Mansbeställning

Tänkte berätta hur det går till att skaffa sig en man, om man nu skulle behöva en sån. [Första delen skriven på Aftonbladet-bloggen juli 2006 – och godkänt av min Älskade]

Annonsera efter mail-flirt

Min Älskade hittade jag på nätet, hade precis skilt mig efter 20-årigt förhållande och bodde hos vänner, visade dem hur man kan fixa vänner på nätet, vi hade väldigt roligt när vi sökte…jag var definitivt inte ute efter en karl, jag såg fram emot ensamhet och frihet, varannan vecka skulle jag bara umgås med mig själv och mina vänner…vilket härligt liv jag skulle ha! Men jag ville gärna ha någon att utbyta tankar med, via mail, hade ju haft det tidigare, med både kvinnor och män.

Gjorde en annons på Passagen, inga stora krav, skrev att jag ville ha en mail-flirt. I kravspecifikationen skrev jag bara att han skulle vara minst 180 cm (fråga mig inte varför?!) och att han skulle ha eftergymnasial utbildning. Vi hade lite problem med att hitta ett nick till mig, men det ordnade sig – jag kallade mig för det originella ”Skriv_snart!”. I annonsen gav jag inte mycket mer information om mig än ålder och kön och att jag ville ha en mail-flirt.

Jag fick ett 10-tal svar, en del bra och vissa åkte till papperskorgen direkt – hur kan en man tro att jag ska svara på mailet om han börjar med ”Min k*k är 19 cm lång”…inte undra på att han är ensam. Lite mer finess bör man ha, det är i alla fall min åsikt…

Jag hade några dolda krav; han skulle ha eftergymnasial utbildning och inga stav- eller syftningsfel i sitt första mail. Så alla de som hastigt hade knåpat ihop ett mail och glömt ett kommatecken, åkte direkt. Jag ville ha en man som kunde uttrycka sig i skrift och göra det väl, det är väl det minsta man kan begära av en mail-flirt, eller hur?

Selektionen av alla svar

Det blev tre män kvar efter att mailen hade korrekturlästs noga, profilerna på männen granskats och godkänts, alla var över 180 cm och hade eftergymnasial utbildning, ingen hade stav- eller kommateringsfel.

Mr X hade skrivit en mysig berättelse hur han ville ha mig med på en virtuell biltur – det lät spännande och jag mailade tillbaka i samma anda. Fick en massa konstiga funderingar tillbaka, jag fick känsla av haschpsykos och så var han borta.

Mr Z verkade vara en rätt trevlig man, i rätt ålder, erfarenhet från andra kulturer, läste en hel del….och tycktes vara helt humorbefriad, vägrade godta mitt alias Ister då han tyckte det var nedvärderande. Delete!

Mr P, som så småningom skulle bli min Älskade, skrev ett mail där han uppgav sitt riktiga namn, berättade lite om sig själv och poängterade absolut sekretess och ärlighet, tyvärr skulle han kanske inte kunna vara så väldigt aktiv i mailandet, han skulle ut och jobba i Kina o Thailand och visste att tiden skulle bli knapp… men jag tyckte det verkade OK ändå och skrev lite mer om mig. Att han vågade komma med några riktigt dåliga skämt gjorde mig mera gynnsamt inställd, han var inte rädd att göra bort sig!

Jag var fortfarande Ister, men la ut några ledtrådar och snart nog hade han listat ut vem jag var, en man med IQ… nu började jag bli intresserad på riktigt! Humor och IQ… för att inte tala om språket i hans mail, detta verkade riktigt bra! Inga varningsklockor ringde, men jag försökte hålla psykopat-radarn igång, tänkte inte låta mig luras in i någonting.

Mailandet fortsatte under 10 dagar innan vi vågade ta telefonkontakt, därefter satt vi i telefon ungefär tre timmar per kväll, förutom mail… mäklaren som jag hade anlitat för husförsäljningen hade svårt att komma fram på telefonen, han klagade att det alltid var upptaget…jag skyllde naturligtvis på tonårsdottern!

Efter 16 dagar skulle vi träffas IRL.

Att tänka på före träffen IRL

Vi hade mailat och talat i telefon under 16 dagar. Vi kallade oss för skärmbos då vi tillbringade i princip all vår lediga tid framför skärmen tillsammans.

