Gilla läget

februari 23, 2017

Dags att gå till sängs snart. Jag gruvar mig redan, har återigen problem med att somna. Och så vaknar jag mitt i natten, klarvaken. Tankarna far omkring i huvudet, jag har svårt att besluta mig. Eller rättare sagt – jag har svårt att förhålla mig till olika saker. Bestämma mig för om jag ska acceptera eller om jag ska kriga. Bestämma mig för att agera eller att avvakta. Båda alternativen kan vara rätt. Och båda kan vara fel.

Får nöja mig med att gilla läget.


Vett att vara tyst

februari 18, 2017

I mitt huvud finns alla orden.
I mitt huvud är allt så klart.
I mitt huvud säger jag allting rätt.

I verkligheten vill inte orden komma ut.
I verkligheten är allting så komplicerat.
I verkligheten säger jag bara fel ord.

Tur att jag har vett att vara tyst.


Vilken tur att jag är en Ninja

februari 8, 2017

Nu börjar det ljusna vid horisonten – solen går upp vid 8-tiden på morgonen och snart är dagarna ljusa både när jag går till jobbet och när jag kommer hem.

Jag tror också att jag snart har samlat ihop mitt ljus och mod som försvann, det har varit lite jobbigt att inte våga, att hela tiden vara på spänn, att hela tiden tvivla på sig själv, vara rädd för att falla i hålet igen. Rädd. Så vidrigt rädd att åter bli sårad.

Så rädd för närhet att jag hellre stött bort än riskerat att bli sårad igen.
Så rädd för ge mig hän att jag hellre lagt band på mig än riskerat att bli sårad igen.
Så jävla rädd har jag varit.

Men jag är ju en Ninja – och det vet ju alla att Ninjor inte räds för någonting. De slåss. De tar sig fram överallt, de hittar överallt, de ger sig aldrig. De ger sig aldrig.

Vilken tur att jag är en Ninja.


Här och nu

januari 31, 2017

Har varit på karatehelg i Landskrona – utbildning i dagarna två. En lång resa och långa dagar, men jag har haft massor av tid att tänka. Karatemiljön får mig att fokusera bättre, tänka tydligare.

Nattvaknandet har återkommit, men det gör inget. Jag känner att saker och ting börjar klarna, bitarna faller på plats – ibland till och med på rätt plats. Någon slags inre frid börjar skymta lite längre bort. Till dess är det bara att finna sig.

Här och nu.


Behöver lite mod

januari 25, 2017

Börjar känna mig helt normal känslomässigt igen, jag kommer att klara mig. Men har en massa skit som jag måste bli av med. Ilska över att jag blev bortkastad, att jag var andrahandsval. Det tog hårdare än jag ville erkänna, det gjorde större skada än jag trodde. Ett hål i min självkänsla. Stor jävla krater!

Skulle vilja ge mig hän, men klarar inte det. Klarar inte ett nej ännu, klarar inte att bli avvisad, då faller jag igen. Då är det bättre att låta bli att ge mig hän. Det är svårt med närhet, svårt med tillit. Men jag vill ha närhet, jag vill känna tillit igen. Inte vara rädd.

Jag skulle behöva lite mod nu. Var kan jag köpa det?


Nästa helg

januari 19, 2017

Om fyra dagar får jag reda på vad som kan göras med mitt knä. Det är ju lite skadat av … ålder – medial artros med helt nedslitet brosk, havererad medial menisk och en delvis rupturerad muskel. Plus lite smågrejer också. Känns inte alls bra, känns riktigt illa faktiskt.

Just nu har jag kunnat träna några pass karate med en ortos runt knät, men det räckte med ett litet snedsteg igår för att smärtan och svullnaden skulle komma tillbaka. Jag som var så glad över att jag kunde genomföra ett karatepass. Och för några dagar sedan kunde jag springa 5 km utan smärta. Men nu är det svullet och smärtande igen.

Jag drömmer mardrömmar om amputation, jag går och tänker på allt som kan hända. Om det blir en operation – hur lång rehabilitering, hur länge måste jag vara stilla? Hur kommer mitt psyke att reagera på inaktivitet … kommer Livet att bli en massa svarta ränder igen? Jag vill inte vara i svärtan, jag är så jävla trött på det! Jag är så jävla trött på mig själv när jag är i svärtan. Gnällig kärring.

Nästa helg ska jag delta i instruktörsutbildning för karatetränare.

 


Leva som jag vill

december 29, 2016

Tillbringat julen hos Dottern och hennes Amerikan. Inga måsten, bara vara. Julafton hos en väninna till dom, juldagen i hemmet. Sedan var helgdagarna slut här i Amerikat, det finns ingen Annandag Jul.

Det har varit mycket tanketid, jag har kunnat slappna av och fundera på hur jag vill ha saker och ting i framtiden. Tagit långa promenader och löprundor där jag haft tid att tänka, vad som hänt under året och vad jag lärt mig av det.

Jag har blivit rejält tilltufsad under året, men jag har rest mig igen, mycket tack vare mina vänner, de som alltid finns där. Vänner som känner mig och accepterar och älskar mig som jag är. Jag har hittat nya människor till mitt liv, intressanta och roliga människor som berikar min tillvaro. En del långt borta, andra nära.

Jag har återfunnit kvinnan i mig, den kvinnan som jag hade tryckt till och förminskat för att passa in. Det tar tid att låta henne växa, men jag har tillit till Livet igen.

Jag har bestämt mig för att leva mitt liv som jag vill.