Känner mig pånyttfödd

april 16, 2017

Påskdagskväll och hittills har denna långhelg varit riktigt social och bra. Jag har haft sociala kontakter, fysisk aktivtet, god mat och tid att tänka.

Åkte iväg till Lillebror på skärtorsdagen och vi umgicks sådär som vi brukar – vid var sin dator och sen en tur till ett av hans ex för att snacka skit. Åt godis i massor efter att ha käkat på Re:bel.

Långfredagen började med en tänkt kort löptur, men eftersom mitt lokalsinne blev kvar hemma så blev det en lite längre tur. Jag hann också med en fika hos Människa. Med Människa menar jag en person som jag kan tala med, utbyta tankar med och alltid får något att fundera över efteråt. Sådant berikar.

Påskafton blev lite stressigt med besök hos Lillsyrran och sedan till Mamma. Mamma kom fortfarande ihåg oss, men kunde inte riktigt placera oss. Hon tyckte dock att det var trevligt att få besöka Ica med flickorna och få sig några chokladbitar.

Denna påskdag började med lite tillsammansfika på förmiddagen, utbyte av tankar är alltid kul! Därefter njöt jag av lite bilder på påskens konstutställningar i stan, bildsinnet har fått sig lite näring också. Det blev ju en långpromenad till utställningarna så jag kroppen har fått sitt på köpet.

Känner mig lite pånyttfödd, faktiskt.

Annonser

I morgon är jag en Ninja igen

april 9, 2017

Vaknade denna söndagsmorgon med obehagskänsla i hela mig, en känsla av hopplöshet. Låg kvar och väntade på att percolatorn skulle brygga färdigt, fick i mig en kanna kaffe och en snus och kände att jag kommer att få en skitdag. Jag avskyr söndagar nuförtiden. Då kommer alla mina tillkortakommanden fram i ljuset, alla mina planer som har spruckit, alla mina drömmar som gått i kras. Jag ältar mina misstag om och om igen, försöker hitta en utväg, men ser bara hinder och motkrafter.

Förr var söndagen den sköna slappardagen. När Dottern var liten och jag levde med hennes far – då gjorde vi inte mycket, åt frukost länge, slappade och hade lite mysigt på kvällen. När min Älskade levde – då drällde vi omkring i morgonrocken hela dagen, åt pizza och godis och tittade på teve. Och även den senaste relationen så kunde vi ofta vakna på tillsammans på söndagsmorgonen med en lång och härlig frukost.

Nu är det bara ensamt. Det är sällan jag känner mig ensam, men söndagarna kan jag göra det. Ensamhetskänsla är förödande, den tär på själen. Försöker fylla mina söndagar med vänner, men jag längtar efter den otvungna, oplanerade söndagen, då jag inte behöver göra något, då jag har någon nära i alla fall. Då jag får vakna tillsammans. Närheten. Ensamhet är så … tomt.

I morgon är det måndag igen. Då klättrar jag över hinder, vänder motkrafterna till medkrafter och smider nya planer, drömmer nya drömmar.

I morgon är jag en Ninja igen.


Överlever april också

april 2, 2017

Söndagförmiddag i april. En skitmånad brukar det vara, men jag tror jag överlever även detta år.

Det är denna längtan efter våren, grönskan, solen. Just nu är det varken vinter eller vår, det är bara grått och smutsigt. Skulle behöva något som piggar upp mig ordentligt, men just nu är det mest bara jobb i sikte. Som tur är kommer det några röda dagar framöver, korta arbetsveckor är vad jag behöver. Fast – långhelger kan bli lite trista när man lever självsam.

Får väl försöka överleva april i år också, det kommer att gå. Tror jag.


Leva resten av mitt Liv

mars 12, 2017

Det här veckoslutet har gått i tankarnas tecken. Jag har varvat mat, teve och fysisk aktivitet i lagom mängd, hunnit med att tänka rätt mycket.

Det är lite grand som att jag börjar se slutet på mitt ultralopp som jag började när jag blev dumpad, nu vet jag att målet är nära och jag kommer att orka ända dit, segerruset börjar infinna sig sakta men säkert i form av en stilla inre glädje igen.

Jag har snubblat många gånger på vägen, ibland har jag misstagit ett nedförsslut för målet och nästan gett upp, ibland har jag trott att jag aldrig kommer att nå fram, andra dagar har jag varit säker på att jag inte kommer att orka. Mina små sammanbrott har följts av ännu mer belutsamhet och jag har haft människor omkring mig som har gett mig styrka när jag har sviktat.

Snart är jag i mål – det är bara något krön kvar, sen ska jag leva resten av mitt Liv.


En sådan dag

mars 11, 2017

En del dagar är bara skimrande och ljusa.
En del dagar känns livet ljuvligt och lätt.
En del dagar lyckas jag med allt jag företar mig.

Idag har inte varit en sådan dag.

 


Märkliga saker i mitt Liv

februari 28, 2017

Det hände en märklig sak häromdagen.

Chattade med en vän och han lyckades trycka på någon knapp så polletten ramlade ner hos mig. Jag grät hejdlöst hela eftermiddagen. Så där som jag inte har gråtit på många år, inte ens då min man dog. Ögonen svullnade, näsan blev vackert röd och snoret rann. Och jag grät och grät samtidigt som jag hela tiden åt någonting.

Efter några timmar stillnade gråten och jag kände bara en enorm lättnad. Och därefter har jag haft en stilla glädje i mig, en sån där konstig känsla av att allting kommer att ordna sig. Känslan finns kvar i mig fortfarande – Livet bär mig igen.

Det händer märkliga saker i mitt liv.


Jag tror jag vet

februari 25, 2017

En dag full av funderingar. Tankar hit och tankar dit.

Musik från förr.
Bilder från förr.
Ord från förr.

Jag har blickat bakåt. Till den tiden då jag hade allt. Och tiden därefter, då jag miste så mycket i mitt Liv – min Älskade som dog och Dottern som drog. Men allt det andra också, de som fanns kvar och gav mig kraft att fortsätta.

Har också tänkt på tiden jag trodde skulle betyda något för mig, men som visade sig vara bortslösade dagar. Med ganska mycket likgiltighet tänker jag på senare åren, känns bara märkligt att ha genomlevt det.

Så nu är det dags att blicka framåt, ge mig hän och ta för mig av Livet igen. Jag hinner bli tilltufsad många gånger till i mitt Liv, men jag ska ta mig tusan leva det, inte bara överleva.

Och jag tror jag vet vad jag vill.