Under dessa 16 dagar hade han snärjt mig med sina tankar, förfört mig med sina ord, hjärnorgasmerna var oräkneliga! (Har ni hört talas om fontänorgasmer i hjärnan?!!) Jag hade sällan träffat människor som jag kunde tala med som jag kunde med honom, jag hade aldrig talat så med en man.

Vi hade en hel del gemensamma nämnare; människosyn, de grundläggande värderingarna var liknande, vi hade lika dålig humor och gillade dåliga ordvitsar. Vi var födda i Finland, vi var jämngamla, det visade sig så småningom att vi hade bott 100 meter ifrån varandra i slutet på 60-talet.

Men det var också många olikheter. Han hade levt singel i ett 10-tal år, jag hade precis avslutat 20-årigt förhållande, ett förhållande som ”gick på vilja” de sista fem åren, jag var mitt ett smärtsamt uppbrott – vem vill såra människor man älskar?

Vi skulle träffas hos honom, hans hem låg 8 mil från mitt, det var ingen sträcka att åka. Dessutom var det min ex-mans vecka att bo i huset, jag hade mina grejer i bilen och sov lite här och där i väntan på en lägenhet. Det passade perfekt för mig att åka till honom…lite slug får man väl vara när man inte har någonstans att bo?

Trots att vi hade pratat om i princip allt, fanns det inga sexuella undertoner, det var underbart! Tidigare mail-vänner hade ganska snabbt glidit in i någon slags ”ska vi ses och knulla snart” vilket hade gjort att allt rann ut i sanden…så jag kände mig rätt trygg i tanken att åka och dricka en kopp kaffe hos honom en fredageftermiddag.

Jag meddelade mina närmaste vänner om att jag skulle träffa en nätdate och vi la upp en säkerhetsplan, han kunde ju vara en psykopat!

Mina tankar inför mötet är svåra att beskriva, det var ett virrvarr av spänning och rädsla – tänk om han visade sig vara helt fel? Tänk om han luktar fel, om han rör sig fel… sådana små skitsaker fyllde min hjärna. Tanken på att han skulle ha kunnat lura mig fanns i bakgrunden hela tiden…han var ju alldeles för bra för att vara sann!

Men jag packade bilen och påbörjade min resa till min nätvän.

Hur träffen IRL kan bli (16 april 2004)

Jag ringde på dörren. Jag vände och tänkte springa iväg, men ångrade mig och stod kvar.

Där stod Han. Jag kunde inte, jag klarade inte, jag förmådde inte möta hans blick, jag var säker på att jag skulle dö om han såg mig. Kramade om honom istället, gick uppför trappan och satte mig i soffan. Hjärnan hade försvunnit, förmågan att tänka var klart nedsatt, reptilhjärnan var dock i funktion och jag fortsatte att andas.

Till slut vågade jag möta hans blick och och sakta växte tilliten. All rädsla, alla farhågor försvann, jag visste att jag hade hamnat rätt. Hela jag fylldes av ett lugn, ett lugn mitt i en känslostorm som jag inte hade upplevt sedan hormonrusningarna i tonåren. Känslan var overklig, överväldigande, jag visste att det nu var allt eller ingenting som gällde.

Jag blottade min strupe – och han kysste den.

Jag åkte därifrån på måndag morgon, direkt till arbetet. Vi kom överens om att träffas till nästkommande veckoslut, alltså åkte jag hem till honom på tisdagen.

Vi kom överens om att träffas varannan vecka, då jag inte hade Dottern hos mig. Efter fyra veckor hade vi blivit turbos, turvist boende, veckan med min Dotter bodde han hos mig, veckan då Dottern var borta bodde vi hos honom.

Vi pratade om att flytta ihop, senare, när Dottern börjar i gymnasiet (hösten 2007). Dottern föreslog att han kunde väl flytta in efter jul, det vore bättre för henne om jag inte var i x-staden jämt. Han flyttade in i januari -05 och i juli -05 hittade vi en lägenhet som vi inte kunde låta bli att köpa.

Jag har med tiden upptäckt flera sidor hos honom som inte uppmärksammades i början, inte hade jag sådana krav, jag trodde inte att män hade sådana förmågor; han ser när det fattas något i kylen och han vet hur man åtgärdar det, han klagar inte när vi är på IKEA utan deltar aktivt i gardinvalet, han fixar frukost åt oss varje morgon. Min kravspecifikation var inte så lång när jag skickade efter honom. Jag ville bara ha någon som kunde stava rätt…

Det blev en liten felexpediering, men man behöver väl inte klaga jämt?! Ångerveckan är för längsedan slut, garantin har jag tappat bort, men den här mannen vill jag tillbringa min tid med…

[Redigering]  Vi gifte oss den 16 juni 2008.

