Här och nu

januari 31, 2017

Har varit på karatehelg i Landskrona – utbildning i dagarna två. En lång resa och långa dagar, men jag har haft massor av tid att tänka. Karatemiljön får mig att fokusera bättre, tänka tydligare.

Nattvaknandet har återkommit, men det gör inget. Jag känner att saker och ting börjar klarna, bitarna faller på plats – ibland till och med på rätt plats. Någon slags inre frid börjar skymta lite längre bort. Till dess är det bara att finna sig.

Här och nu.


Behöver lite mod

januari 25, 2017

Börjar känna mig helt normal känslomässigt igen, jag kommer att klara mig. Men har en massa skit som jag måste bli av med. Ilska över att jag blev bortkastad, att jag var andrahandsval. Det tog hårdare än jag ville erkänna, det gjorde större skada än jag trodde. Ett hål i min självkänsla. Stor jävla krater!

Skulle vilja ge mig hän, men klarar inte det. Klarar inte ett nej ännu, klarar inte att bli avvisad, då faller jag igen. Då är det bättre att låta bli att ge mig hän. Det är svårt med närhet, svårt med tillit. Men jag vill ha närhet, jag vill känna tillit igen. Inte vara rädd.

Jag skulle behöva lite mod nu. Var kan jag köpa det?


Nästa helg

januari 19, 2017

Om fyra dagar får jag reda på vad som kan göras med mitt knä. Det är ju lite skadat av … ålder – medial artros med helt nedslitet brosk, havererad medial menisk och en delvis rupturerad muskel. Plus lite smågrejer också. Känns inte alls bra, känns riktigt illa faktiskt.

Just nu har jag kunnat träna några pass karate med en ortos runt knät, men det räckte med ett litet snedsteg igår för att smärtan och svullnaden skulle komma tillbaka. Jag som var så glad över att jag kunde genomföra ett karatepass. Och för några dagar sedan kunde jag springa 5 km utan smärta. Men nu är det svullet och smärtande igen.

Jag drömmer mardrömmar om amputation, jag går och tänker på allt som kan hända. Om det blir en operation – hur lång rehabilitering, hur länge måste jag vara stilla? Hur kommer mitt psyke att reagera på inaktivitet … kommer Livet att bli en massa svarta ränder igen? Jag vill inte vara i svärtan, jag är så jävla trött på det! Jag är så jävla trött på mig själv när jag är i svärtan. Gnällig kärring.

Nästa helg ska jag delta i instruktörsutbildning för karatetränare.

 


Leva som jag vill

december 29, 2016

Tillbringat julen hos Dottern och hennes Amerikan. Inga måsten, bara vara. Julafton hos en väninna till dom, juldagen i hemmet. Sedan var helgdagarna slut här i Amerikat, det finns ingen Annandag Jul.

Det har varit mycket tanketid, jag har kunnat slappna av och fundera på hur jag vill ha saker och ting i framtiden. Tagit långa promenader och löprundor där jag haft tid att tänka, vad som hänt under året och vad jag lärt mig av det.

Jag har blivit rejält tilltufsad under året, men jag har rest mig igen, mycket tack vare mina vänner, de som alltid finns där. Vänner som känner mig och accepterar och älskar mig som jag är. Jag har hittat nya människor till mitt liv, intressanta och roliga människor som berikar min tillvaro. En del långt borta, andra nära.

Jag har återfunnit kvinnan i mig, den kvinnan som jag hade tryckt till och förminskat för att passa in. Det tar tid att låta henne växa, men jag har tillit till Livet igen.

Jag har bestämt mig för att leva mitt liv som jag vill.


Slappa resten av året

december 12, 2016

Det har varit några intensiva dagar – från Umeå flög jag till Göteborg för att tillbringa kvällen med Lonesome Runners över en Nobelmiddag som var finalen på ett event där vi skulle försöka hinna med 50 löppass på 100 dagar. Jag nådde inte ens hälften, men en fest är en fest – och jag ville gärna ha lite fest. God mat, gott prat och lite dans var det hela kvällen. Fick bo hos en Mycket Trevlig Löperska och det blev sent innan vi kom i säng, trots att vi lämnade festen i anständig tid. Det är så roligt att träffa nya människor, hitta beröringspunkter, lyssna på andras tankar och funderingar – på festen var det även en Annan Trevlig Kvinna som jag talade om väsentligheter med.

Söndagen tillbringades på tåg, jag gjorde färdigt sista redovisningsuppgiften medan jag reste och idag har jag varit i Uppsala och äntligen gjort sista dagen på kursen som har gått i höst. Det har varit en mentalt påfrestande kurs, kanske för att jag inte riktigt har varit motiverad till att läsa. Har ju haft en hel del annat att tänka på under hösten, hjärnan har haft svårt att producera intelligenta tankar. Men jag klarade det!

Nu ska jag slappa resten av året.


Det är stort det!

december 10, 2016

Idag har Monster aka Lillasyster visat sig på styva linan.

Min lilla Lillasyster har skrivit en avhandling, försvarat den och blivit godkänd.
Min lilla Lillasyster har jobbat i fem år med att forska om patientupplevelse vid strålbehanding.
Min lilla Lillasyster har idag erhållit en doktorsgrad.

Det är stort det.


Alla sinnen fick näring

december 5, 2016

Ett intensivt veckoslut blev det igen – fredagen tillbringades tillsammans med arbetskamrater och knytis-julbord. Det blev mycket skratt och mat och stämningen var som det bara kan vara när människor trivs med varandra.

Lördagen blev en intensiv dag, iväg till Stockholm på ETC-tidningens 40-årsjubileum tillsammans med Väninna. Johan Ehrenberg talade länge, lite om sin obotliga sjukdom, mycket om solenergi. Gripande och peppande. Kände mig alldeles fylld av energi (miljövänlig) och känslor när han slutade. Därefter uppträdde Stefan Sundström, Love Antell och Systraskap. De sistnämnda rusade rakt in i min själ, jag har gått och tänkt och nynnat på deras musik sedan dess.

Söndagen tog vi oss till Fotografiska och behållningen där var Anton Corbijns utställning – huvudsakligen svartvita fotografier på olika rockmusiker. Helt fantastiskt, jag kunde knappt se mig mätt på bilderna. Skuggor, svärta, ljus. Mindre svart, mera svart. Masker. Avskalat. Fullt. Underbart!

Tiden med Väninnan är inte heller att förakta, det var längesedan vi tillbringade en längre sammanhängande tid tillsammans. Ni vet så där att man snackar allvarligt en stund om viktiga saker, sedan flamsar man en stund för att helt plötsligt ta upp tråden om seriösa ting igen. Jag har saknat det, märkte jag.

Alla sinnen fick näring. Känner mig pånyttfödd.