jag har sprungit varannan eller var tredje dag, några gånger bara 5K men för det mesta lite längre. Artrosknät har mått riktigt bra och vaden har hållit sig rätt skaplig.

Känner mig riktigt nöjd med semesterns fysiska aktivitet – och är glad över att kroppen håller. Till hösten blir det sannolikt lite mer karateträning, ska dra ner lite på instruktörspassen så att jag orkar träna själv. Det kändes att det var lite för mycket i våras när jag hade 2-3 instruktörspass i veckan, då orkade jag inte med min egen träning – kan ju inte vara i dojon varje kväll!

Men det är roligt att vara i bra fysisk form. Jepp.


Hjärnsläpp

juli 29, 2014

Nu när det har varit så hett har jag klivit upp tidigt – mycket tidigt – för att kunna springa innan det blir för varmt. Jag har ställt klockan på strax före sex för att få i mig en kanna kaffe innan löpningen, sen har jag varit ute vid 7-8-tiden. Att kliva upp så tidigt innebär ju att jag måste komma i säng i relativt god tid för att orka.

Alldeles nyss slog det mig att jag kan ju faktiskt springa sent på kvällen också.

Ibland har jag hjärnsläpp.


Varvet 2014

maj 18, 2014

Efter förra årets Göteborgsvarv skrev jag att det nog inte skulle bli flera Varv för mig, men jag hade fel. Jag upptäckte att jag hade anmält mig till även årets lopp så det var bara att springa.

Jag var på plats i god tid – jag gillar stämningen, bajamaja-köerna och nervositeten som hänger i luften timmarna före start. Eftersom jag inte startade förrän 15.01 hade jag tid på mig att både heja fram klubbkamrater och se hur segraren kom i mål innan det var dags för mig att starta. Då jag stod vid kravallstaketen och hejade på alla Lonesome Runners hann jag inte till samlingsplatsen för min startgrupp utan jag gjorde bara ett hopp över staketet när min grupp kom.

När jag väl kom iväg kändes det bara bra, även första kilometrarna kändes ovanligt bra och sen flöt det på bara. Helt plötsligt hade jag sprungit 8 km utan att ens märkt det och vid 10K kände jag mig ovanligt fräsch, tänkte att jag kanske hade hållit lite lågt tempo men klockan visade 1:02 på 10km – faktiskt det snabbaste milen jag sprungit på fem år, inte illa. Det fortsatte att flyta på, men lite saktare och 14-15 km blev det lite gång vid vattenhålen. Vid Avenyn var jag slut, då var det endast publiken som tvingade mig att springa och jag blev överlycklig att se Lillasyster stå och heja på mig, jag kunde stanna en stund och prata.

Därefter var det bara jobbigt. Vid 17 km svor jag på att aldrig mer ställa upp på något sådant idiotiskt igen och mantrat var ”ett steg till orkar jag”. Låren började kännas lite osmidiga, artrosknät smärtade för varje steg och resterande 4 km kändes mycket långt. Turligt nog fick en kille framför mig kramp i hamstrings vid 18 km och jag var ju bara tvungen att hjälpa honom att stretcha ut en stund. Sen var det ju nästan inget kvar.

Ena foten framför den andra och jag kom till mål till slut – på nytt personbästa 2:26:25. Hela 16 minuter bättre än förra året, inte illa pinkat av en Trind Tant i Medelåldern.

Det värsta var dock kvar – att få av sig chippet, gå till duschen och byta om. Efter att jag med möda klarat det var det bara att pinna på till Gyllene Prag där jag käkade bland annat panerad ost tillsammans med flera Lonesomers. Sällskapet var trevligt och jag hittade hem till det svindyra hotellrummet jag bodde.

Funderar på just nu vad det där Kullamannen som alla Lonesomers snackar om är för något. Jag har någon gång sagt att jag inte ska springa något annat lopp än Varvet, men man kan ju räkna alla lopp som går nedaför Dalälven som ett och samma, eller hur?

2014-05-17 09.18.24


Meningslöst pladder

april 20, 2014

Det har varit en social påsk hittills i år – jag har hunnit med att träffa Lillebror, lillebrors Gamle Trevlige Ex, mina Föräldrar och En Kär Vän och Hans Trevliga Hustru. Det är lite ovanligt att träffa så många människor på så kort tid … man kan ju tro att jag är en social människa.

Började på Långfredagen med Lillebror och hans Gamle Trevlige Ex – vi var bland annat till Kungsträdgården och beundrade de blommande körsbärsträden. Det blev några selfies att lägga upp på Instagram (har man inte lagt upp bild där så har det inte hänt!). Sen satt jag och Lillebror hela kvällen med var sin dator i knät och socialiserade oss i soffan. Det är alltid lika avspänt med honom – och en hel del galenskaper också, han är en av de människor som får mig att kikna av skratt – ibland bara genom att titta på mig.

På Påskafton hälsade jag på Mor o Far – jag har inte träffat dom sedan förra hösten, det var trevligt att få lite fika. De ser välmående och friska ut, de orkar nog åka till Mallis ett par gånger till, ser det ut som. Resan hem från Åkersberga gick via En Kär Vän och Hans Trevliga Hustru, satt och snackade lite skit och fick med mig lite böcker som vanligt. Nu gäller det att hinna med att läsa böckerna också, det var några som verkade jätte-intressanta.

I morse låg jag rätt länge och samlade kraft för löpturen som alltid är inplanerad på söndagarna. Jag försöker ju få till det lite längre passet på söndag förmiddag och nu håller jag på att samla kilometer i benen inför Göteborgsvarvet om en månad. Jag tog ju mig runt förra året, men jag skulle vilja ta mig runt med njutning i år. Idag fick jag ihop 15,9 km, nu börjar jag tro att det blir helt överkomligt med Varvet.

Resten av dagen ska jag göra ingenting – har lovat mig själv ledigt från studier till tisdag och ska bara njuta av ledigheten, kanske med lite sällskap på kvällen. Det skulle inte vara fel med lite sällskap – annars får jag nog facetimea med Dottern en stund, det brukar vara givande det också!


Trevligt Liv

april 13, 2014

Efter 14 dagars vila kom jag äntligen ut på en löptur idag, trots att jag var lite hostig på förmiddagen bestämde jag mig för att ta mig ut. Jag lovade mig själv att stanna så fort första host-attack kom. Den kom aldrig utan jag sprang hela 12,5 km i tanketaktstempo – det känns som om Varvet är helt inom räckhåll. Visserligen är det bara drygt en månad kvar, men jag tror jag hinner öka min sträcka med några kilometer till dess. Och jag fixade det ju förra året trots att jag hade väldigt få kilometer i benen, jag tror jag är i bättre form i år.

Veckoslutet för övrigt har varit alldeles perfekt; började fredagseftermiddagen med lite after work med vänner, lördag förmiddag var det ungarnas karate, lördagseftermiddag till söndag med Trevligt Sällskap (inklusive hans hund ett par timmar!) och nu idag löpning och lite socialisering via samtal på mobilen. Däremellan har jag hunnit handla, städa och tvätta. Det enda jag helt prioriterat bort är studier… måste nog komma igång med dom ganska så snart om jag ska hinna klart. I kväll väntar lite ranta runt i trappor – jag är ju i valberedningen för bostadsrättsföreningen och vi jagar folk till styrelsen. Det går så där skulle jag vilja säga, men jag tror vi ska få ihop några kandidater.

Det känns som om Livet är riktigt trevligt mot mig igen.