[Redigering] Dagen då du lämnade mig – 2010-11-09

Vi hade varit vakna till och från under natten, du hade svårt att hitta smärtfri ställning att sova i, du hade svårt att förflytta dig i sängen så jag fick hjälpa dig flera gånger under natten, du ville inte besvära mig men jag bad dig säga till så fort du behövde. Till slut kom morgonen och vi klev upp. Du fick hjälp av mig att leda droppställningen till toa, själv hade du rollatorn att skjuta på. Vi småskämtade när vi gick där, du och jag, rollatorn och droppställningen.

Vi satte oss i soffan och tittade på morgonnyheterna, men jag minns ingenting av nyheterna. Du hade ont i vaden, ont i underarmarna och du tryckte på morfinpumpen, gång på gång. Dina händer darrade så du inte kunde ta din Fragminspruta själv, jag fick hjälpa dig. Jag ringde till jobbet och meddelade att jag inte skulle komma, jag ville inte lämna dig ensam. Emilia klev upp, pratade med oss och stack iväg till skolan. Distriktssköterskan kom och tog bort näringsdroppet, sköljde infarten och lämnade oss ensamma. Du försökte dricka vatten, men du kunde inte längre svälja ner det.

Smärtan blev allt värre för dig, du fick en släng av ångest också. Jag försökte massera din vad som smärtade men det blev bara värre. Förmodligen hade du proppar i vaden. Du letade efter pumpen, ville ha mer morfin, jag tryckte på knappen och det tog några minuter innan morfinet kickade in. Du såg på mig och sa – Nu går jag! och du kysste mig i förtvivlan och smärta.

Din blick började flacka, din kropp stillnade allt mer.  Jag viskade kärlek i ditt öra, jag bad dig släppa och lämna, jag fortsatte att tala kärlek till dig, jag ville att du skulle följas av mina kärleksord när du lämnade Livet.

Och jag såg i dina ögon när Livet lämnade dig.

24 Responses to Mansbeställning

  1. Vb skriver:

    Vilken jävla underbar historia!Du gjuter mod i oss andra ungmör, som måste kalibrera ”psykopatradarn” igen!
    Tack!

  2. Ister skriver:

    Ja, vi mår gott fortfarande… längtar efter varandra om vi befinner oss i olika rum…

    Ibland ler livet mot en.

  3. Rosa skriver:

    Har läst historien förut och ville läsa den igen. Ett bra sätt att avsluta kvällen med. Har inte varit på bloggen av förklariga orsaker i kväll. Lusten är borta. Den här historien bringar dock hopp. Hopp om att inte bara den negativa energin tar över. Hoppas du kommer att trivas här. Godnatt.

  4. bloggmastern skriver:

    Vilken vacker och underbar historia. Jag sitter nästan och applåderar, i min vildaste fantasi kunde jag inte heller tänka mej att Ister skulle vara en sådan utmärkt berättare.

    /Ken

  5. Syster Yster skriver:

    Detta har jag inte sett tidigare. Vad underbart att läsa 🙂 Jag blir både glad och lycklig när jag förstår att den där kärleken och det där mötet finns.
    Jag har min A och är lycklig med honom, men att se vad som saknas i kylen, den förmågan har han INTE.
    Tack för mysig läsning

  6. birkason skriver:

    ”Alla över 180cm.”

    (En kvinna skulle nog inte gilla att bli bortsorterad om hon väger mer än 60kg)

  7. Linda Mpili skriver:

    Vad skoj att läsa detta!

  8. shyQ skriver:

    Så underbart romantiskt och medryckande du beskriver ditt möte med din kärlek.

    *suckar lyckligt för er skull och torkar en tår som på bröllop*

  9. CauseIamBurning skriver:

    Herregud så roligt skriven! Och så träffande! *hehe* Min historia påminner mycket om din… Jag var mitt uppe i en skilsmässa då jag fann en annons på nätet skriven av den man jag lever med idag! Det tog bara några veckor tills att vi träffades och det var med mat, vin, övernattning och hela paketet! *ler* Och idag, drygt 8 år senare så är vi fortfarande ett par! Så varför vänta om det känns bra? 😉

    Kram och lycka till!

    /L

  10. Yrvaedret skriver:

    Du har verkligen träffat The man of your dreams vännen! Helt underbart! Själv har jag lite väl mycket att stå i just nu då det gäller mig och mina barn, men när det är dags så tror jag banne mig att jag hojtar till dig och ber om råd!

    Kram

  11. Slottsfrun skriver:

    Underbart!
    Fick en glädjetår i ögat, och hopp.
    Har testat nätdejtingsida och fått många vänner, kvinnor o män, därigenom, men ingen livskamrat. Än.
    Eller jag vet inte… träffat en nu som har bra potential! 😉 ”Under utredning”
    Kontaktsida -> Facebook -> msn -> sms/tfn och nu även IRL! Härligt!

  12. Eva Andrén skriver:

    Vilken helt underbar historia, kan bara gratulera! 🙂

  13. Hemimamma skriver:

    Hej Ister. Jag kommenterar sällan hos dig framför allt inte i denna blogg. Det var din länk hos Cocoon som ledde mig hit…

    Mina tårar stiger och jag som vanligen är stark och behärskad, gråter…

    Detta är det starkaste blogginlägg jag någonsin läst och jag böjer mitt huvud i nåd och i en stilla önskan till makterna att du skall få lisa i din sorg…

    om du någonsin, någon gång, behöver hjälp på något sätt… så tveka inte, din begäran är uppfylld i så fall.

    När jag själv fick stå i en sådan bottenlös sorg, som detta måste vara, så stod jag ensam… och jag svor då att jag aldrig skulle överge en människa i sorg… eller låta de stå utan stöd, eller hjälp…

    Jag hoppas att du förstår att detta är ärligt och naket menat…

    Om du har möjlighet, vill jag att du ger mig någon sorts läskvitto, så jag vet att detta nått dig.

    Med respekt, värme och en äkta hälsning…

    Hemikram ♥ Hemimamma

  14. sandra skriver:

    men gud vilket sorgset och vackert avslut.

  15. nina skriver:

    Sitter här med en tår på kinden.
    Vilken underbar tid ni måste ha haft, så kära. Sen kunde man ju hoppats att den skulle blivit längre…menmen…

  16. solnatt skriver:

    Sorgset men också vackert

  17. Taija skriver:

    Voi,miten rupesi itkettämään, kun luin kirjoituksesi. Mutta ajattele, millaisia onnellisia hetkiä sait kokea.
    Sinä oot hyvä kirjoittamaan. Jatka sitä. Kirjoita vaikka kirja, kun ennätät harrastuksiltasi.

  18. HEMIMAMMA skriver:

    Ser detta igen… och tårarna stiger fortfarande i ögonen…

  19. Tant Otto skriver:

    Sorglig men ack så vackert …fint skrivet.. så himla sorgligt bara…

  20. Developer skriver:

    Herregud så roligt skriven! Och så träffande! *hehe* Min historia påminner mycket om din… Jag var mitt uppe i en skilsmässa då jag fann en annons på nätet skriven av den man jag lever med idag! Det tog bara några veckor tills att vi träffades och det var med mat, vin, övernattning och hela paketet! *ler* Och idag, drygt 8 år senare så är vi fortfarande ett par! Så varför vänta om det känns bra?
    +1

  21. Anneli skriver:

    Vilken fin berättelse. Den har verkligen allt.

  22. onth3 skriver:

    Underbart skrivet, med humor och självdistans, och en oerhört gripande och vackert slut. Minns det där sista inlägget, och tänker tillbaka. Sitter här med en klump i halsen och imponeras av din styrka.
    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, Ister!

    Ha det så gott!
    *kramar*
    /On3

  23. dolf skriver:

    En interessant och givande berättelse. Jag hoppas att det inte var en lång och utdragen kamp, utan att ni verkligen fick ha en bra tid tillsammans så länge det varade och att du kunnat gå vidare i livet.

  24. Anna skriver:

    Verkar underbart att bli kär i en man att få ”hjärnorgasmer” med! Det har aldrig hänt mig, vad det nu beror på.

    @Dolf: Vad gör du här på en blogg som är skriven av en person som vad jag förstått säger sig vara feminist? Marsch tillbaka till Bergkvists fanclubs-fålla! (Fast jag uppskattade att du skrev att hennes blogg nog ”skulle klara av även mina åsikter – det var vänligt!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: